42år Del 2

42år

Del 2: Fika

Thomas var i tid utanför tunnelbanestationen. Terese kom någon minut senare.
-Hej! Sade Thomas.
-Hej igen. Sade Terese och gav Thomas en kram. Du visste om ett bra fik?
-Ja, ligger bara några 100 meter bort. Ett litet hemtrevligt fik.
-De gillar jag bäst.
Väl framme på fiket så beställer Thomas och Terese och slår sig ner vid ett bord. De började prata lite försiktigt och avvaktande.
-Bor du här i närheten? Frågade Terese.
-Ja, jag bor på Riksrådsvägen. Sade Thomas. Inte alls långt härifrån. Eget hus och så. Du då?
-Jag bor på Tylögränd. Liten 2:a.
-Tylögränd vet jag var det är. Då bor vi inte alls långt från varandra faktiskt.
-Lite kul att sitta så här och träffa en ny vän. Trots vår stora åldersskillnad så är det kul.
-Tja, vad är ålder mer än en siffra.
-Helt rätt. Men du är ju gammal nog att vara min pappa.
-Ha ha, ja du så skulle det nog kunna vara. Men hur gammal är du då?
-Jag är 20 år.
Oj, då skulle jag nog till och med kunna vara din farfar. 42 år skiljer.
-Nu får du berätta lite. Du sade att du hade varit med om en olycka? Sade Terese.
-Ja, en lång historia, men… Thomas tvekade lite, men till slut så… Jo, det här är lite smärtsamt att berätta, men vill du höra så…
-Det är väl lika bra om vi ska lära känna varandra.
-Jo, det började väl med att ett rattfyllo kom över på min sida av vägen och frontalkrockade med min bil.
-Oj!
-Ja, jag kommer inte ihåg så mycket av själva olyckan. Men jag fick ganska många frakturer, inre skador och en blödning i hjärnan. Min fru, Eva gick det ännu sämre för. Hon klarade det inte. Hon låg i koma i 4 dagar innan läkarna gav upp och förklarade henne hjärndöd. Men om det visste jag inget eftersom jag också låg i koma. 3 veckor senare vaknade jag upp och fick höra vad som hänt.
-Men, herregud så hemskt.
-Ja, jag saknar Eva oerhört. 35 år som tillsammans var vad vi fick. Det var det om ensamhet.
-Men har du inte någon mer i familjen?
-Nej, tyvärr. Vi fick aldrig några barn. Bara en massa missfall innan vi gav upp.
-Vad tråkigt. Tja, då är nog min ensamhet inget mot din.
-Berätta då din historia.
-Ok. Jag flyttade till Stockholm direkt efter studenten. Träffade en kille ganska snabbt och han flyttade in till mig. Förhållandet var väl bra i början, men med tiden så såg jag mer och mer en del konstigheter. Han var extremt lynnig i humöret och kunde brusa upp för ingenting. Svartsjuk var han också. För några månader sedan började jag må konstigt. Diskuterade detta med min jobbarkompis Emilie och hon frågade direkt om jag hade testat om jag var gravid. Tyckte det var konstigt då vi kört med kondom hela tiden, men jag följde Emilies råd och testa mig. Såklart jag var gravid. Tyckte det var jättekonstigt, tills jag kom ihåg en gång då kondomen gick sönder. X’t sade då att det inte gjorde något då han inte kommit, så jag brydde mig inte då. Ja, jag kallar honom för X eftersom det är slut.
-Okey.
-Ja, sen när jag berättade för X’t att jag var gravid så blev det verkligen kaos. Han blev heltokig och anklagade mig för en massa otrevliga saker och till slut åkte jag på stryk.
-Fy fan vilket svin.
-Ja, jag fick nog direkt. Så fort han gått hemifrån ringde jag en låssmed och bytte lås. Hans grejer slängde jag ut från balkongen.
-Rätt åt honom.
-Ja, och jag skickade ett SMS att om han visade sig en enda gång till så skulle jag göra en polisanmälan. Tyvärr så var det ett dumt beslut. Han höll sig undan i en vecka så att alla blåmärken hann försvinna, sen dök han upp igen och började hota mig.
-Men anmälde du honom då?
-Ja, men då var det för sent. Ord mot ord och inga bevis. Förundersökningen blev nerlagd. Och nu började han terra mig. Var till mitt jobb och gapade och skrek ett flertal gånger. Jag ansökte om kontaktförbud, men det fick jag inte eftersom det inte fanns några bevis för att han skadat mig. Det som däremot hände var att jag blev av med jobbet.
-Fan vad tråkigt.
-Ja, jag var bara provanställd och då har man ju noll anställningstrygghet. Men lika bra det, jag hade ändå tänkt att börja plugga. Nu var det några veckor sedan jag hörde något från idioten, men jag visar mig ju inte speciellt mycket ute så…
-Vad trist att det finns sådana här idioter. Men barnet ska du ha kvar?
-Ja. Alltså i början var jag helt inställd på en abort och hade till och med beställt tid. Men allt eftersom dagarna gick så insåg jag att det här var ju inte bebisens fel. Jag blev nog lite kär i bebben, så jag avbokade.
-Tyvärr så får du väl med X’t att göra igen när han hör det.
-Ja, det är nog risk för det. Har funderat på om jag inte bara skulle anmäla ”fader okänd” till myndigheterna. Då skulle både jag och barnet slippa att ha med idioten att göra.
-Det vore ju ett alternativ. Men då får du ta ansvaret själv för barnet.
-Ja, men det ser jag inte som något problem.
-Men ny byter vi ämne tycker jag. Vad mer om dig. Har du läkt allt sedan olyckan?
-Nej, jag är långt från den jag var innan. Frakturerna är väl läkta, men hjärnskadan gjorde att jag fick börja om med mycket, gå, prata mm. Motoriken och balansen påverkades. Dessutom så fick jag nervskador i magen och har nedsatt känsel på viss ställen.
-Tråkigt. Men vad ger det för problem, du verkar ju kunna gå och prata?
Thomas tänkte till en stund, sedan lyfte han på tröjan lite så att Terese kunde se något vitt sticka upp.
-Jag är tvungen att ha de här.
Terese tittade oförstående, sen gick det upp för henne.
-Har du blöja?
-Ja, tyvärr en av komplikationerna av nervskadorna. Jag känner inte av riktigt när det är dags att gå på toa.
-Nä men, gud så jobbigt för dig.
-Jo, så kände väl jag också i början, men vad tiden led så blev jag mer och mer van. Just nu så tycker jag att det är ett mindre problem. Värre vore om det blev blöta fläckar på byxorna hela tiden. Så blöjan funkar faktiskt. Mjuk och varm är den också. Så det funkar faktiskt riktigt bra. Men det är klart, lite pinsamt är det. Då är det viktigare att få upp konditionen och styrkan.
-Jo, det är klart att det måste vara pinsamt. Jag skulle dö av skam om jag skulle behöva ha blöja.
-Var försiktig med vad du säger. Jag har hört historier där gravida har haft svårt att hålla tätt.
-Oops. Well, hoppas jag inte hamnar där.
-Något helt annat. Vill du ha påtår?
-Nej tack, det är bra.
-Jag hade tänkt ta en promenad sedan. Hur har du tänkt ta dig hemåt?
-Jag hade nog också tänkt gå. Min rygg behöver motion. Men vi kan väl gå och prata samtidigt?
-Javisst kan vi det.
Thomas reste sig upp och tog Terese jacka och höll upp den för henne. Terese tackade för hjälpen och såg glad ut.
-Vi skulle kunna ta vägen förbi mitt hus så får du se var jag bor.
-Om du orkar så kan vi gå förbi hemma hos mig också.
-Det är ju inte så långt, så det gör vi. Jag behöver all motion jag kan få.
Thomas och Terese pratade om vartannat medans de gick. Thomas berättade om livet innan olyckan. Hur bra form han var i innan, gjorde en svensk klassiker mm. Terese pratade också på om hur livet hade varit, hur jobbigt det hade varit när hon bodde hemma och sin svåra relation till sin mamma.
Framme vid Tereses lägenhet så tackade de varandra för en trevlig eftermiddag.
-Det var jättekul att prata med dig Thomas. Det här får vi göra om tycker jag.
-Ja, absolut. Vad sägs om en fika hemma hos mig nästa gång.
-Låter jättekul. Är väldigt nyfiken på hur du har det hemma. Jag är ju arbetslös så jag har hur mycket tid som helst för en fika.
-Ja, jag är ju sjukskriven och har också hur mycket tid som helst för en fika. Så när ska vi ta nästa gång?
-Snart tycker jag. I morgon?
-Gärna för mig. Nu hittar du ju hem till mig. Eller får jag bjuda på lunch?
-Ja gärna.
-Ok, kl.13 blir det bra?
-Perfekt. Då ses vi i morgon. Hej då.
-Hej då.
Thomas vände och började promenaden hem igen. Glad att ha fått en ny vän.
-Undrar vad jag ska bjuda på i morgon då? Tänkte Thomas.
Terese gick uppför trappan till sin lägenhet och tänkte.
-Lustigt, en farfar! Det har jag aldrig haft förut. Och Thomas har inte haft en dotter eller barnbarn.

Fortsättning:

Del 1 (9 dec 2020)
Del 2: Fika (4 dec 2020)
Del 3: Lunch (5 dec 2020)
Del 4: Blöjbyte (6 dec 2020)
Del 5: Middag (8 dec 2020)
Del 6: Tokig (9 dec 2020)

Tillagd 4 dec 2020 Noveller #Kärleksfullt omhändertagande #Allt-i-ett-blöjor #Våta blöjor #Okontrollerade olyckor #Man #Kvinna #Diaper Love

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 4919 ⚑ Anmäl