Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoLottas vandring och mål
Del 5: Utmaning ett, utfall
| Morgontimmarna blev en utdragen plåga för Lotta. Klockan sju var hon riktigt ordentligt kissnödig. I vanliga fall hade hon skyndat upp. Det sprängde och värkte oroväckande i blåsan. Hon försökte tänka på torra, tråkiga saker. Skorpor, det var både trist och torrt. Smuliga och utan något som helst underhållningsvärde. Inget som kunde leda tankarna till annat. Mandelskorpor kunde ju förvisso vara ganska goda. Till kaffe - nej nej, inte tänka så! Skeppsskorpor - stenhårda och inte det minsta intressanta. Proviant för sjöfarare - i båt på haven. Åh nej, bara tänka på själva skorporna! Trista, snustorra och omöjliga att ens tugga. De måste krossas och blötas upp i… Fan, nu var hon ändå där igen! Det var ingen idé att försöka förneka - det var för svårt att distrahera sig. Den böljande, bultande kissnödigheten krävde konstant uppmärksamhet. -- Ungefär vid åtta började hon förlora hoppet. Kissnödigheten fortsatte att svalla i hotfulla vågor. Det fanns ingen kroppsställning som lindrade längre. Hon hade provat olika liggande och halvsittande. Skulle hon ta av sig pyjamasbyxorna åtminstone? Det fanns nog ingen regel om det. Förutom ifall hon skapade den själv, såklart. Så fick det bli - behålla kläderna på. Hon lade till den bestämmelsen helt enkelt. De silkiga pyjamasbyxorna och skjortan förblev på - och förstås de blå trosorna av bomull. -- Klockan hade hunnit bli kvart över åtta, och förtvivlan hade kopplat greppet om henne. Åh, vad hon verkligen bara MÅSTE kissa! Hon bet sig i knogarna och gnydde. Snart skulle hon inte kunna hålla sig. Nästan en timme kvar av hennes utmaning. Det kunde lika gärna vara ett år. Det fanns knappt någon respit kvar längre. De “lindrigare” stunderna krävde redan de mycket. De plågsammare stunderna balanserade hon på gränsen, och fick utkämpa en allt ojämnare kamp. Det bände och sprängde och bultade konstant. Skulle hon avbryta och rusa på toa? Var det ens värt att försöka hinna? Alltför hastiga rörelser kunde säkerligen innebära slutet. Varför hade hon gått med på detta? -- En kvart senare tickade de sista sekunderna. Varje enskilt ögonblick kändes som en timme. Det var en helt omöjlig kamp nu, med stålhård och helt utmattad stackars blåsa. Blåsan skrek att det var fullkomlig kris. Det pressade på i nästan konstanta vågor, som dessutom nådde nästan helt outhärdliga höjder. Det fanns inte någon tvekan om resultatet - hon skulle förlora kampen med en halvtimme. Hon darrade, sparkade ofrivilligt med fötterna, stönade. Plågan steg upp genom hela hennes kropp. Nu stod hon bara inte ut längre! Så blev hon med ens alldeles stilla. Ett litet ögonblick av märkligt, bedrägligt lugn. Lillhjärnan hade fått nog, storhjärnan fråntogs kontrollen. Knipandet var över för den här gången. Det förtvivlade greppet om blåsan bara släppte - ersattes av en signal om total tömning. Hetta sprutade i grenen på hennes trosor, och hon riktigt kände tyget expandera utåt. Känslan av förfäran överskuggades av djurisk lättnad. Efter några sekunder var trosornas tyg mättat. Strålen bildade ett skummande vått väsande ljud, medan Lotta hjälplöst fortsatte kissa på sig. Flödet letade sig bakåt ned över stjärten, sköljde i virvlar mellan hennes sammanpressade lår. Ett stön steg ur bröstet helt omedveten. Tyget i pyjamasbyxorna smet åt och värmde. Det var så ljuvligt och så fel. Jösses, nu var väl trycket ändå hanterbart? Den totala reflexen att pressa mattades av. Hon måste knipa åt, på en gång! Hon totalfailade ju sin första allra första utmaning! Eller så var det istället en fullträff. Båda möjligheterna var skamliga på olika sätt, och det spelade faktiskt ingen roll vilket. Det sved och värkte att hindra flödet, men hon lyckades så sakteliga sluta kissa. Hon höjde sina ännu tätt ihopknipna knän, men utan att alls tänka på konsekvensen. En varmvåt våg rann tillbaka över buken, ända upp över naveln och nedför sidorna. Hon flämtade till av den kittlande känslan. Hon sjönk tillbaka ned i sin pöl. Det var alldeles varmt under hennes rumpa. Plasten under lakanet höll allt kisset samlat. När hade hon kissat i sängen senast? Det måste vara ganska länge sedan nu, och då knappast jämförbart med det här. Någon skvätt hade det väl kommit ibland, om man bara räknade de riktiga olyckorna. Visst, ibland hade hon inte “hunnit” upp - åtminstone inte hela vägen fram till toaletten. Någon gång hade läckaget börjat i sängen, men i huvudsak ändå hänt på golvet. Det var de gånger hon haft mysigt, och den fulla blåsan bidragit till njutningen. Då hon smekt sig själv till extas, samtidigt som hon förlorat kontrollen över blåsan. De gångerna kunde inte jämföras med detta, eftersom merparten varit med vanliga kläder. Och så totalt utan kontroll som nyss, det hade hon nog aldrig varit tidigare. Aldrig någonsin såhär totalt och fullständigt nerkissad - och samtidigt fortfarande med minst halvfull blåsa. Spänningarna hade verkligen släppt i hennes kropp. Det märktes även från magen som vaknat. Trycket från en morgonfis hade börjat pocka. Hon gav den en liten extra skjuts. Ett dovt “blorrp” hördes från under täcket, och bubblor kittlade mellan hennes nedblötta skinkor. Hon fnissade åt det komiska i situationen. Lättnaden som farit genom hennes kropp förändrades - bytte skepnad till en skön olydig upphetsning. Det slog henne att hon inte tänkt tanken. Inte under de senaste två timmarna åtminstone. Hon hade varit långt förbi den gränsen, där plågan samtidigt kunde vara en njutning. Först nu funderade hon på att leka. Men först en inspektion av själva skadan. Lotta flyttade undan täcket från sin underkropp. Det kom en pust av varm morgonurin, och det fläktade till kyligt där nere. Pyjamasbyxornas vanligen glansiga silkestyg var mestadels mörkfärgat, från knäna och upp till hennes midja. Klockan var nu halv nio på morgonen, och hon hade kissat i sängen kungligt. Hon skulle ligga kvar en halvtimme till, fast hon redan hade kissat på sig. Det var reglerna som Jack_Lee satt upp. Det var ännu behagligt ljummet där nere, men snart skulle det börja svalna av. Förstås fanns det sätt att behålla värmen. Hon var ju till exempel fortfarande kissnödig. Hon prövade att slappna av helt igen. Lite förnyad värme rusade fram mellan benen. Hon rös till och knep av flödet. Lotta kunde bestämma över den närmaste halvtimmen, och hur pass kylig den skulle bli. -- Liams natt hade varit orolig men okej. Förmodligen hade han sovit max fyra timmar, men det var inte det minsta oväntat. Nyss hade han väckts av mobilens alarm, så alltså var klockan kvart i nio. Han mindes ovanligt nog inte några drömmar, så nu lät han tankarna vandra vandra fritt. Gårdagens alla intryck fick skölja över honom, och han log brett för sig själv. Han inspirerades till en liten spontan högtidsstund, och pappersnäsdukarna i nattduksbordet kom till användning. Klockan hade under tiden närmat sig nio. Alldeles snart skulle LotsNLots gå upp, eller egentligen allra tidigast vid den tiden - om hon nu valde att följa reglerna. Liam steg upp och sträckte på sig. Det kändes att han sovit för lite, men det fick han ta igen senare. Han var ju åtminstone inte bakis idag, troligen till skillnad från ganska många svenskar. Han gillade normalt sett inte söndagar särskilt, men idag var det inte som vanligt. Måtte dagen nu fortsätta som han hoppades. Inom ett par timmar skulle han veta. -- Klockan hade äntligen blivit nio på morgonen. Lotta låg kvar i sängen enligt reglerna. Hon fick gå upp om hon ville, men det spelade mindre roll just nu. Hon hade ju redan kissat på sig. Hon var förvisso fortfarande rätt ordentligt kissnödig, även fast hon släppt efter några gånger. Bara lite i taget, för komfortens skull. Men senast var för en halvtimme sedan. Nu låg hon stilla där utan täcke, för att uppleva det hon egentligen förtjänade. Ja, hon ville stanna i det här: Kall, blöt, svidig, eländig och vansinnigt upphetsad. Att ligga här och bara vara skamsen. Och hon var inte ensam med det - det var kanske den allra häftigaste kryddan. Det fanns någon annan som skulle veta. Den som faktiskt egentligen styrde det hela. Skulle hon strunta i att städa upp, och möta Jack_Lee i det här skicket? Det var lockande, men hon var osäker. Hon visste ju inte vad planen var, förutom att de skulle höras vid tio. Han hade inte skrivit något om det, eller vad han förväntade sig av henne. Bäst att ta hand om allting innan, som om det vore en vanlig dag. Hon måste skratta till åt den tanken - att likna detta vid en vanlig dag. Lotta satte sig försiktigt upp på sängkanten. Pyjamasen var klibbig av hennes kalla kiss, och känslan fick henne att huttra till. Det luktade av kissiga sängkläder i rummet. För att hon inte kunna hålla sig, utan kissat i sängen som en småunge. När hon reste sig sträcktes pyjamasens tyg, gled kallt och otäckt mot hennes hud. Ändå kände hon sig allra mest varm. Hon höll upp mobilen högt framför sig. Riktade den snett nedåt, tog en bild. En skamselfie - ordet hittade hon just på. Någon annan hade säkert redan uppfunnit det, men Lotta hade inte hört ordet tidigare. Hon visste inte varför hon tagit bilden. Hon tänkte inte titta på den nu, och troligen skulle hon radera den senare. -- Liam kollade det sista vid halv tio. Det var ju faktiskt inte särskilt avancerat, men det kändes bra att dubbelkolla upplägget. Eller trippelkolla, kanske till och med kvadrupelkolla. Oklart för vilken gång i ordningen, egentligen. Om det nu ens alls blev av. Återigen: inte bli besviken om hon bangade. Eller ifall hon klarat utmaningen utan missöden. Förutsatt att inte alltihop varit ett skämt. Något i planen skulle antagligen skita sig. Alltihop kändes som sagt lite för bra. -- Lotta hade tjugo minuter på sig nu, innan hon skulle möta Jack_Lee på Stiletto. Hon hade fortfarande sin nerkissade pyjamas på, men hon hade ställt sig i duschkabinen. Hon såg sig i spegeln över tvättstället. Byxornas tyg var knappt glansigt någonstans längre, utan istället nästan uteslutande mörkt och fuktigt. Hon snurrade runt för att se bättre. Baktill var även pyjamasskjortan våt halvvägs upp. Hon blev stående och tittade på spegelbilden. En hopplös tjej som varit uppenbart olydig. Eller som kanske bara haft rejäl otur? Dags att släcka teorin om ren otur. Det var inte svårt att släppa efter, fast att det återigen skedde i pyjamasbyxorna. Nu kissade hon på sig med flit. Den här gången med benen brett isär. Trosorna gick från svala till alldeles varma, och värmen fortsatte ersätta kylan utmed benen. Det fuktiga tyget i byxorna blev blankvått. Kisset plaskade och porlade mot duschkabinens golv. -- Klockan hade blivit tio minuter i tio. Liam loggade motvilligt ut från Shiny Stiletto. Han hade gärna sett LotsNLots bli inloggad, så att han åtminstone fick någon bekräftelse. Men nej, de skulle inte mötas online. Åtminstone inte personligen i det här skedet. Det var så han hade planerat det. Nu var nästa steg upp till LotsNLots. Liam kunde bara hålla koll via mejlen - den vanliga, inte den inne på Stiletto. Allt han skulle få var en notifiering, som inte innehöll några särskilt tydliga detaljer. Men han skulle åtminstone få ett livstecken - ett besked om att hon följde planen. Eller så skulle notifieringen helt enkelt utebli; det var det scenario han tyvärr befarade. Han skulle vänta trekvart på en notifiering, innan han själv loggade in för att kolla. Ibland vidarebefordrades notifieringarna med rätt stor fördröjning. För ögonblicket kunde han bara tålmodigt avvakta, och försöka att inte bita på naglarna. -- Klockan hade blivit två minuter i tio, och Lotta loggade in på Shiny Stiletto. Hon satt i skräddarställning på sin kontorsstol. Hade tagit på sina skönaste mysbyxor, på överkroppen linne och en rymlig hoodie. Avslappnad i stilen, men med pickande hjärta. Hon var nyduschad med redan lite svettig - spänd på vad som skulle hända nu. Det blinkade i toppmenyn på hennes startskärm. Lotta kände sig återigen kissnödig av nervositet, fast att hon tömt sig så nyligen. Jack_Lee hade skickat en inbjudan till henne. Den hade kommit för tretton minuter sedan. En enkätundersökning med titeln “Utmaning 1: Utvärdering”. Enkäten var avgränsad till en privat deltagargrupp, och gruppen hade en enda medlem: LotsNLots. Bara enkätadministratören, Jack_Lee, kunde läsa svaren. Hon såg att Jack_Lee själv var offline. Hon kände att det gjorde henne besviken. Men bara lite - detta var fortfarande superspännande. Hon öppnade undersökningen och började läsa inledningen. “Jag hoppas att du har sovit gott. Däremot undrar jag hur din utmaning fortlöpt. Jag låter mina förutsägelser förbli outtalade därvidlag, angående huruvida din utmaning lyckats eller misslyckats. Emellertid kan du eventuellt själv ana vilket. Syftet med undersökningen är att klargöra sanningen. Du kommer att få tillfälle till fördjupning, såvida dina kommande svar leder undersökningen dithän.” Lotta tyckte att stilen kändes väldigt avståndstagande. Precis men utan värme - mästrande och överlägsen. Som för att etablera ett tydligt maktförhållande. Som om hon borde känna sig förminskad. Inget av det kunde vara någon slump. Det var säkert meningen, och det fungerade. Lotta svalde och klickade på knappen “Begin”. Frågan som dök upp var enkelt formulerad. Ändå rusade Lottas hjärta när hon läste: “Hur gick det att klara av utmaningen?” Svarsalternativen fanns i en lista inunder frågan: “Jag kunde vänta, för jag är vuxen.” “Jag läckte lite men återtog såklart kontrollen.” “Jag fegade ur och sprang på toa.” “Jag kissade på mig som en barnunge.” Det sista alternativet var faktiskt redan förvalt, vilket fick Lottas kinder att bli varma. Hon undrade kort över det andra svarsalternativet - hon hade ju faktiskt lyckats stoppa flödet. Men nej, hon hade kissat på sig - onekligen var liknelsen med en barnunge träffande. Lotta behövde bara klicka på “Next Question”. Alternativet ledde henne till en fördjupande fråga: “Det som hände gjorde att det blev…” Det gick att välja flera svarsalternativ samtidigt, och de bestod av ett ord vardera: “Varmt”, “Blött”, “Skönt”, “Skämmigt”, “Kallt”, “Jobbigt”, “Härligt”. Lotta insåg att varenda kryssruta var förifylld, och hon behövde inte ändra på något. Hon kände sig så himla totalt genomskådad. Det var så pinsamt, och ändå skönt. Hon leddes rakt in i en fälla, det var hon faktiskt ganska säker på. Nästa fråga fick henne ändå lite hoppfull: “Rann allting ut i sängen vid olyckan?” Det fanns bara två svarsalternativ till frågan: “Ja, det gick inte stoppa alls!” “Nej, någon självkontroll har jag ju faktiskt!” Här var ju alternativ två det rätta, och det var faktiskt redan det förvalda! Hon kände sig omotiverat stolt över det. Följdfrågan som kom borde hon ha förutsett: “Hur blev det med resten av tömningen?” Det fanns tre svarsalternativ till den frågan: “Jag håller mig fortfarande just nu, faktiskt!” “Jag kissade på toaletten, som man ska!” “Annat (var god ge ett kortfattat svar)” Lotta kände hjärtat börja banka hårdare igen. Det skulle inte gå att hemlighålla saken; det som hände i duschen måste erkännas. Efter det sista svarsalternativet fanns en textruta, där hon skrev in som det var: “Jag kissade på mig igen i duschen. Den gången var det inte någon olycka.” Hon tvekade, och raderade sedan sista meningen. Det kändes för utlämnande att erkänna det. Svaret skulle ju dessutom vara kortfattat formulerat, så det fick bli hennes officiella motivering. Och hon tänkte inte skriva om småskvättarna - de som hållit det varmt i sängen. Lotta förstod nu hur undersökningen var upplagd. Förmodligen fanns det många vägar genom enkäten. Det var meningen att hon skulle skämmas, nästan hur hon än navigerade sig fram. Inte så konstigt ifall hon undanhöll detaljer. Kanske skulle Jack_Lee inse det, kanske inte. Det fick bli hennes del av spelet - att inte ge honom alla detaljer omedelbart. Om Lotta anade att det fanns fällor, artade sig nästa fråga till en bekräftelse: “Är du det minsta kissnödig just nu?” Inunder frågan fanns det fyra svarsalternativ: “Nej, just nu är jag helt tom.” “Ja, men bara lite som tur är.” “Jag börjar faktiskt bli ordentligt kissnödig igen.” “Jag håller på att kissa på mig!” Det pirrade i Lotta av sista svarsalternativet. Hon övervägde nästan att klicka på det, bara för att för att få se dess fortsättning. Även det näst sista skapade nyfikenhet. Men de var ju faktiskt inte sanna, och hennes uppgift nu var att lyda. Hon valde istället det andra, korrekta svarsalternativet. Nästa fråga höll sannerligen hennes intresse uppe: “Vill du spela ett litet spel nu? Din insats är risken för förlorad värdighet.” Svarsalternativen var utformade för att provocera henne: “Jag är nog tuffare än somliga tror!” “Nej, jag är på tok för feg!” Lotta behövde definitivt ingen övertalning - alternativ ett! Det pirrade som sockerdricka när hon valde. Nästa enkätfråga var längre än de föregående. Den var ju förresten ingen riktig fråga: “Du bör nu inta en lämplig position, för att skydda ömtåliga material i omgivningen. Svarsalternativens innebörd nedan är dolda för dig. Slumpen avgör alltså nu fortsättningen - Lycka till!” Svarsalternativens betydelse var medvetet omöjlig att uttyda: “Jag satsar allt på det här alternativet!” “Det här alternativet verkar vara det bästa!” “Självklart så väljer jag det här alternativet!” “Ingen tvekan, det blir det här alternativet!” “Förresten, det här alternativet är nog bättre!” Ett av svarsalternativen var förvalt - det fjärde. Vad i hela friden innebar egentligen det? Kunde det vara ett “anständigt” alternativ förvalt, eller var det precis tvärtom - en fälla? Fanns det alls något räddande alternativ längre? Hon hade ju valt att spela spelet. Inom Lotta växte en härlig känsla till. Hon förstod vad som kunde ske strax. Hon ställde sig upp framför sin kontorsstol, och skuffade undan mattan med ena foten. Det pressade automatiskt på i hennes blåsa, både av skräcken och av opassande förväntan. Hon lät det förvalda alternativet stå kvar, klickade och väntade med bävan på domen. Nästa vy innehöll en instruktion, ingen fråga: “Slappna bara av och låt det komma.” Det fanns två svarsalternativ att välja på: “Det går inte, jag är för blyg!” “Jag har kissat på mig nu igen!” Det var redan på väg att hända, och Lotta flyttade muspekaren mot alternativ två - en liten bit i taget över skärmen. Blåsan verkade förstå att hon menade allvar, trots att hon stod med byxorna på. Muspekaren var nästan framme vid rätt svarsalternativ, men hennes hand saktade in och stannade. En het stril sköljde ut i trosorna, och känslan spred sig i hennes skrev. Det rann kittlande värme längs höger ben. Ett tunt mörkt stråk vätte byxbenets tyg. Så uppträdde en mörk fläck i skrevet. Fläcken växte ihop med byxbenets mörka stråk. Lotta flämtade till av alla blandade känslor. Det kom ju egentligen inte så mycket, men det gjorde ändå svarsalternativet till sanning. Hon rörde muspekaren och klickade i det: “Jag har kissat på mig nu igen!” Men det hade inte varit hennes fel! Det var faktiskt en instruktion från Jack_Lee. Det var en liten tröst, samtidigt förnedrande. Nästa bild var inte heller en fråga: “Du valde att spela det här spelet. Vet du vad det betyder i praktiken?” De möjliga svarsalternativen var två till antalet: “Ja, men det vill jag inte diskutera.” “Nej, berätta för mig vad det betyder.” Lotta tvekade, medan det hettade i kroppen. Hon kanske anade vad Jack_Lee menade, men hon ville nog läsa det ändå. Därför valde hon det andra av alternativen. “Det betyder att det var ditt fel. Du får skylla dig själv och skämmas. Jag kan inte lastas för dina val, däremot kan jag fördöma helt oacceptabla beteenden. Men just nu slipper du undan bestraffning. Samma nåd kanske inte gäller nästa gång. Håll det i åtanke inför sista frågan.” Det fanns inga svarsalternativ på denna vy, bara en länk till enkätens nästa fråga. Tydligen skulle det alltså vara den slutliga. Lotta var samtidigt både besviken och lättad. Hon ville att det här skulle fortsätta! Samtidigt ville en del av henne fly, och hon hade blöta byxor att hantera. Nästa fråga ställde saker på sin spets: “Hur vill du gå vidare med utmaningarna?” Det fanns tre svarsalternativ att välja på: “Jag har fått nog och vill sluta.” “Jag vet inte riktigt vad jag vill.” “Jag vill ha nästa utmaning nu, tack!” Den här gången var inget alternativ förvalt. Hon klickade utan tvekan i sista alternativet. Knappen “Finish this Poll” tändes då upp, så att kunde klicka på den. Det gick runt i huvudet på Lotta. Alla dessa förifyllda svar och alternativa förgreningar. Vad hade hon just varit med om? Var sista frågan hennes enda aktiva val? Hon trodde nog att det var så. Och nu hade hon villigt svara ja - hon bad om mer av sånt här; att få några få omöjliga alternativ presenterade, varav merparten ändå ledde till samma resultat. Möjligen fick hon några få reella valmöjligheter - allt det andra styrde Jack_Lee helt över. Han hade säkerligen räknat ut det så. Kinderna brände och det pirrade i kroppen. Hon såg att bekräftelsesidan för enkätundersökningen visades, den som syntes när enkäten blivit inskickad. Där fanns ett kort meddelande till henne. “Du har valt att fortsätta anta utmaningarna. Det betyder att detta bara var början. Vi inser nog båda vad det innebär, eller åtminstone vad det skulle kunna innebära. Din nästa utmaning finns på denna plats.” Orden “denna plats” var länkade till något. Hon höll muspekaren hyfsat stilla över länken. Hennes hand darrade lite lätt av nervositeten. Adressen var till någonstans inom Shiny Stiletto. Hon såg texten “jack_lee” inbäddad i länkadressen. Länken ledde henne till ytterligare en enkätundersökning, återigen bara tillgänglig för henne och Jack_Lee. Den här hade titeln “Utmaning 2: Acceptera?”. Under titeln fanns en sida med inledningstext, men hon väntade med att läsa den. Hon skulle gå och fräscha upp sig, bara lite snabbt och sen komma tillbaka. För att inleda nästa utmaning hyfsat neutral, och slippa börja med att lukta kiss. Det fanns ingen regel som förhindrade det. Något kunde hon ändå fortfarande välja själv. Bäst att passa på medan det gällde. -- Det gick inget bra att lägga pussel. Liam avbröt sig ständigt och okynneskollade mejlen. Han skulle få en pushnotis om det, så det var egentligen onödigt att kolla. Klockan hade blivit nästan tjugo över tio, och inga notiser hade nått honom ännu. Snart måste han logga in och kolla. Han tappade en pusselbit när mobilen plingade, ryckte snabbt åt sig telefonen och läste: “Mail message from: Shiny Stiletto Kinkster Community. Subject: New poll submission by user LotsNLots” Pusslet förlorade all sin dragningskraft för honom. Det här dagen hade mycket större potential. |
Fortsättning:
Del 1 (22 apr 2021)Del 2: Liam och larmet (19 dec 2020)
Del 3: “Shiny Stiletto Kinkster Community” (27 dec 2020)
Del 4: Utmaning ett, upptakt (8 jan 2021)
Del 5: Utmaning ett, utfall (10 jan 2021)
Del 6: Ett viktigt beslut (22 apr 2021)
Tillagd 9 jan 2021 Noveller #Kvinna #Skamlekar/förödmjukelse #Okontrollerade olyckor #Öppen utlevnad #Man #Annan wet sex #Rörelsehindring/bondage #Uppfostring/Disciplin #Kvinna som bottom #wetting #mild_scat
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.