Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoLottas vandring och mål
Del 3: “Shiny Stiletto Kinkster Community”
| Lotta diskade tallriken efter sin försenade måltid. Någon lunch hade det egentligen inte blivit, med tanke på hur omtumlad hon varit. Det hon ätit nyss var väl middag. Vad hade egentligen en klocka hunnit bli? Det hade åtminstone inte börjat skymma ännu, men det var ju mitten av april. Den avtorkade tallriken åkte in i köksskåpet. Det slog henne hur vardagligt det var. Känslan av genomgripande förändring falnade i styrka, så här några timmar efter dagens äventyr. Händelserna föreföll nästan overkliga emellanåt - som hallucinationer. Fortfarande vilt upphetsande att tänka på varje gång, men mer och mer som galna engångsföreteelser. Hon kände att det fanns en tidsgräns. Som om hon riskerade att falla tillbaka, och låta genombrottet upplösas till en dröm. Hon behövde smida medan järnet var varmt, och ta tillvara skjutsen av nyfunnet mod. Hennes dator stod på skrivbordet i vardagsrummet. Lotta valde shinystiletto.net ur webbläsarens senaste adresshistorik. Att adressen låg nästan överst var oroande. Hon borde kanske tänka på andra saker - låta andra intressen komma fram ett tag. Men hon hade verkligen behövt det här. Dagens händelser hade varit förlösande - utöver bokstavligen. Hon hade passerat flera spärrar med råge. Själva uppladdningen kunde säkerligen mätas i år. Det gällde att inte tappa farten nu. Hon loggade in med sitt användarnamn “LotsNLots”. “Shiny Stiletto Kinkster Community” hälsade henne välkommen. Den eleganta bannern visade en högklackad damsko. Inunder skon låg det en kort läderpiska, och i skon ett par vadderade handklovar. LotsNLots hade fått en handfull nya meddelanden. Det var samma tragiska blandning som vanligt. BiggyDTomzon undrade ifall hon sög av bra. MisterNox serverade flera obegripliga länkar på ryska. TaMarababe89 ville rekrytera henne att sälja Bitcoin. Äckel och spam var båda återkommande gissel, men hon rapporterade och blockerade dem alla. Det gick mer eller mindre på rutin. Ett par trevliga meddelanden återstod i inkorgen, från folk hon brukade småprata lite med. Men just nu hade hon andra planer. Hon måste får ur sig något viktigt. Lotta navigerade fram till inställningarna för kinks. Dags att fylla i sådana hon undvikit. Det bar emot att klicka i dem. Att tala om det för hela världen: Hon gillade att det kom i byxorna, av en ren olyckshändelse eller med flit, och det vore spännande att bli påkommen. Det var vad de små kryssrutorna representerade. Klick, klick, klick, klick - hjärtat slog volter. Det fanns några kryssrutor ifyllda sedan tidigare. De kändes nu jämförelsevis som rena barnleken: Blir gärna fastlåst eller fysiskt hindrad - check; Tar tacksamt emot tillrättavisning och smisk - check; Vill gärna bli styrd och ledd - check. En ruta till behövde fyllas i nu. Varför kändes den så extra läskig då? Det var väl antagligen kombinationen med resten: Att hon gillade att känna skam - klick. Så, nu hade hon verkligen uppdaterat allt. Förändringarna omfattade några kvadratcentimeter på hennes datorskärm. I verkligheten kändes det som olika kontinenter. Som om hon öppnade en ny värld. Hon sparade innan hon hann ångra sig. Nu ville hon testa sina nyutvidgade gränser. Dags att återskapa något av dagens magi. Hon gick bort till byrån i sovrummet. Det pirrade återigen i henne av iver. Hon valde ett par urtvättade gula nylonshorts. -- Liam hade faktiskt lyckats återfå fattningen något, även om tillvaron fortfarande kändes lite främmande. Han tyckte att han reagerat lite löjligt. Han var inte helt oerfaren i praktiken. Hade levt ut kinks med flickvänner, och med en eller annan tillfällig partner. Visst hade det förekommit våta lekar emellanåt., där det hade hänt en del “olyckor”. Särskilt en expartner hade varit väldigt entusiastisk. Fast bara i väldigt uppstyrd form hemma. Ingenting ens i närheten av dagens kaliber, och absolut inget annat än det våta. En främmande tjej hade gjort på sig, med flit på båda sätten helt öppet. Han hade ju förvisso smygtittat på alltihop, så graden av öppenhet kunde väl diskuteras. Men den offentliga platsen var hennes val, och hon hade dessutom njutit av det. Det borde inte innebära någonting så omvälvande. Men det gick inte att komma ifrån - Liams värld var tillfälligt uppochnervänd av händelserna. Nu var det några timmar sedan upplevelsen, och han hade lagat till lite mat. Hungern hade flutit upp till ytan nyligen. Innan dess hade helt andra drifter härskat. Det kändes som att vara fjorton igen. När han ätit kändes allt lite rimligare. Som om han började komma i gängorna. Han behövde verkligen få skriva av sig, och visste precis var det skulle göras. Han startade datorn och öppnade dess webbläsare. Surfade till www.shinystiletto.net och angav användarnamnet “Jack_Lee”. -- Lotta stod iklädd shortsen på sin balkong. Hon betraktade sig själv i en bordsspegel, så att hon såg sig i profil. Hon kände sig en liten aning bajsnödig, och tog i för att påskynda förloppet. Förväntan steg i henne medan hon krystade. Det började äntligen röra sig mot öppningen, och hon tryckte på med extra kraft. Det pyste och puffade till där bak. Något halt gled hastigt ut i trosorna. En varm liten hög landade mellan skinkorna. En lätt bula uppstod i shortsens tyg. Hon gjorde det förbjudna en gång till - bajsade på sig för andra gången idag! Hjärtat rusade vilt i bröstet nu också. Det tände henne, men något fattades ändå. Så kom lukten, värre den här gången. Tänk ifall grannarna också kunde känna den! Möjligheten pirrade, men det kändes också äckligt. Hon suckade och försökte förstå sin besvikelse. Varför var det inte samma magi nu? För att det var fullständigt med flit? För att det inte funnits någon uppladdning? Att det knappt fanns något riskmoment inblandat? Att ingen annan rimligen kunde råka se? Var det ens värt besväret så här? Den vilda upphetsningen hade liksom sjunkit undan. Det hela kändes plötsligt mest rejält sunkigt. Dags att städa upp eländet efter sig. -- Liam hade börjat skriva om dagens äventyr, men tvekade bara mer för mer varje minut. Skulle han verkligen berätta att han smygtittat? Det var inte intrycket han ville ge, även om det tekniskt råkade vara sant. Han lyckades inte riktigt förklara sitt beteende, eller känslan av att det var riggat - som om tjejen hade planerat det hela. Han kunde knappt tro på det själv, än mindre beskriva det ens någorlunda övertygande. Borde han kanske skarva och förändra historien? Han provade att ändra på olika aspekter, men det blev inte som han ville. Då borde han kanske hellre låta bli? Han sparade texten, men publicerade den inte. Det hade dykt upp en ny notifiering, och han lät den fånga uppmärksamheten istället. Han hade satt upp en särskild bevakning, för att få reda på svenska uppdateringar. Filtret på kinks sållade bort rätt mycket. Det var sällan bevakningen gav några notiser. Nu hade ”LotsNLots F25, Sweden” passerat filtret. Hennes profil kände han faktiskt igen vagt. De hade uppenbarligen inte riktigt matchat förut, även om de emellanåt kommenterat samma inlägg. Plötsligt var hon kategoriserad som “Close Match”. Det ilade till inom honom vid tanken. Det fanns en svensk tjej som matchade, som kanske var den han letat efter. Samtidigt kändes det så löjligt ironiskt också - just idag av alla dagar hände det. När han nyss haft sitt livs upplevelse, och inte ens på nätet utan irl! Det är klart att LotsNLots intresserade honom, men hon kunde knappast toppa dagens upptäckt. Å andra sidan visste han ju inte. Hon fanns ju här framför honom på nätet. Tjejen från idag var en gäckande skugga. Han skulle kanske aldrig se henne igen. Att närma sig LotsNLots kändes plötsligt självklart. Liam gillade LotsNLots statusuppdatering, och avvaktade sedan. -- Lotta hade just duschat och bytt om, och tänkte stänga ner datorn för stunden. Hon borde uppenbarligen tänka på något annat. Då såg hon den nya notifieringen blinka. Skräckblandad förväntan steg genast upp inom henne. “Jack_Lee M38, Sweden” hade gillat hennes uppdatering. Det betydde alltså de där nya kryssrutorna, och förstås den bakomliggande innebörden av dem. Hon försökte att inte hetsa upp sig. Inte ta ut saker i förskott nu! Hon tyckte att hon kände igen användarnamnet. Det rörde sig ju några svenskar här, men förstås inte så jättemånga i sammanhanget. Och än färre med hyfsat liknande kinks. Nu såg de ut att ha totalmatchat, eftersom så många olika faktorer stämde. Lotta hade varit med om liknande saker, men då hade det varit fula fiskar. Idioter som ställt om sina egna önskemål, bara för att nästla sig in lättare. Hon hade lärt sig att upptäcka sånt, eftersom alla profilers tidigare kinkinställningar kunde listas. Jack_Lee hade ändrat önskemål sex gånger, den senaste för över ett år sedan. Det var dessutom mest smådetaljer som förändrats. Lotta valde att följa Jack_Lees profil, eftersom den faktiskt verkade helt legit. Det var allt hon riktigt vågade göra. Hjärtat hade börjat dunka snabbare senaste minuten. -- Liam satt beredd när notifieringen dök upp. Det var inget han egentligen räknat med, och fånig glädje steg upp inom honom. LotsNLots hade reagerat nästan genast på honom, genom att hon börjat följa hans profil. Hon kunde knappast ha gått igenom den, åtminstone inte redan efter så kort tid. Hon skulle notifieras om hans kommande uppdateringar. Borde han skriva ett nytt inlägg nu? Vad skulle det i så fall vara? Dagens händelser lyckades han ju inte formulera. Lite väl desperat att skriva någonting nytt, enbart för att fånga hennes uppmärksamhet återigen. Det fanns kanske redan sånt hon gillade. Eller det borde det ju såklart göra, med tanke på hur väl de matchade. LotsNLots egen profil var inte så innehållsrik, men han började naturligtvis följa den direkt. Insåg omedelbart att det kanske verkade desperat, men nu var det ju redan gjort. Liam började finkamma det LotsNLots producerat tidigare, i hopp om att förstå henne bättre. -- Lotta ögnade igenom Jack_Lees innehållsrika profil. Det fanns så mycket att läsa där. Mer än hon orkade ta in nu. Hennes egen profil var skral i jämförelse. Ja, bortsett från uppdateringarna hon gjort idag. Hon borde rida på vågen av inspiration, för dagen hade varit ett fantastiskt genombrott. Var de där nya kryssrutorna hela saken? För en utomstående fanns önskemålen plötsligt där. Inte mycket annat under profilen gav ledtrådar. Hon hade skrivit en del om undergivenhet, och lite om att bli fråntagen kontrollen. Kommenterat en del olika inlägg om sånt, och skrivit ned en del egna tankar. Hur hon fascinerades av de psykologiska mekanismerna. Hon hade gillat enstaka inlägg om smisk. Väldigt få inlägg hon gillat berörde olyckor, och de ingick alltid bara som bisak. Gjorde hon för stor sak av alltihop? Borde folk få lägga pusslet helt själva? Jo, det kunde de gärna få göra. Det var inte det som bekom henne. Det väsentliga var faktiskt hennes egen självbild. Hon ville pussla ihop sin egen story - få Charlotte Norell att hänga ihop kinkmässigt. Eller LotsNLots, som hon ju hette här. Nu satt hon här med ångan uppe. Om inte idag, så när då egentligen? Hon började att skriva om sitt uppvaknande. Inte i exakt detalj om dagens händelser, men hon berättade ärligt om det väsentliga. När hon var klar kändes det skönt. Nu hade hon förklarat vem hon var, vilka aspekter det var som tände henne. Kanske något forcerat, men det kändes sammanhängande. Alla de där obegripliga men oförnekliga sambanden. Hon hade fått med dem i texten. Känslan av att vara riktigt desperat nödig. Att inte veta om man skulle hinna. Den mest centrala möjliga utgången av risktagandet; att faktiskt inte hinna fram till toaletten. Att vara i en situation med åskådare. Hur tanken på andras fördömande kittlade vansinnigt. Och så hur hon äntligen vågat prova. Hur det varit som ett fantastiskt uppvaknande. Lotta publicerade texten och rös samtidigt till. Hon noterade att Jack_Lee följde hennes profil. Då skulle han kanske läsa hennes inlägg? Det ville hon gärna att han skulle. -- Liam hade hunnit läsa igenom det mesta. LotsNLots beskrivning av sig själv var basal, och hennes få övriga inlägg ganska kortfattade. Inte undra på att hon glidit förbi - att han inte noterat henne särskilt förut. Och nu hade hon angett nya kinks, som fått deras profiler att stämma perfekt. Han funderade löst på att skicka PM, när det dök upp en ny notis. Han klickade fram LotsNLots senaste nyskrivna inlägg. Några minuter senare var Liams mun snustorr. Han hade läst dagboksinlägget med stigande fascination, och samtidigt en känsla av deja vu. Vilken otroligt häftig slump det ändå var. Det fanns två snarlika tjejer i Sverige, som båda tände på risken för upptäckt. Båda hade haft varsin “olycka” på riktigt. Visst, det var väl inte helt orimligt. Men att just han stött på dem, och båda två på exakt samma idag. Liam kunde bara konstatera det osannolika sammanträffandet. Det måste väl vara något med våren - något som gör folk djärvare helt plötsligt. Han var bara tvungen att kommentera inlägget. “Det här ger mig så mycket inspiration. Härligt att det finns sådana som du!” Nu hade han åtminstone öppnat för dialog. -- Lotta tittade fascinerat igenom Jack_Lees profil. Materialet sträckte sig nästan tio år bakåt. Hon kände sig nyfiken och aningen skrämd. Som att vara ute på djupt vatten. De verkade dela ganska så många tankar. Han tände på att vara den styrande - hon fogade sig i sin tur gärna. Han skrev om att ge någon utmaningar - något hon egentligen inte hade provat på, men som lät något riktigt spännande. Han skrev om att bryta tabun förstås. De hade ju sina speciella gemensamma kinks. Det fanns kortfattade små noveller på temat. Några påstod Jack_Lee baserades på verkliga händelser - våta eskapader med alldeles för få detaljer. Men en aspekt hade han fångat väl - han skrev om skammen, och Lotta rodnade. Hennes koncentrerade läsning stördes så av något. Hon såg att notifieringsikonen hade börjat blinka, och klickade kvickt fram listan över händelser. Jack_Lee hade redan kommenterat hennes senaste dagboksinlägg! Usch, det kändes så pirrigt och läskigt. Lotta navigerade sig fram till hans kommentar. Han skrev att han hade fått inspiration. Det var vad hon hoppats, ändå snålt. Kunde han inte skriva lite mer utförligt? Hon ville gärna veta många fler detaljer - vad var det han tänkte mer specifikt? Det fanns så mycket hon ville skriva, men det blev bara en kort mening. “Hör av dig om du har idéer…” Hon hade spelat över bollen till honom. Tänk om han faktiskt skulle svara henne! -- Liam jublade inombords över LotsNLots korta svarskommentar. Det här var vad han längtat efter. En fri öppning från någon som hon. Han hade faktiskt redan färdiga formuleringar skrivna. Lagom vältaliga och ändå tydliga kring upplägget. Han väntade otåligt innan han skickade PM. Hans lilla fusk fick ju inte märkas - att han redan hade haft merparten färdigskriven. -- Budskapet från Jack_Lee var ganska omständligt inlindat, men kärnan tände virvlande eldar inom Lotta - han erbjöd henne möjlighet att få utmaningar! Det framgick att han var väldigt öppen, men gärna styrde ifall hon inte misstyckte. Misstyckte var nog det sista hon gjorde! Äntligen en extra anledning att vilja experimentera. Någon ville det lika mycket som hon! Eller kanske till och med mer, förresten. Det var väldigt hett att tänka sig. Hon formulerade ett svar med darrande fingrar. Det var inte läge att vara vag, så hon lämnade inget utrymme för tvivel. Hon lät honom veta att hon accepterade. Att detta var precis vad hon ville, och att upplägget låg i hans händer. “Var inte blyg.” tillfogade hon på slutet. Var det kanske töntigt att skriva så? Hon kände hur det hettade i ansiktet. Det borde vara riktat åt henne själv. Hon lade kanske över ansvaret på Jack_Lee - hans mod fick lov att omfatta hennes. I vilket fall menade hon ju orden; det här var inte tidpunkten för blygsel. -- Liam stirrade och läste om flera gånger. Det stod just det han hade hoppats. Meddelandet var till bara honom, ingen annan. Det kom från LotsNLots och kändes äkta. Ändå hade han svårt att tro det. Handflatorna kändes svettiga, det ilade i kroppen - på en del platser mer än andra. Nu fanns det strax ett avgörande vägval. Han skulle lätt kunna fastna i detta - börja tänka igenom alla detaljer in absurdum. En annan väg var att följa inspirationen. Bara ta tillvara vad som kom naturligt. Strunta i om det blev särskilt elegant. Han bestämde sig - någonting gripet i stunden. Det tog honom bara ett par minuter. En enkel men effektiv utmaning, genomförbar snarast. Så fort han skickat meddelandet sjönk modet. Känslan ryckte honom brutalt tillbaka till verkligheten: Alldeles för bra för att vara sant! Han fick inte bli för besviken snart, när det visade sig att någon missförstått. Eller att det var något sorts skämt. Kanske ett vad som någon förlorat, bara. -- Lotta läste med kroppen full av popcorn. Angenäma och sprittande fyrverkerier for genom henne. “Du går och lägger dig opinkad ikväll. Inga toalettbesök efter klockan 19 är tillåtna. Du får inte kliva upp före nio. Glöm inte att dricka ordentligt under kvällen, så hörs vi imorgon prick klockan tio.” Hon andades snabbare och såg på klockan. Den hade hunnit bli strax före 18. Lotta skrev ett kort svar till Jack_Lee. “Du bestämmer, jag har bara att lyda.” -- Liam jublade inombords och ville nästan hjula. Dessvärre var vardagsrummet för trångt för det. Eller, vid närmare eftertanke, som tur var. Hur skulle han få någon sömn inatt? Det var ett problem han kunde tåla. Ingenting kändes faktiskt särskilt svårt för ögonblicket. Upprymdheten susade genom hans kropp - endorfinernas dans. Han satte igång att sortera sina böcker. Det var något terapeutiskt han gjorde ibland. Det fick honom att lugna ner sig. -- Lotta var klar på toaletten klockan 19. Nu fick hon inte kissa något mer. Inte förrän om allra tidigast fjorton timmar. Kanske bäst att bara försöka sova snarast? Nej, inte redan - alldeles för omöjligt tidigt. Hon gick ändå en sväng till sovrummet. Skulle hon sova i sängen som vanligt? Ja, det var väl klart - konstig fundering. Men det hettade samtidigt i hennes kinder, eftersom hon mycket väl begrep sin tankegång. Det vore bra med något sorts skydd. Hon hade byggplast på rulle i garderoben. En projektledares verktyg för workshops med lappövningar. Utmärkt för att behålla klisterlapparnas rätta placeringar, efter att plastsjoket tagits ned från väggen. Tydligen även ett hemligt vapen för sängvätare. “Potentiella” sängvätare rättade hon sig, och rodnade. -- Lotta provade att lägga sig i sängen. Plasten prasslade lite, men inte så farligt. Den var ju ganska följsam och tjock. Nu var klockan snart åtta på kvällen. En god stund till läggdags normalt sett. Men ikväll var det inte som vanligt. Vore det inte bäst att varva ner? Kanske lägga sig och läsa en bok? Nej, hon skulle knappast komma till ro. -- Klockan passerade nio, Lotta var fortfarande pigg. Eller egentligen snarare ordentligt uppe i varv. Sömnigheten vägrade hur som helst infinna sig. Nu låg hon åtminstone i sängen ordentligt. Plasten gjorde det mycket varmare än vanligt. Hon kände sig pirrig och lite nervös. Det hjälpte inte för utmaningen hon fått. -- Framåt tio var hon ännu närmast klarvaken. Det ilade en liten aning i blåsan, fast det var ingen fara alls ännu. Hon borde bara blunda och slappna av. Istället reste hon sig ur sängen igen, och tassade fundersam iväg ut till köket. Det pirrade av en underlig spirande trotsighet. Det vore gott med en kopp choklad... |
Fortsättning:
Del 1 (22 apr 2021)Del 2: Liam och larmet (19 dec 2020)
Del 3: “Shiny Stiletto Kinkster Community” (27 dec 2020)
Del 4: Utmaning ett, upptakt (8 jan 2021)
Del 5: Utmaning ett, utfall (10 jan 2021)
Del 6: Ett viktigt beslut (22 apr 2021)
Tillagd 27 dec 2020 Noveller #Kvinna #Skamlekar/förödmjukelse #Okontrollerade olyckor #Öppen utlevnad #Man #Annan wet sex #Rörelsehindring/bondage #Uppfostring/Disciplin #Kvinna som bottom #wetting #mild_scat
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.