Anna och min resa Del 4

Anna och min resa

Del 4

Det rullar på bra. Solen är mer och mer på väg upp, vart efter vi äter mil. Öresundsbron glider vi lätt över och tunneln är inga problem. Passera Kastrup utan frågetecken, men så kommer Köpenhamn.
Som vilken annan storstad, så är det tjockt i trafiken och vi står lite still.

Anna lägger sin hand på mitt lår och börja smeka mig. Hon säger inget, utan hon bara smeker det lite ömt. Innan hon tar min hand och lägger i sin. För ha den lite hos sig.
Trafiken börjar rulla igen lite sakta, men ingen raket fart ännu. På radion nämns inget om en olycka eller liknande. Så det är bara att sitta snällt bita samman.
Då plötsligt Anna frågar. Är du våt min lilla prins?
Jag som är helt i fokus på trafiken, koppla inte samman frågan. Så svaret blir bara. Va?
Ja, har du kissat mycket i blöjan? Frågar Anna.
Jag måste stanna upp och känna efter. Lite har det kommit, men inte mycket ännu. Det är bra säger Anna.
Lite misstänkt frågar jag Anna, hur hon har det själv?
Jag är torr svara hon. Ja, det skulle jag tro med. Men jag syfta till om du behöver gå kissa snart Anna.
Jag vet säger hon. Men vart tvungen jävlas lite med dig.
Ger henne en liten sneblick. Vart av hon fyller på med att hon skulle inte må dåligt om det kom igenom trafiken snart och till en toa.
Jag ser min öppning att jävlas tillbaka.
Så jag säger att mamma kanske skulle ha en blöja med.
Anna svarar inte. Hon bara svara genom släppa handen och titta ut genom passagerare fönstert.
Jag vet inte riktigt varför. Men jag känner mig dum för sagt det nu.

Trafiken börjar lätta och vi kan börja köra lite snabbare. Jag ser att det kommer en rast plats längst vägen med toa. Så jag kör in och låter Anna få gå på toa.
När hon kommer tillbaka så är hon lite gladare.
Hon tackar och säger att hon köpte varsin wienerbröd i butiken, med choklad och allt.
Jag tackar och känner mig lite nöjdare. För jag inser att hon inte är arg på mig längre. Utan vi kan rulla vidare och inte tänka så mycket på allt. Utan det är bara att följa vägen och njuta.

Frukost och wienerbröd och massa dricka gör sig påmind. Jag känner att det börja närma sig en bristning gräns. Så jag börja spänna mig och kanske bli lite tung på foten. För det går lite fortare än det kanske ska.
Anna frågar vad det är.
Jag säger det direkt. Jag tror blöjan blir snart allt för full. Anna tittar på mig och lägger sin hand mellan benen och klämmer lite på blöjan och säger uppmuntrande att det ska inte vara några problem här. Vart efter jag svara att det är nummer två som är på väg att göra det fullt.
Ojdå säger Anna. Tror du att du klarar dig tills vi kommer till det planerade stoppet?
Vi har inte så mycket att välja på säger jag. Försök säger Anna uppmuntrande.

Vi passerar en påfart och plötsligt rullat en polisbil ut ifrån den och följer oss. Det tar inte många sekunder ifrån den tänder upp, kör upp bredvid och signalerar att följa.
Jag känner hur det knyter sig i magen och Anna kastar ur sig direkt. Jag sa åt dig köra försiktigt.
Jag vet säger jag. Men nu kan jag inget göra. Bara hoppas på det inte vill något speciellt. Så kör vi in på en kontroll plats.

Goddag säger polisen, på danska.
God dag säger jag.
Talar du danska?
Nej, inte flyttande, men jag förstår det väl säger jag.
Det är ju bra. Kan jag få se på körkortet?
Ja visst. Så jag plocka fram mitt körkort och vissar det.
Det ser bra ut säger han. Vet du varför jag har stoppat dig?
Rutin kontroll eller att du observera något fel på min bil får jag ur mig.
Nä, säger han och skratta lite. Jag är helt spänd, samtidigt som jag känner att jag tappat kontrollen på blåsan. För det rinner rakt ut i blöjan och det gör att nummer två gör sig än mer till känna. Men jag försöker hålla samman det framför polisen.
Nej, säger polisen. Vi har radar övervakning ifrån bron några hundra meter bakom oss. Vi har mätt upp att du körde för fort.
Ok, det kan nog stämma.
Ja, vi mätt upp 120km/h på 90km/h väg.
Skit tänker jag. Det vart den semestern det då.
Men han tittar på mig och fråga om det vart ett erkännande jag gjorde först.
Med trycket där bak, så kände jag att den här diskussionen bara skulle få ett slut. Så jag svara. Ja, det gör jag.
Ok, bra. Vänta här så kommer jag snart tillbaka.

Anna frågar hur det är.
Jag tittar på henne och säger att det är jobbigt nu. Känns som det knytigt sig och blöjan fått en rejäl dusch.
Det går säkert bra. Säger hon och lägger sin hand i min knä för lugna mig.

Jag ser han är på väg tillbaka till oss.
Han har en kortläsare och block med sig. Så säger han till mig att efter som jag vart medgörlig och erkännt direkt. Så har han skriver ner det. Om jag betalar på plats direkt.
Då magen är helt spänd och jag känner att det här är bara jobbigt så säger jag absolut.
Han vissar mig böter lappen och ber mig skriva under erkännandet. Jag skriver under och betalar i all värden hast. Jag vet inte vad jag betalade eller något. Jag vill bara komma därifrån.
Han tackar och önskar oss en god fortsättning på dagen. Jag sitter kvar en stund och ser honom gå till sitt fordon och köra iväg.

Anna frågar om vi inte ska köra, vi med.
Men jag är inte riktigt kontaktbar. För det har precis släppt sig för mig. Blöjan fylls nu för fullt och jag är inte riktigt med på allt.
Men jag tror Anna förstår det ganska snabbt. För hon sträcker sig över till mig och säger det är ok gubben.
Jag klarar inte allt just där, så tårarna börja rinna lite. Det blev för mycket känslor på en och samma gång.
Anna kramar mig bäst hon kan och säger åt mig att det inte är bästa platsen att göra något åt det. Utan ber mig köra vidare till första bästa plats vi kan hitta.

Så jag samlar mig och startar bilen och börja rulla.
Ganska snart hittar vi en avfart och kör ner på en mindre väg. För sedan hitta en liten grusväg som går parallellt med den. Där kör vi in och parkera.
Anna säger åt mig att kliva ut, så ska hon förbereda baksätet. Så hon kan byta på mig.
Jag står alltså utanför vår bil, i ett av våra grannländer. Med en fullt nedkissad blöja, som för ca 10min sedan också blev fyllt med bajs. Efter att jag blivit tillrättavisa av en polis. Skammen är enormt stor nu.
Men blötsligt tar någon min hand och säger. Kom min lilla älskling så ska jag göra det bra för dig igen.
Jag ler och följer med henne till enna sido dörren och hon hjälper mig att komma på rygg.
Sedan tar hon tag I blöjan och öppnar upp den.
Så farligt mycket är det inte säger hon, vart efter hon börjar torka mig ren nertill och byta blöja.

Sedan hjälper hon mig upp till en sittande position. Och kramar om mig. Jag kramar om henne och säger att jag älskar henne.
Hon svara det samma. Sedan följer hon upp det med frågan om jag vill att hon ska köra en stund. Jag nickar mest bara och behöver inte säga mer. Utan vi byter plats och hon hoppar in i förar stolen och kör ut på motorvägen igen. Snart så kommer vi till det planerade rast stoppet och går in och beställer smørebrød.
Anna frågar om vi verkligen kommer så långt som vi planerat idag. Jag vet inte säger jag, men vi får köra och se. Annars kanske vi får planera om lite och ta något på hemvägen.
Anna tittar på mig med ett leende och säger. Vissa saker kankse vi kan det. Men allt kan vi inte. För det har vi inte tillräckligt för min lilla prins med oss.
Jag blir lite röd om kinderna och leer med. Fullt medveten om vad hon menar med det.

Fortsättning:

Del 1 (22 okt 2022)
Del 2 (5 okt 2022)
Del 3 (6 okt 2022)
Del 4 (10 okt 2022)
Del 5 (12 okt 2022)
Del 6 (22 okt 2022)

Tillagd 10 okt 2022 Noveller #Man #Kvinna #Relationer/kärlek #Utlevnad #Resor #Napp, etc. babyattribut #Kärleksfullt omhändertagande #Allt-i-ett-blöjor #Våta blöjor #Smutsiga blöjor #Vardagsuttryck/Vardagsutlevnad

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 5671 ⚑ Anmäl