Mitt liv som barn Del 62

Mitt liv som barn

Del 62: Specialskolan i England (del6)

Tisdag

Doktorn och en sjuksköterska kom och tittade till oss. Efter att ha känt på min bak bedömde de att vi skulle kunna återgå till normala rutiner. Det var våra mentorer som skulle göra i ordning oss. De började med mig. Blöjor, blöjbyxor, t-shirt, hängselbyxor, sockiplast och sele samt alla bojor. Jag fick en 50cm kedja mellan fotbojorna idag. Rikard den vanliga på 30cm och Marianne metallstången på 40cm. Hon fick även selen åtdragen ett extra hack kring bröstet. De ansåg att hon hade för mycket energi och då hon klarat av att förstöra en sele så ansåg de att de var tvungna att vidtaga försiktighetsåtgärder. Efter frukosten fick vi ett extra samtal med rektorn. De ville veta vad vi hade att säga om gårdagseftermiddagen. Jag sade att jag nog inte kommer att glömma den på ett tag. Rikard var förstås ledsen över att inte kunnat göra något mer än trycka på larmet. Marianne sade att läraren hade tur att hon var bojad för annars så hade han nog hamnat på akuten. Vi misstänker det vi med svarade rektorn då. Du märker att din nya sele är mer åtdragen över bröstet. Det är för att vi vill se hur mycket någon klarar av. Det är ingen bestraffning utan en del i säkerheten. Du kommer att få jobba ihop med vår vaktmästare i dag och hjälpa till i trädgården med en del fysiska aktiviteter. Med honom, städ och kökspersonalen ska du inte bråka. De vuxna vårdarna är tillåtet att gå all in på. Med mentorerna och sovpatrullen får du bråka och vara motsträviga med men slå dom inte tack. De är bara barn de med. Du kommer att få jobba utan kedjan mellan fotbojorna idag. Ni får alla prata fritt under arbetet så länge det rör det arbete. Rikard du ska få jobba med en av våra städerskor och Roger du skall vara i köket. Alla vassa knivar sitter fastlåsta så att de inte ska försvinna. Ditt grenband är något lösare än normalt med tanke på din bak. Selen är säker ändå. Våra mentorer visade oss vart vi skulle. Vi utförde våra sysslor som vi skulle och snart var det lunch. Vi blev fastspända vid våra stolar och serverade rårakor med lingonsylt. Efter lunch skulle vi ha fysträning. Vi skulle testas hur vår kondition var. Vi skulle springa på ett löpband. De fäste våra selar i linor från taket för att vi inte skulle kunna ramla. För att öka påfrestningen fick vi även en viktväst och benvikter. Jag tror att vi vägde 10 kg extra. De spände åt våra bröstremmar lite extra innan vi fick börja springa. De var ett ganska högt tempo redan från början. Vi var övervakade hela tiden ifall någon skulle svimma. Jag och Rikard klarade omkring en timme och Marianne nästan två timmar. När vi återhämtat oss lite så kom de och undrade om vi var robotar då de flesta bara klarar ett par minuter. Det tidigare rekordet är 27 minuter. Och då var det en som är van löpare.

Onsdag

I dag så gick vi på vanliga lektioner. Ungefär lika spännande som att titta på färg som torkar. Inget speciellt hände den dagen.

Torsdag - Rymningen

I dag hade vi blivit tillsagda att vi skulle försöka att rymma eller i alla fall få av oss våra bojor och selar. De hade preparerat med ett litet verktyg som skulle kunna fungera som nyckel som Andre placerat på ett ställe i uppehållsrummet. Vi skulle garanterat bli bestraffade för det. Andre sade att det kunde bli obehagligt och göra ont när vi blev tillfångatagna. Vi skulle kämpa mot de vuxna så mycket det gick från de fått tag i oss tills vi blev straffade.
Efter lunchen skulle vi sätta vår plan i verket. Vi hittade verktyget och började lossa på våra bojor och selar. Andre hade preparerat med en ’flyktväg’ åt oss. Han hade fixat med dörrarna så de var olåsta. Bojor och selar var inga problem. Vi skulle sedan smyga oss ut. Det var lite spännande att se hur långt vi skulle kunna komma innan de upptäckte att vi var på rymmen. Vi kom nästan fram till ytterdörren då vi blev upptäckta. Vi började då att springa och kom ut på gården. Först kom det bara två vakter och ropade att vi skulle stanna vilket vi inte gjorde. Någon tryckte då på flyktlarmet och all tillgänglig personal kom springande. Nu började det bli lite mera intressant. Vi delade på oss. Marianne tog fart och sprang tillbaka mellan två vakter som försökte fånga henne men de sprang bara in i varandra och krockade huvud mot huvud. Jag gjorde en magglidare mellan benen på en av mina förföljare innan jag fortsatte att springa. Rikard gjorde lika dant. Efter omkring en timme råkade jag snubbla och då var det kört för mig. Rikard blev intryckt i en trång gång där han blev fast. Marianne fick dom tag på när hon började klättra upp för staketet. Rikard orkade inte sätta upp någon fight mera utan följde snällt med. Jag började bråka och lyckades slingra mig loss en gång men han inte så långt innan jag åter var fasttagen. Marianne kom loss ett par gånger och så fort hon kunde sparkade eller slog hon mot vakterna. Vi fick hand och fotbojor innan de ledde oss till isoleringsavdelningen. Det var små ljudisolerade rum med enbart en metallbänk med en massa remmar och bojor. Vi fick ögonbindel, pluggar i öronen och munkavle innan vi blev fastspända. Jag kände att dom kopplade ett par elektroder på bröstet...

Fortsättning:

Tillagd 21 dec 2021 Noveller #Galon/regnkläder #Kärleksfullt omhändertagande #Uppfostring/Disciplin #Allt-i-ett-blöjor #Rörelsehindring/bondage #Okontrollerade olyckor #Overall/täckande dräkter #Napp, etc. babyattribut #Blöjbyxor/plastbyxor #Extremt blöjbärande #tårar #tröst #Låsbara plagg

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 5268 ⚑ Anmäl