Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoLottas vandring och mål
Del 6: Ett viktigt beslut
| Liam loggade hastigt in på Shiny Stiletto, och sparade ner enkätsvaret som LotsNLots skickat. Efter det loggade han snabbt ut igen. Det kändes rätt spännande med själva hemlighetsmakeriet. Just nu skulle hon inte märka honom. Han skulle vara som en gäckande skugga. Kanske var det fånigt, men också eggande. Hon noterade antagligen inte hans kortvariga inloggning. Och det gjorde i så fall detsamma. Han var ju lika fort borta igen, och allt hon hade var hans enkäter. Bara hon också gillade den här leken. Allt han visste pekade ju på det, och snart skulle han få veta säkert. LotsNLots kunde nu nå den andra enkäten, och det borde snart komma ett svar. Medan han väntade betraktade han sin skatt - det nedladdade pdf-dokumentet med LotsNLots första enkätsvar. Han dubbelklickade på den och började läsa. -- Lotta var tillbaka efter en snabb uppfräschning, och ett byte av trosor och byxor. Hon hade återigen fotograferat förödelsen med mobilen. Skulle det bli någon sorts tradition nu? Kanske ville hon bara ha något bevis, för stunder när minnet skulle förefalla otroligt. För det här var verkligen helt makalöst. Hon satte sig vid sin dator igen, och läste inledningstexten till den andra enkätundersökningen: “Vi uppehåller oss vid kontrollen över blåsan - som du inser finns det ju anledning. Du behöver dessutom kunna hantera din reaktion, i situationer som kan tänkas uppkomma framöver. Denna gång blir det mitt bland folk. Som du förstår kan det innebära pinsamheter. Men det behöver inte bli så illa; speciellt inte om du har en blöja.” Hon läste meningarna igen under stigande förfäran. Det gick lätt att föreställa sig planen. Riskera att kissa på sig bland folk?! Nej, det var ju bara helt otänkbart! Åtminstone ifall risken var alldeles för stor. Eller vaddå - vad menade han med blöja? Hon använde väl för sjutton inte blöjor? Inget hon tänkte börja med heller... eller? Lotta läste vidare om sin nästa utmaning, och vad det var hon skulle genomföra. Det var ändå så hon såg det - som att det inte gick att protestera. Som att hon checkat in sin vilja. Lämnat den i pant mot nya upplevelser. Förstås inte egentligen när allt kom omkring, men inom det här spelet de byggde. Att se det som ofrånkomligt ökade pirrkänslan. “Finns det något inplanerat den närmaste tiden? Något firande, eller någon sorts utekväll kanske? Om inte så får du uppfinna något. Du behöver befinna dig bland andra människor. Folk du känner eller okända - du bestämmer. Det ska vara en tillställning med vätskeintag, och den bör pågå minst fyra timmar. Du kommer inte att få använda toaletten.” Lotta försökte göra en bedömning lite snabbt. Det lät inte ogörligt, men definitivt riskabelt. Hon gillade nog eventuellt den här utmaningen. Men det fanns fortfarande mer att läsa. “Fast du kanske verkligen kan hålla dig, en hel kväll i något socialt sammanhang? Någonstans där det festas till lite, kanske även dricks något starkare än hallonsaft? Det kanske din blåsa tål utan vidare? Det är ju möjligt, men jag tvivlar. Vi har ju sett hur det går, när du tar dig vatten över huvudet. Eller under rumpan, ska jag kanske säga. Inte lätt för en stackars liten LotsNLots.” Hon ville blir arg över hans arrogans. Samtidigt var det vad hon ville höra - hur hon säkert skulle skämma ut sig. Och den där tonen av nedlåtande överseende - att hon inte kunde rå för det. Fast han hade ju dessutom förmodligen rätt. Eller skulle få rätt - helt enligt spelet. Det var frustrerande på ett njutbart sätt. Med en stark föraning läste hon vidare: “Faktum är att det redan är bestämt: Du kommer inte att kunna hålla dig. Oavsett om det faktiskt skulle kunnat gå. Du har alltså inte något val där. Det här är för ditt eget bästa - du behöver lära dig av dina misstag, och även vänja dig vid deras konsekvenser.” Det var just det här hon befarat. Visst blev det väl ändå för mycket? En utmaning som inte gick att utföra. Hur i hela friden vore det möjligt? Kissa på sig i kjol kunde fungera, under precis rätt omständigheter i så fall. Utomhus och i mörkret, helst på gräs. Men hur skulle hon styra upp det? Och det måste ju vara bland folk, så inte när alla hade börjat skingras. Allt det var fantastiskt upphetsande att tänka - men det vore för riskabelt i praktiken. Så noterade hon det ensamma korta stycket: "Tänk över hur du vill göra det. Blöja eller inte är fortfarande ditt val." Där var det igen, pratet om blöjor. Hon hade velat avfärda hela den idén. Nu verkade det vara den enda räddningen. Ja jösses, då blev det kanske genomförbart? Enkätens enda fråga löd: “Antar du utmaningen?” Svarsalternativen var som väntat “Ja” eller “Nej”. Lotta försökte föreställa sig att tacka nej. En tillbakagång till en alldeles vanlig tillvaro. Visst, hon hade sina rätt speciella sidor. De skulle knappast försvinna av sig själva, och hon kunde inte förneka deras existens. Men hon kunde välja bort just detta. Den här nya vändningen och fördjupade nivån. Det stod henne helt fritt att avbryta. Medan hon funderade rörde sig handen automatiskt. “Ja” var iklickat utan hennes medvetna inblandning. Genomled hon bara någon sorts tillfällig sinnesförvirring? Var det här en riktigt tidig trettioårskris? Eller var det vad hon längtat efter? Ända sedan långt innan eventuella ålderskriser uppträdde? Hon visste ju svaret utan minsta tvekan. Ändå måste hon leende tänka en tanke, samtidigt som hon slutgiltigt skickade in enkätsvaret. Tanken var enkel och inte särskilt förvånande: “Jag är nog fan inte riktigt klok.” -- Enkätsvaren hade varit ljuvlig läsning för Liam. Han kände sig som någon slags mastermind, som nu hade hjältinnan i sin hand. Antingen som hennes ledsagare, eller som superskurken. Han visste faktiskt inte riktigt säkert vilket. Kanske var han en kombination av bägge. Han kände sig mer än lovligt kaxig, och tänkte att han borde sansa sig. Inte låta detta stiga honom åt huvudet. Men det var omöjligt att låta bli. Och han borde väl faktiskt passa på. Det kunde bli avbrutet när som helst, om inte LotsNLots ville fortsätta med leken. Han såg en ny notis på mobilen. Ett till enkätsvar från LotsNLots hade inkommit. Han loggade fort in på Shiny Stiletto, innan han hann börja tvivla eller grubbla. Han ville rida på vågen av spänning. PDF-dokumentet innehöll det enstaviga svaret han behövde. Det efterlängtade lilla ordet: “Ja” - hans klartecken. Han knöt näven i en liten segergest. Nu kunde deras samspel gro på allvar. Taktiken kunde justeras efter behov under vägen. Maktbalansen var etablerad, och deras roller bekräftade. Det gällde att upprätthålla en lagom takt. Det fanns så många planer att verkställa, och nu hade han sin hemliga agent. Ett ganska töntigt sätt att se det, det var han ju egentligen medveten om. Men det här var hans privata himmelrike. -- Lotta funderade på skådeplatsen för andra utmaningen. I tanken fick hon snabbt ändra sig - någon “skådeplats” skulle det verkligen inte vara. Tvärtom så planerade hon diskretast möjliga genomförande. Vad var då egentligen bäst och tryggast? Att vara bland bundsförvanter eller bland främlingar? Minna och Nora hade föreslagit en tjejkväll. Antagligen kunde de bli åtminstone tio personer. Det brukade bli så de allra flesta gångerna - att det följde med kollegor eller så. Särskilt under våren brukade uppslutningen bli bra. Deras tjejgäng var lite löst i kanterna, även om kärnan nästan alltid var densamma. Det vore en hemtamt och tryggt tillfälle. Ett annat alternativ kom också för henne. Tema Naturen hade en after work inplanerad, det hade hon sett i forumets kalender. Det lokala engagemanget var stort i staden - förmodligen ett av de tydligaste i Sverige. Kanske berodde det på ovanligt utbredd IT-vana, eller så var naturintresset helt enkelt exceptionellt. Lotta loggade in och kollade upp datumet. Fredag den kommande veckan - riktigt bra tajming! Ett lite djärvare val kanske, men rimligt. Eller vore det kanske det allra tryggaste? Knappast föremål för några som helst överraskningar. Man satt och pratade i några timmar, och några tog lite mat och dryck. Ingen dans eller andra äventyrligheter kunde väntas, och efteråt gick alla hem till sitt. Det föreföll rimligare ju mer hon funderade: Tema Naturens after work fick det hon bli. Där kunde hon vara den hon behövde - spela en roll som passade för utmaningen. Bland sina tjejkompisar vore hon mer utsatt. De skulle märka om något var annorlunda. Lotta hade deltagit vid det förrförra tillfället, som hade varit i vintras någon gång. Det hade varit trevligare än hon väntat. De hade väl blivit ett tjugotal personer. En blandning av pensionärer, medelålders och yngre. Visst - flest herrar från medelålder och upp, och flera av dem kände redan varandra. Ändå hade det känts som en gemenskap, som otvunget anslöt även de nytillkomna deltagarna. Någon enstaka snygging hade det funnits också, och det gjorde ju inte saken sämre. Tema Naturens after work i första hand. I andra hand en tjejkväll under veckan. Kanske lika bra att boka en sån, helt oavsett om den “kom till användning”. Alltid trevligt att träffa tjejgänget och umgås. Hon tog upp telefonen och öppnade Messenger. Lotta, Minna och Nora hade en gruppchatt. Hon började planerandet med att skriva där. Efter lite pusslande hade de bestämt sig. Det var söndagen som passade dem bäst. Lite udda egentligen, men det fick duga. Lotta hade redan begärt uttag av komptid, så på måndagen var hon ändå ledig. Minna arbetade skift på rätt oberäkneliga tider. Nora skulle på tjänsteresa i tre veckor. Därför måste de passa på på söndagen. Det gjorde inget om de blev få. Kanske ville någon mer ändå hänga på, och Minna skulle höra sig för lite. -- Liam hade skrivit ett sajtmejl till LotsNLots. Som vanligt vägde han sina ord noggrant. Han skickade meddelandet och sträckte på ryggen. De senaste två dagarna hade varit speciella. Han hade inte varit ute och sprungit. Det kändes som att det var dags. Han gick ut i hallen, till skostället. Snörade på sig sina grå New Balance. Det var en härlig förmiddag med sol. Det skulle bli skönt att rensa huvudet. En liten tur i den vanliga världen, där de “normala” människorna enligt uppgift återfinns. -- Shiny Stiletto stod igång på Lottas dator. Hon såg att hon fått ett meddelande, och att det var från Jack_Lee. “Jag är glad att vi förstår varandra. Nu när vi har fastställt vår balans, så kan vi börja kommunicera lite friare. Det vill säga, fortfarande utifrån mina villkor. Det är jag som sätter upp reglerna. Däremot tar jag gärna emot dina inspel. Vem vet - efterhand kanske jag hörsammar dem. Men du har en del att bevisa, innan du möjligen kan få friare tyglar." Ja, han skulle nog allt få se! Så fort hon fick chansen - vänta bara! Meddelandet fortsatte i ytterligare ett antal stycken. "Om du har frågor så ställ dem. Jag gör mitt bästa för att svara - angående sånt som du ska känna till. Räkna inte med att få veta allt. Åtminstone inte förrän du är ordentligt redo. Ett steg i taget för stackars LotsNLots." Alltså, det där tilltalet som återkom igen... Ville hon verkligen bli kallad “stackars LotsNLots”? På ett plan kändes det jäkligt underligt. På ett annat plan var det passande. Lite avståndstagande, men samtidigt en aning gulligt. Och retsamt på ett lite pirrande sätt. Vad ville hon annars bli kallad istället? Hon hade hittills undvikit att använda “Lotta”, under de år hon funnits på Stiletto. Anonymiteten kändes som en extra sköld ibland. Ofta hade hon undertecknat med bara “L”. Det i sig betydde för omvärlden “LotsNLots”, så det namnet var ju väl inarbetat. "Jag kan se flera möjliga vägar framåt. Det finns saker vi kan behöva prova. Det kan bli aktuellt med vissa bestraffningar, eller ytterligare övningar om man så vill. Deras närmare beskaffenhet blir du kanske varse. Om det behövs blir det nog nödvändigt. Det är alltid för ditt eget bästa." Det frustrerande hemlighetsmakeriet och den överlägsna tonen! Fruktansvärt irriterande, och ändå så härligt kittlande. "Efterhand behöver du och jag kommunicera friare. Text i den här formen räcker inte. Det kommer att krävas omedelbart överförda meddelanden, likt sms eller någon form av chatt. Samtidigt ska vi givetvis bibehålla strikt anonymitet. Jag kommer att återkomma med en lösning." Lotta försökte föreställa sig vad det kunde innebära. Skulle de har direktkontakt under hennes utmaningar? Så långt hade hon inte vågat tänka. Undrade vad det var för slags utmaningar. Ville inte spekulera - kunde inte låta bli. Trängde bort bilderna och läste vidare istället. “Den utmaning du just godtagit är styrd, men ifråga om planeringen är du fri. Jag hoppas att du väljer något passande. Se utmaningen som terapi och som övning. Berätta för mig när datumet är bestämt. Vi hörs efteråt för en ordentlig avrapportering.” Lotta skrev ett kort svar till Jack_Lee, där hon angav datumet för after worken. Hon höll en rätt formell ton tillbaka, eftersom han hade inlett på det viset. Det kändes på något sätt extra kinky. Lite som sekreteraren och den höga chefen. Därefter började hon undersöka Jack_Lees offentliga vänner. Det fanns en hel del av dem. Ganska många delade intresset för vissa olyckor, och några hade även offentliga bilder tillgängliga. De bilder hon fick se skapade pirr. Extra mycket eftersom det gällde henne. Hon var liksom involverad i det här. Det var inte inte bara anonymt material, åtminstone inte på samma sätt som förut. Ganska snart hade hon börjat pilla lite, och det artade sig till en högtidsstund. Hon lättade klädseln och hämtade en kudde. Hon tänkte stanna en stund framför datorn. -- Liam läste meddelandet efter sin välgörande löprunda. LotsNLots hade valt kvällen den 20 april, som råkade vara den kommande veckans fredag. Det visste Liam eftersom han hade planer. Han skulle på Tema Naturens after work. Å ena sidan lite trist med krock, med det var nog faktiskt rätt passande. Annars skulle han ändå bara vänta otåligt - lika bra att han fick vara distraherad. Det hela låg alltså en vecka framåt. En vecka som skulle kännas väldigt långsam. |
Fortsättning:
Del 1 (22 apr 2021)Del 2: Liam och larmet (19 dec 2020)
Del 3: “Shiny Stiletto Kinkster Community” (27 dec 2020)
Del 4: Utmaning ett, upptakt (8 jan 2021)
Del 5: Utmaning ett, utfall (10 jan 2021)
Del 6: Ett viktigt beslut (22 apr 2021)
Tillagd 22 apr 2021 Noveller #Kvinna #Skamlekar/förödmjukelse #Okontrollerade olyckor #Öppen utlevnad #Man #Annan wet sex #Rörelsehindring/bondage #Uppfostring/Disciplin #Kvinna som bottom #wetting #mild_scat
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.