Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoGalonflickan Pernillas Straff
Del 6: Farmen
| Veckan gick och Pernilla började vänja sig vid sin nya situation. Varje kväll kopplade hon fast sig själv i sitt rum, snäppte upp halsbandet och trädde ut det ur galonisarna. Sedan kunde hon kränga av sig de svettiga straffgalonisarna som hon sedan sköljde i duschen. Innan hon drog galontäcket över sig satte hon på sig sin blöja och tänkte att hon nu hade både straffgalonisar och straffblöja. Det stod ju tom. på paketet. På morgnarna var det bara att dra på sig galonisarna och låsa med halsbandet, men sedan var hon ju i princip fri. Hittills hade hon inte lyckats utlösa stötarna från halsbandet, men hon visste att det bara var en tidsfråga innan hon skulle glömma bort sig och gå någonstans dit hon inte fick gå. Så kom lördag morgon. Hon fick skjuts av sin mamma till kliniken och var där lagom till den utsatta tiden 9.30. Parkeringsplatsen var nästan tom med undantag av en van som det stod ”Specialistmottagning Ungdom” på. Pernilla sa hej då till sin mamma och gick in. När hissdörren öppnades möttes hon av Berit klädd i höga gula hängselgalonbyxor och gummistövlar. Rakt över byxorna stod det ”Ansvarig Straffledare”. -Hej Pernilla och välkommen! -Hej. -Vi ska direkt ut till bilen. Fanny är redan där. -Vart ska vi? -Ut till Farmen! -Vad är det? -Du får se. De gick ut till den parkerade vanen och Berit låste upp sidodörren. Pernilla tappade hakan när hon såg att Fanny satt fastspänd i något som såg ut som en stor bilbarnstol. Förutom bilbältet hade hon både armleder och fotleder fastsatta i själva stolen. Hon var förstås klädd i galonkläder, men det som fick Pernilla att baxna var anordningen Fanny hade på huvudet. Det var en hel grimma av gummiremmar som höll ett bett på plats i Fannys mun. Så fort Fanny öppnade munnen för att säga hej rann det ut en ström av dregel ned på hennes redan blöta galonisar. Pernilla förstod nu verkligen varför det kallades för dregelflärp. -Hedjh Penjillha! Det lät konstigt när Fanny pratade med gummigrejen mellan tänderna. Pernilla var som fastfrusen i marken och det tog henne flera sekunder att svara. -Hej Fanny. Berit puffade lite lätt på Pernilla för att hon också skulle gå och sätta sig i sin stol. Till slut klev hon in och slog sig ned. Berit följde efter och satte fast hennes fot- och armleder. Medan hon gjorde det förklarade hon att Pernilla skulle få sin utrustning när de kom fram till Farmen. Tydligen var det ett ställe där man kunde ta ut kopplade galonungdomar på promenader och andra aktiviteter utan folk som stirrade på spektaklet. Stället drevs av en ensamstående kvinna som också hade tillstånd att importera och sälja den speciella utrustningen till målsmän för ungdomar märkta med den speciella RFID-taggen. Berit stängde sidodörren och körde iväg med sina fastspända galonflickor. Trots betslet och dreglandet pratade Fanny på om allt möjligt, men Pernilla kunde inte koncentrera sig på att lyssna. Hon var ovan att sitta fast på det där sättet och det kändes väldigt obekvämt. Efter ett tag svängde de av landsvägen och in på en grusväg. Snart stod vanen stilla på en gårdsplan och Berit gick in för att anmäla dem. Hon kom tillbaka inom ett par minuter tillsammans med damen som drev Farmen. De båda damerna steg in i vanen och kvinnan sa -Välkommen till Farmen Pernilla! Jag heter Kerstin. -Hej. -Vi har en regel här att alla som är taggade måste vara fastspända, kopplade eller sitta i en hage, så jag ska börja med att kolla att du verkligen är taggad. Kerstin skannade Pernillas RFID-tag med en liten apparat. -Jodå min lilla galontjej, du är ju taggad och omyndigförklarad ser jag. Och du har ju chockhalsband på dig. Nytt för mig, men säkert bra! Hon bad Berit sätta gränsen för en stöt i Pernillas nacke till så kort som möjligt. Sedan fick Pernilla och Fanny komma loss ur sina stolar. Kerstin sa att eftersom de skulle vara upptagna ett bra tag med att utrusta Pernilla fick Berit leda iväg Fanny till en hage. -Men dregelflickan kanske behöver in och byta blöja först? -Behövs inte, hon har en 12-timmars på sig under slemdräkten. -Ja då klarar hon sig ju länge. Vi fikar när Pernilla är inslajmad, tränsad och selad. Berit försvann utom synhåll med Fanny i koppel och kom sedan tillbaka ensam. |
Tillagd 30 mar 2021 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Kvinna som bottom #Uppfostring/Disciplin #Rörelsehindring/bondage #Låsbara plagg #Skamlekar/förödmjukelse #Extremt blöjbärande #Galon/regnkläder
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.