Liten blir exalterad

Vi åkte bil pappa och jag.
Pappa körde och jag satt och tittade ut.
Plötsligt möter vi flera fordon som är gröna. Militärgröna.
Jag vrider mig om och ser med stora ögon på när fordonen rullar vidare.
Jag vänder mig om Och möter pappas blick i backspegeln han ler han vet vad tankar på militärer och poliser gör med hans tös.

Han ser de lite rödare kinderna de glittrande ögonen och skrattar till.

- Ska vi åka efter och se vart de tar vägen?
- Nä säger jag dröjande.
- men varför inte det du tycker ju om dem.
- nä jag ser besvärat ner på sätet och pillar med mina byxor.
- är det för att du har blöja på dig?
- nä man får inte åka efter så ju. Säger jag och blir ännu mer generad.
- jag tror ändå att det är därför, jag vet att du skämmas att behöva ha blöja på dig men det behövs ju eller hur tösen min.
Jag nickar tyst och känner hur skammen bränner på kinderna.

Plötsligt hör vi sirener bakom oss och pappa svänger in till vägkanten.
Ha vevar ner rutan när han stannat och möter min förskräckta blick i backspegeln.
Han ler snabbt när han vänder dig om och talar med polisen utanför.
Jag känner hur jag vill sjunka genom golvet.
Han måste gå han får inte tita in han får inte.
Jag blir ännu mer nervös när pappa knäpper upp bältet och går ur bilen.
Polisen går runt bilen och öppnar min dörr och ber mig komma ut.
Jag stirrar på honom och känner mig tomat röd i ansiktet. Jag fumlar med bältet och får först intd upp det men sen släpper den och jag vet inte hur jag ska göra, herregud jag är en vuxen kvinna som har blöja på mig.
Jag biter ihop och går lydigt ur bilen
Min blöja prasslar avslöjande och jag rodnar ännu mer.
När jag har gått ur boken står jag tyst där och vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag känner hur polisen tar ett tag i min arm och för mig bort till polisbilen.
Där pappa står och pratar med den andra polisen.
- å här kommer min blyga lilla flicka, kom hit och hälsa fint.
Jag stannar men polisen som håller min arm får mig att fortsätta gå.
Snart står jag igemte pappa och känner hans tröstade närhet.
- hej får jag tyst fram.
- hej på dig, säger polisen i bilen.
Pappa stöter till mig i sidan och jag niger snabbt.
- ja hon glömmer lätt bort hur man uppför sig tyvärr.
Jag försöker lära henne men det är svårt.
- du verkar behöva hjälp med det, vi hjälper gärna till med att fostra små töser, eller hur Simon.

- ja det hör vi järna. Instämmer polisen bakom mig.
Jag ryser till och nervositeten och kåtheten och allt gör att jag känner hur min blöja börjar fyllas och bli gung.
Pappa som iakttar mig anar vad som hänt och känner snabbt på min blöjbak och känner den tunga blöjan.
- jaha det är tur du har blöja på dig nu måste vi dock hem och byta på dig.
Pappa tar tag i min arm och jag fljer stumt med tillbaka till bilen och sätter mug smått chockerad på plats och känner hur tårarna tränger på.

Pappa kramar om mig och viskar tröstande ord innan jag lugnar ner mig såpass att jag slutar gråta.
Han vrider upp mitt ansikte mot sitt och ser mig in i ögonen.
Det där var två kompisar som jag kännt sedan barnsben son jag också vet gillar små töser i blöja.

Ja ser stumt på honom och börjar sedan frustrerat slå på hans Bröst.
Han fångar in mina fäktande armar och får mig att lugna ner mig med orden att jag kan vänta mig smisk hemma å min bara Bak.

Tillagd 13 sep 2021 Noveller #Kvinna som bottom #Kärleksfullt omhändertagande #Skamlekar/förödmjukelse #Uppfostring/Disciplin #Adult Babyhood #Tygblöjor #Okontrollerade olyckor

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 5210 ⚑ Anmäl