Mitt liv som barn Del 70

Mitt liv som barn

Del 70: Besökarna från England (del5)

När vi skulle åka hem till oss på fredagen så hade Efraim lite konstig ställning på vänsterhanden. jag tänkte inte på det då. Väl hemma så hade det blivit värre så jag kände på hans handled och arm och konstaterade att han brutit armen. Hans föräldrar hade passat på att åka till hans moster, som han inte gillar, över helgen. Lotta lyckades få tag i hans mamma och förklarade situationen på väg in till akuten Hon hade bara svarat att jag överlåter honom i Roger omvårdande händer tills vi kommer på söndag. Det har spritt sig i skolan bland föräldrarna om framförallt mig men även de övriga i min familj. Vilket förtroende man helt plötsligt har fått. Jag och Rikard var med in och hjälpte honom. Läkaren var minst sagt förvånad över att han inte grät floder då många brukar göra det. Jag förklarade att han har CIP och att jag kände på hans arm, och den kändes inte normal, då han hade haft svårt att skriva och den verkade vara brutet. Då förstod läkaren direkt vad som hänt. Efraim förklarade att han halkat på en isfläck på morgonen och tagit emot sig med den handen, på väg till skolan, och han känner naturligt vis inte något. Han blev även skickad på röntgen av huvudet för att se så det inte blivit skadat. Det var det ingen fara med det som tur var. Han blev ganska snart utsläppt från sjukhuset igen och vi kunde åka hem. Det blev ett snabbt mål mat innan tandborstning och sängen. Han hade med sig en sele som han ville ha hjälp att fästa i sängen. Jag frågade varför och han sade att det var så han inte ska ramla ur sängen och skada sig då han har svårt att ligga still. Välkommen i klubben svarade jag då. Jag vet hur det känns men jag har klarat mig från gips i alla fall när jag hittat golvet. Här behöver du ingen sele utan vi har en grind i stället som funkar lika bra och underlättar vid toalettbesök. Där kommer vi till nästa problem sade han. Han brukar alltid ha blöja på natten då det ibland är svårt att öppna selen så min blåsa har vant sig med det och jag vaknar inte när det är behov. Han hade glömt att få med sig sina nattblöjor. Jag svarade bara är det inget värre så löser vi det. Jag tittade lite på honom och bad honom följa med och vi gick in i garderoben. Jag tittade än en gång på honom och tog fram en lämplig blöja åt honom. Nu kom nästa problem då han aldrig tagit på sig en blöja själv utan hans mamma har alltid gjort det. Jag frågade om det gick bra om jag hjälpte honom då jag är blöjansvarig i familjen. Han blev lite röd i ansiktet och svarade ja. Jag hjälpte hon upp på skötbordet efter att han varit på toa och sedan jag tagit av honom byxor och kalsonger. Jag smörjde in honom med skyddskrämen och tog på honom blöjan. Sen fick han ta av sig tröjan och jag hjälpte honom med en mysig pyjamas. Blixtlåset var på ryggen men han behövde ändå inte ta av sig den själv i alla fall. När han kommit i säng och jag noggrant stängt grinden och satt dit de extra säkerhetssprintarna, som vi inte brukar använda, samt förklarat hur man lossar dem om man måste och hur man öppnar grinden. Efter det tackade han mig för att jag ställt upp för honom och han förstår nu varför hans mamma överlät allt ansvar för honom på mig.

På morgonen så väckte jag honom försiktigt och undrade om han sovit bra. Bättre än någonsin blev hans svar. Med selen har han bara kunnat ligga på rygg men här kunde han ligga som han ville. Han är tydligen en kanejsovabrapåryggenmänniska. Vi ska pröva en grej i natt sade jag till honom när vi gick till garderoben för att ta av honom blöjan. I natt hade han klarat sig med torr blöja. Det är ungefär tre av sju nätter som han brukar blöta ned blöjan. Efter frukosten skulle vi ut en tur på gården. Efraim fick låna en overall och vantar. Vi har sådana som funkar med gips. Han fick även låna en hjälm och för säkerhets skull en sele. Då kunde vi ha lite bättre kontroll vart han gick och kunde undvika farliga saker. Jag behövde bara stoppa honom en gång när han var på väg att ramla ner i tvärrännan i utgödslingen. De höll på att göra rent där i dag. Jag sade ”jag har prövat att ramla ner där en gång och det var inget roligt så det är inget du behöver pröva. Jag bröt i alla fall inget den gången men det gjorde ont. Det är lätt hänt om man går och pratar med någon och tittar på rörmjölkningen. Vi bestämde oss för att stoja runt lite under kontrollerade former. Efraim behöver det men har aldrig fått göra det tidigare. Vi blev inkallade för lunch. Jag har pratat med mamma samt ett par läkare under veckan som var lite insatta i CIP och fått förklarat att de med CIP inte är mer benägna att bli skadade än de som är mer normala utan att skadorna inte upptäcks. Det är lika farligt för mig som Efraim att landa på huvudet på ett betonggolv. Jag bad mamma sy en vadderad keps och en skyddsmössa åt honom. Jag började med att prova dem och så fick Rikard slå till mig lite lagom hårt i huvudet med näven. Sedan fick även Efraim samma behandling och han kände hur det kändes i alla fall. Jag förklarade att jag har viss erfarenhet av att slå i huvudet samt alla andra kroppsdelar med. ALLA kroppsdelar. Det har blivit ett antal gips så det är inte så farligt att bryta något ben eller arm. Jag hoppades att han skulle kunna vara med på gympan framöver. Kanske inte allt men ganska mycket.

Fortsättning:

Tillagd 28 feb 2022 Noveller #Galon/regnkläder #Kärleksfullt omhändertagande #Uppfostring/Disciplin #Allt-i-ett-blöjor #Rörelsehindring/bondage #Okontrollerade olyckor #Overall/täckande dräkter #Napp, etc. babyattribut #Blöjbyxor/plastbyxor #Extremt blöjbärande #tårar #tröst #Låsbara plagg

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 5348 ⚑ Anmäl