Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoLäkarundersökningen
Del 7: Mamma Lotta
| Hej, det är mamma Lotta här. Det kanske finns någon som undrar om fortsättningen på historien och varför den inte har kommit. Det beror på två saker, dels kan min lilla bebis inte skriva längre och dels visste inte jag om att han hade skrivit den här historien. Hur som helst så ska jag berätta den vidare. Precis som min bebis misstänkte har jag väldiga resurser och har bland annat utvecklat exoskelettet jag använder. Det gör mig 40 gånger så stark som jag annars är och jag kan förlänga armar och ben på skelettet. Som längst kan jag bli 4 meter lång och armarna blir då nästan 2 meter var. När bebisen vaknade tog jag bort det tunga täcket som jag hade svept in honom i. Han var så duktig, precis som en 3 månaders bebis som längtade efter mamma. Han gråter så jag tar upp honom i famnen och ger honom en kram och försöker trösta honom men han är inte så lätt att trösta just nu. Jag lägger honom på min vänstra arm och förlänger den så att robothanden håller om blöjan på hans rumpa och bär upp honom samtidigt som hans överkropp ligger längs med armen. Min högra hand använder jag för att knäppa upp blusen och bh’n och så fort jag får fram bröstet tar han det i munnen och börjar amma. Jag går vidare in i vardagsrummet och bär runt på honom medan han ammar vidare. När jag går där får jag en idé, jag skulle nog vilja ha det så här jämt, inte bara någon dag till innan han ska tillbaka till Stockholm och gå på ny läkarundersökning. Jag funderar vidare lite och snart har han ammat klart på mitt vänstra bröst. Jag sätter in ett finger i hans mun och tar ut bröstet, stoppar tillbaka det i bh’n och knäpper den. Sedan knäpper jag min blus också och bär honom till skötbordet. Jag lägger ner honom på skötbordet och sätter nappen i munnen på honom. Jag kollar hans blöja och den är lite våt men klarar sig ett tag till. Han har redan en body på sig som också klarar sig ett tag till. Jag sätter på honom overallen igen, den han hade när han gungade förut. Den här gången drar jag även upp luvan över huvudet så han få svårt att se åt sidorna. Sedan bär jag ut honom till hallen och lägger honom på golvet medan jag själv klär på mig. Därefter bär jag ut honom i bilen och spänner fast honom i baksätet i hans bilstol. Väl bakom ratten så backar jag ut från uppfarten och sätter fart mot mitt forskningslabb som jag har på en ödetomt i skogen. Jag kör lite omvägar dit så inte min lilla bebis ska kunna hitta dit själv i framtiden och ganska snart kan jag se i backspegeln att han har somnat igen. Mitt labb är en ganska stor byggnad, som har två våningar där varje våning har en takhöjd på 5 meter. På ena sidan finns en garageport som jag öppnar med en fjärrkontroll och kör in. Väl inne stänger jag porten efter mig, går ur bilen och går bak och hämtar min bebis. Jag håller honom i famnen samtidigt som han börjar vakna till. Jag förlänger exoskelettet till dess fulla längd, 4 meter. Och håller min bebis tätt mot mig precis som jag gjorde hemma men nu med min högra hand. Jag kan se att han ser rädd ut här uppe i luften och tar snabbt fram mitt högra bröst och sätter i hans mun för att lugna honom. Nu ligger han längs min högerarm och blir ammad och kan inte se så mycket mer än mitt ansikte. Jag går med honom ammandes till den bortre delen av labbet där jag har en operationssal. Väl därinne lägger jag ner honom på operationsbordet och ger honom narkos. Han hinner inte reagera innan han är nedsövd. Nu börjar mitt arbete… Mitt första ingrepp är ett ganska litet ingrepp men som kräver absolut precision. Jag vänder min bebis till att ligga på sidan så jag kommer åt nacken. I nacken för jag in en nål som har ett litet chip i sig och fäster chippet i ena kotan. Jag tar sedan fram en fjärrkontroll och testar att den får kontakt med chippet. Det fungerar. Jag lägger min bebis på rygg igen och tar bort narkosen och låter honom vakna. När han vaknar till ser han lite omtumlad och konfunderad ut men jag styr honom snabbt in på nästa kontroll och ber honom läsa högt vad som står på en skylt jag håller upp. Han börjar: - Jag är en bebis. Sedan trycker jag på en knapp på fjärrkontrollen och han försöker läsa vidare: - ga, ga, ga, är allt han får fram. Jag trycker på några andra knappar och ber honom läsa vidare. Nu börjar han gråta istället och får snabbt nappen i sin mun. Jag ber honom vända på sig men får bara en blick tillbaka som ser ut att säga ”jag förstår inte”. Min operation verkar ha fungerat. När han började läsa var han som en vuxen, när jag tryckte på fjärrkontrollen första gången blev han som en 3 månaders bebis och sista gången som en 2 veckors bebis. Nu har jag honom precis där jag vill att han ska vara, min lilla två veckors bebis… Men nu, när han är så liten i tanken och till sättet så kommer han inte kunna bli ammad utan att bita med sina tänder så jag söver honom igen. Den här gången tar jag ut alla hans tänder och syr ihop med små fina stygn. Sedan håller jag honom nedsövd och sondmatad (med min bröstmjölk såklart). Jag lägger ner honom i en spjälsäng som är anpassad storlek till en vuxen person och lämnar honom där. Nästa steg är att åka till hans hus och ta bort alla bebis saker därifrån. Jag tar hans bil och åker dit. Får in skötbord, gunga, barnvagn, nappflaskor, bröstmjölksersättning, blöjor, kläder och babysittern i bilen sedan ställer jag ordning allt som det var tidigare, eller så som jag kommer ihåg att det såg ut. Sedan tillbaka till labbet. Bebisen sover fortfarande i spjälsängen när jag kommer tillbaka. Jag pumpar ur båda brösten och sondmatar honom med bröstmjölken. Tar hans mobiltelefon och lägger i hans bil som jag parkerar precis utanför. Därefter tar jag backup på all forskningsdata jag har och laddar ner till en bärbar hårddisk samt kopierar till mitt privata moln-konto. Jag har en husbil som står precis innanför garageporten, på vänster sida sett ifrån när man kör in. Jag flyttar över de saker jag får plats med till den och resten lägger jag i ett flyttsläp som jag kopplar på husbilen. När alla bebissaker är överflyttade från bilen hämtar jag min bebis och bäddar in honom i sovdelen av husbilen. Sedan packar jag in spjälsängen i släpvagnen och stänger rampen till den. Garagedörren öppnas på mitt kommando och jag kör ut med husbilen och släpet. Min bebis sover tryggt bak i bilen. Jag stänger dörren efter mig och aktiverar paniklarmet att förstöra byggnaden om exakt 28 timmar. Sedan kör jag iväg mot en annan ort som jag inte tänker nämna för er. När jag har kört i några timmar stannar jag till vid en rastplats som har en vägkrog. Jag går bak till min lilla bebis och pumpar båda brösten med en elektrisk bröstpump och fyller på sondmatningen med mjölken. Passar på att byta blöja på honom också och sedan går jag ut till restaurangen och äter och sedan kör jag vidare. Upprepar samma procedur efter ytterligare några timmar. Vid 22-tiden kör jag in vid en rastplats för att sova. Bröstpumpen får jobba igen och det är dags för ännu ett blöjbyte. Jag passar på att kolla till stygnen i munnen och det ser ut som om det har börjat läka. Klockan 06:30 nästa morgon ringer klockan och väcker mig. Jag går upp ur sängen och kollar till min lilla bebis. Fortfarande nedsövd och ser ut att må bra. Äter en smörgås till frukost samtidigt som jag använder bröstpumpen på brösten. Snart är sondmatningens flaska återfylld, blöjan är bytt, jag är vaken och det är dags att köra vidare. Efter någon timme passerar vi gränsen till ett annat land och jag kör in där utan problem. Kör ytterligare några timmar innan vi kommer fram till slutdestinationen, ett stort hus mitt i ingenstans. Det är ett specialbyggt hus som jag har låtit bygga åt mig ganska nyligen och som endast har varit klart i några månader. Det är ett enplanshus med en stor källare. En stor skillnad mot ett vanlig hus är dock takhöjden. Både källaren och bostadsvåningen har en takhöjd på fem meter. På bostadsvåningen finns det ett två sovrum, ett kök, ett vardagsrum och ett badrum. Sovrummen är vägg-i-vägg med varandra och i det ena står en stor dubbelsäng och en rad med garderober. Jag tar in spjälsängen och sätter upp den bredvid dubbelsängen. Dubbelsängens madrass och spjälsängens madrass är i samma höjd, så jag kan dra ner spjälorna på ena sidan och lätt komma åt att amma bebisen. Men just nu får spjälorna vara uppe och jag går och hämtar min bebis och lägger honom i spjälsängen medan jag ordnar med resten. Sovrummet bredvid blir till ett skötrum. Här ställer jag upp skötbordet och alla blöjor, krämer etc. Jag har också en garderob och en byrå här. Byrån får förvara alla bodys och strumpor. Hans overall hänger jag in i garderoben. Måste nog köpa lite mer kläder, speciellt nu när det börjar bli lite värmare ute. Nappflaskorna åker in i ett skåp i köket så länge, vet inte ens om vi kommer att använda dessa. Babysittern hamnar i vardagsrummet där det redan står en stor soffa och en amningsfåtölj. Dock är både soffan och amningsfåtöljen rejält förstorade så även jag måste ha på mig exoskelettet för att komma upp och sitta där. Det är ungefär en och en halv meter upp till sittdynorna. På tomten har jag även en stor gungställning. Den är också fem meter hög och här monterar jag babygungan. Jag håller på hela dagen med att färdigställa huset, pumpa brösten och sondmata bebisen, byta blöjan och kolla att munnen läker fint. Så håller jag på i några dagar. Jag vet att labbet i skogen redan är förstört nu och de enda som finns kvar där är bebisens bil och här väntar jag på att det ska läka i munnen på min bebis så jag kan börja behandla honom som en bebis på riktigt. Efter fyra dagar ser det så bra ut i munnen att jag tar bort stygnen och efter ytterligare två dagar ser det ut att ha läkt fint. Dags att väcka min bebis. Han ligger i sin spjälsäng och jag ligger i sängen bredvid med spjälorna mellan oss neddragna. Jag ser hur han sakta vaknar till och ganska snart är jag där med mitt högra bröst och låter bröstvårtan nudda hans överläpp. Det tar bara någon sekund innan han gapar och tar bröstet i munnen. Jag kan känna hur skönt det är när han inte har några tänder, känns verkligen som att amma en liten bebis och snart känner jag hur han börjar suga i sig min mjölk. När han blivit ammad på båda brösten så bär jag upp honom ur spjälsängen och går in i rummet bredvid för ett blöjbyte. Han reagerar precis som en två veckors bebis, dvs inte mycket alls utan följer med mina rörelser utan minsta motstånd. Han får på sig en ny blöja och en ny body och sedan åker overallen på igen. Jag lägger honom i barnvagnen och tar ut honom på en promenad. Det här är helt fantastiskt och jag kommer nog ha honom ganska länge som en två veckors bebis. |
Fortsättning:
Del 1 (21 mar 2022)Del 2 (4 jan 2022)
Del 3 (5 jan 2022)
Del 4 (7 jan 2022)
Del 5 (13 jan 2022)
Del 6 (18 jan 2022)
Del 7: Mamma Lotta (21 mar 2022)
Tillagd 21 mar 2022 Noveller #Man #Man som bottom #Kvinna som top #Napp, etc. babyattribut #Kärleksfullt omhändertagande #Allt-i-ett-blöjor
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.