Mitt liv som barn Del 63

Mitt liv som barn

Del 63: Specialskolan i England (del7)

Fredag

Jag vet inte hur länge jag legat men jag kände att det kom någon och väckte mig. De lossade på vissa av remmarna och tog på mig selen igen. Efter det så kom de vanliga hand och fotbojorna på igen. När allt var säkrat så tog de bort munkaveln, ögonbindeln och pluggarna i öronen. Elektroderna på bröstet var för att övervaka hjärtat och pulsen. Våra mentorer kom och hämtade upp oss utanför isoleringen och ledde oss till matsalen. Det var frukostdags nu. Vi var ganska hungriga alla tre då vi inte fått någon kvällsmat dagen före.
Efter frukosten blev vi inledda i samtalsrummet. Vi behövde inte ha handbojorna åtspända då. I dag fick även Natalie, Rosita och Megan vara med på mötet samt Michel. Det var han från sovpatrullen som tappade mig i golvet. Han var förstås ledsen över att tappat mig och jag såg att han nästan började gråta. Jag förklarade för honom att jag inte var ledsen eller arg för det. Olyckor kan hända vem som helst. Jag gick fram till honom och gav honom en tröstande kram då jag såg att han var riktigt ledsen.

Rektorn passade då på att meddela att vi bara varit där för en utvärdering av deras system och få en inblick i hur det fungerar då vi ska vara faddrar för fyra elever i skolan som ska till Sverige och se hur vårt skolsystem fungerar där. Han förklarade även att vi var där av egen fri vilja och att vi offrat ett skollov för detta samt att vi inte hade någon kriminell bakgrund även fast vi råkat i slagsmål som resulterat att andra hamnat på sjukhus. Våra mentorer blev minst sagt förvånade. De tyckte att vi var bra skådespelare. Vi tackade dem för att de tagit hand om oss under veckan. Det slutade med en massa kramar. Vi fick också reda på att det var dessa fyra som skulle komma och hälsa på hos oss i skolan. Vi skulle se till att de alltid var klädda på rätt sätt. De har fått tillåtelse att bära våra blå byxor men de måste vara med de låsbara hängslena. Sele var också obligatoriskt samt fotbojorna. Vi var tvungna att vara minst tre föra att hantera en enskild person vid blöjbyten och liknande vilket de accepterade. Jag bad rektorn att han som tappade mig skulle återfå de poäng han förlorat när han tappade mig. Han förklarade att han inte förlorade några poäng den gången. De ligger alla på maxpoäng och är klassade som ofarliga. Risknivå 1 av 10 och får därför hanteras av minderåriga med rätt utbildning. Det är den vi fick under veckan. De ser att vi alltid vill göra rätt för oss och inte ställer till trubbel. Vem är vem av oss frågade jag mentorerna. Du har ärret på näsan men inget på högra örat så du är Roger. Det var rätt. När ni kommer hem till oss kommer ni tro att ni ser dubbelt flera gånger om. Vi har två systrar hemma som fyller tretton i morgon. De ser lika ut som oss fast lite mindre. Och en storebror som många blandat ihop med oss.

”Hur tycker ni att vi skötte oss annars?” Frågade jag mentorerna. Du och Rikard var det inga problem med men Marianne var ibland ganska besvärlig. ”Det var för att hon var tillsagd att vara det. Hon är väldigt stark för sin storlek så att det var för att testa personalen att hantera små muskelknippen”. Sade då rektorn. ”Jag är väldigt ledsen att jag förorsakade vårdarna smärta när jag slog till dem. Den enda trösten är att det var enligt spelets regler och att de inte såg lappen på min hjälm. Jag hoppas att ni inte har fått ont av att jag varit bråkig”. ”Ingen fara” svarade de då. ”Jag vet att jag råkade sparka till någon av er”. ”Det var vårt eget fel att vi inte var riktigt uppmärksamma när du var markerad som våldsam. Känn dig inte ledsen för det. Vi har blivit tillsagda att vara försiktiga då. Vi har nu lärt oss att storleken har ingen betydelse när man ska bedöma folks fysiska styrka. Vi ser fram mot att få komma hem till er.”
De kommer hela tiden att vara tvungna att ha fotbojorna och selen på sig men behöver inte ha åtspända handbojor.

Efter lunchen blev det storsamling i den stora samlingssalen. Det brukar vara det efter någon större incident. Alla intagna och nästan all personal var med. Andre kallade upp oss tre rymlingar och den personalen som var med och jagade oss. Han förklarade för dem och alla andra att rymningen var iscensatt för att testa personalen med en grupprymning och att vi inte var några brottslingar utan besöksstudenter från Sverige. Marianne var tillsagd att hon skulle vara våldsam när tillfälle ges. Hon var dessutom den första som lyckats att förstöra en sele utan verktyg. De måste medge att de blev förvånade över detta men förstod snart att de måste bli testade ibland. Det bästa är att ha oförberedda tester av personalen med utomstående medhjälpare. Andre tackade oss för en väl utförd insats av oss. Han anmärkte dok på att personalen behövde ha mer träning i att bedöma små personers styrka och lade samtidigt en hand på Mariannes axel. De förstod på en gång vad han menade. Marianne kunde då inte låta bli att skratta lite åt det hela. Han förklarade att trots att vi har haft en del våld runt omkring oss tidigare och råkat skicka folk till sjukhus så skulle vi inte göra något oprovocerat. De gånger vi varit i slagsmål handlade vi i nödvärn. Vi fick berätta lite om vad vi varit med om tidigare i våra liv. De blev riktigt chockade över Rikards pappa samt att vi berättade även om våra systrar. Marianne berättade om när Kim och jag blev misshandlade i skolan och att hon och Rikard satte fem nior på plats. Rikard sade då att det var mest hon som gjort det. Hon nämnde även att vi lyckades med att bli vänner med dem. Jag berättade sedan om när vi blev kidnappade i vintras och om Leopold och vår misshandel. Jag berättade även historien om Tone och att jag snart ska bli far till fyrlingar. Både intagna och ett antal lärare började gråta av våra historier. Vi avslutade med att förklara hur vår superfamilj fungerar. Vårt gemensamma liv med kopplingar till varandra.
Andre förklarade även att de enskilda besöken med mig var för att de skulle få lätta upp lite och att jag har speciella krafter att nå in på djupet på personer. Jag har varit med och räddat ett antal personers liv. Även under mitt besök hos dem.
Vi skulle fortfarande bli hanterade enligt gängse rutiner fram tills vi kom hem.

Fortsättning:

Tillagd 25 dec 2021 Noveller #Galon/regnkläder #Kärleksfullt omhändertagande #Uppfostring/Disciplin #Allt-i-ett-blöjor #Rörelsehindring/bondage #Okontrollerade olyckor #Overall/täckande dräkter #Napp, etc. babyattribut #Blöjbyxor/plastbyxor #Extremt blöjbärande #tårar #tröst #Låsbara plagg

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 5274 ⚑ Anmäl