Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoGalonflickan Pernillas Straff
Del 3: Första natten
| När de kom innanför dörren hemma såg allt ut som vanligt, men sedan gick Pernilla till sitt rum. Där såg det inte alls ut som vanligt. -Dom har varit här och byggt om lite på ditt rum. -Ja, jag ser det… Hennes mysiga säng var utbytt mot en säng där allt verkade vara klätt i blank galon. Hon gick fram och lyfte på täcket. Jodå, täcket och kuddarna var inklädda i samma galon och madrassen var klädd i samma material fast svart. På väggen bredvid sängen hade någon skruvat fast någon sorts elektrisk vinsch som det stack ut en plastklädd wire från. I ändan på wiren satt ett fäste som hon direkt såg passade i öglorna på hennes handledsbojor. Det var tydligt att hon skulle vara fastkopplad i väggen. På hennes byrå stod en annan elektrisk grej som måste vara för att ladda GPS-halsbandet. När hon tittade i sin garderob upptäckte hon att alla trosor och alla byxor var borta. Alla hennes ytterkläder som brukade hänga i en annan garderob var borta och ersatta med galonkläder. Det här kanske inte skulle bli så lätt som hon först hade hoppats, dessutom låg det ett stort paket blöjor bredvid galonsängen. Efter middagen började det kännas ganska klibbigt inne i galonisarna. Hon ville komma ur dem. -Mamma, hur kommer jag ur mina byxor? -Åh, älskling det går inte förrän du haft dem på i minst tio timmar. -Va? Men då blir det ju mitt i natten. -Ok, jag ringer Berit och frågar. Berit sa att de fick göra ett undantag så här första dagen och programmerade om systemet. Nu kunde Pernilla gå till sitt rum och kroka fast ena armleden i wiren. När hon gjorde det pep det till i hennes halsband och det gick att öppna det och trä ur det ur straffbyxorna. Hon kunde så äntligen få av sig de fuktiga galonbyxorna. Nu hade hon fem minuter på sig att dra ut wiren hela vägen bort till badrummet. Men denna manöver fungerade bara när kontrollampan på vinschen blinkade grönt och bara en gång per dygn. När hon ville tillbaka till sitt rum skulle hon bara dra till snabbt i kopplingswiren för att få den att börja rulla ihop sig. Om hon inte gjorde det inom 30 minuter gjorde vinschen det själv. Nu kunde hon duscha fastkopplad. Pernilla passade på att skölja av sina utochinvända galonisar i duschen. Hon hängde dem på tork i badrummet och drog snabbt i sitt armledskoppel. Hon kände genast att det började dra i hennes arm och det var bara att hänga med tillbaka. Vinschen stannade när hon kommit kanske en meter in i rummet. Hon kunde nå nästan hela rummet i det här läget. Pernilla var nu ganska trött och omtumlad av dagens händelser och hon ville gå och lägga sig. Någon pyjamas eller nattlinne kunde hon inte hitta och hon hade ju förstått att hon inte längre kunde nå badrummet. Hon slängde upp blöjpaketet på sängen. Det stod Straffblöjor Flicka 15-25 år på paketet. Med lite mindre text stod det Garanterad Tät Plastad Nattblöja 12-15 timmar. Tveksamt tog hon fram en av de gigantiska blöjorna, satte den mellan benen och klistrade igen den. Hon ställde väckarklockan, släckte ljuset och kröp ned i sängen. Hon var naken så när som på blöjan, fastkopplad i ena armleden och nedbäddad i sina plastlakan. Det var lite irriterande med kopplet på armen, men hon var så trött att hon somnade snabbt ändå. Klockan ringde. Det kändes klistrigt. Hon fumlade med täcket som kändes konstigt. Det sträckte på nåt sätt i vänster arm. Hon vaknade och mindes att hon nu var galonflicka på riktigt, en Supergalonflicka. Hon kände att hon var väldigt kissnödig. Mindes att hon hade blöja på sig. Den kändes torr. Onödigt att använda den nu tänkte hon. Vinschen blinkade rött. Hon kunde inte gå till badrummet. Men om hon var snabb kanske hon kunde ta på sig galonisarna och låsa med halsbandet och bli fri från kopplet. Sedan kom hon ihåg att hon lämnat byxorna i badrummet. Det gick inte. Hon slappnade av och så kom det i blöjan. Nu var hon Supergalonflickan med Superblöjan. Hon drog sig en stund i sängen och gick upp. Pernilllas mamma hade ställt fram tvättlappar och ett litet handfat i hennes rum, så hon torkade av hela kroppen på det sättet. Men sedan kom hon inte längre. -Mamma! -Ja, vad är det? -Mina straffbyxor är i badrummet så jag kan inte komma härifrån. -Oj då, jag ska hämta dem, men måste du säga straffbyxor? Det tog bara en minut så var hennes mamma tillbaka med byxorna som hon vrängde tillbaka innan hon gav dem till Pernilla. -De är verkligen slippriga dina galonisar, men jag antar att du måste ha dem. -Ja, jag måste väl det. Men det känns faktiskt helt OK. -Min lilla galontös! -Ja jag är väl det… Pernilla tog på sig strumpor, en T-shirt och en tröja. Hon suckade till innan hon stack sina nakna ben in i galonisarna. Hon vrängde på sig dem och drog upp ”dregelflärpen” som hennes kompis Anna brukade kalla bröstpartiet på hängselregnbyxor. Så tog hon GPS-halsbandet från laddaren och trädde igenom det överst på dregelflärpen. Hon satte paketet runt sin nacke och stängde låset. När låset kände av hennes RFID-tag innanför huden klickade det först till i nacken, sedan på armen. Och så pep halsbandet. Hon kunde ta av sig armledskopplet som nu virade in sig. Nu kunde hon gå och äta frukost i köket som om inget hänt. Hon hade inte missat så mycket på utbildningen, men idag var det hög tid att komma tillbaka till föreläsningar och praktiska moment. Hösten var här och det hade blivit kallare. Hon behövde ytterkläder och förstod att det var det lättare av hennes två fodrade galonställ som gällde. Hon drog på sig den knallgula ganska stela och tjocka galonanoraken först och sedan de tjocka hängselbyxorna över som hon brukade. Det var i alla fall soligt så hon hoppade över galonvantar och sydväst, men gummistövlar fick det allt bli ändå. Medan hon cyklade i det svischande galonstället funderade på hur hon skulle förklara för sina kursare. När hon var nästan framme hade hon kommit fram till att hon inte skulle säga nåt alls till att börja med. Alla visste ju redan att hon var knäpp som nästan alltid gick omkring i galonbyxor. Visst, hon hade ju blivit gripen av Polisen och varit borta några dagar, men hon såg ju ut som vanligt tänkte hon när hon parkerade cykeln. Precis då kom Anna och Yasmina också, de hade sina matchande rosa galonställ på sig. -Hej galonkompis! -Hej -Hur gick det för dig hos Polisen? -Det gick bra -Men vad hände då? -Jag har blivit som Fanny -Vadå? Nån sorts straff eller? -Ja -Men hurdå? Fanny är ju inlåst i blöjor. Är du det? -Inte just nu -Ok, men du måste berätta mer sen. De gick in och alla tre tog av sig sina galonställ. Anna tittade på Pernilla. -Men ska du ta av dig galonisarna idag? -Ja, men det finns mer under. Anna och Yasmina tittade förundrat på Pernillas inre galonlager. - Wow! Men vad är det du har runt halsen? Det ser ju ut som ett sånt där hemskt elektriskt halsband för hundar. - Det är det också, och det är låst. - Så det är låset till dina galonisar. - Japp! Yasmina böjde sig ned och fingrade på de blanka tryckknapparna på Pernillas mage. -Men vad är det här? -Jag vet Yasmina, för jag har ett par sånna låsgalonisar också. Det är en kisslucka. -Men Pernilla, måste du kissa genom den? -Ja, jag kan ju inte ta av mig det här. -Är du naken under? -Ja -Och det är galon inåt? -Ja -Superkinky Supergalonisar! Och riktig haklapp på dregelflärpen! |
Tillagd 2 dec 2020 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Kvinna som bottom #Uppfostring/Disciplin #Rörelsehindring/bondage #Låsbara plagg #Skamlekar/förödmjukelse #Extremt blöjbärande #Galon/regnkläder
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.