Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoTotal Regression
Del 3: Att skapa ett monster.
| Jag vet inte mycket om vare sig tid eller rum när jag vaknar så smått. Jag måste ha varit riktigt ordentligt trött, för det tog inte lång stund innan jag somnade, och jag har sovit som en stock. Trodde aldrig det skulle ske i en spjälsäng nånsin igen… Jag vrider mig från sidan till ryggen och det högljudda prasslandet gör mig påmind om vad jag har på mig. Men den känns annorlunda mot förut. Jag kastar täcket åt sidan för att få bättre uppsikt över blöjan. Jag höjer på ögonbrynen och förvånas när jag märker att fronten är alldeles gul och svullen. Flera av dekorationerna har bleknat och går knappt att känna igen längre. Jag vrider på mina runda höfter för att kolla på blöjans baksida. Den ser precis likadan ut som framsidan, faktum är att det inte finns något vitt kvar någonstans. Precis hela blöjan är alldeles full med kiss! Den har till och med läckt lite, det finns två små pölar på vardera sida av mig på lakanet. Jag fattar inte… Jag vet visserligen inte hur länge jag har sovit, men jag har aldrig haft vätningsproblem när jag bara tagit en tupplur förut! Jag minns plötsligt vad jag läste i min journal, något om en blandning. Den måste ha försvagat min kontroll över min blåsa avsevärt. Jag vet inte hur många doser de har gett mig egentligen... Just när jag tänker den tanken öppnas dörren ut mot korridoren. Jag sätter mig upp och förväntar mig att se roboten men hon är inte där. I stället står där en lång, vacker och kurvig rödhårig kvinna som ser ut att vara mellan trettio och fyrtio. Jag har aldrig sett henne förut. Hon kommer in i rummet och närmar sig mig. -”Åh! Vilken vacker liten flicka du är! Fina former och iögonfallande bröst. Och blöjan är genomblöt precis som den ska vara. Perfekt!”. Jag drar snabbt upp täcket över min nakna överkropp och blöjan och känner mig extremt besvärad. -”Vem i helsike är du?! Släpp ut mig härifrån och låt mig åka hem, nu genast!” skriker jag från mitt fängelse av trä. -”Åh, lillan har attityd.”. -”Jag är inte liten! Jag är nästan vuxen! Och det ni håller på med är olagligt! Släpp ut mig nu!.”. -”Men varför skulle jag göra det? Det var ju jag som såg till att du hamnade här. Mitt namn är Elisabeth, och jag är grundaren av HIFIOS. Jag grundade det här företaget när jag var tjugoett, och har på alla sätt specialiserat mig själv och min personal på sängvätning och inkontinens sedan dess. Vårt mål är att hjälpa alla som har de här problemen. Eller, nästan alla. Det vill säga alla som får lägre testresultat än 8.”. -”Men varför?” frågar jag ängsligt. -”Jag ska visa dig varför…” säger hon och drar upp sin klänning. Under klänningen har hon en helt vit blöja utan dekorationer som vad jag kan se härifrån är helt torr. Jag tittar oförstående på när hon sänker klänningen igen. -”Du har förstås ingen aning om vad det här innebär, så låt mig förklara.”. Hon börjar prata med en skarp och nästan hatisk röst. -”Jag var också en helt vanlig tjej en gång i tiden. Jag hade många vänner och gjorde bra ifrån mig i skolan. Jag engagerade mig mycket inom idrott, särskilt gymnastik. Jag älskade gymnastik, och tränade hårt. Jag vann tävlingar och allting tycktes vara perfekt. Tills jag under en tävling råkade ut för en olycka. Jag skulle hjula på en bom när jag slant med en av händerna och tappade balansen. Jag föll och ryggen slog emot bommen. Smärtan var närmast olidlig. Ambulans tillkallades och jag fördes till akuten. Väl på akuten sövdes jag snabbt, och vaknade upp ett antal timmar senare. Läkaren berättade att jag hade skadat två av de nedersta kotorna i min ryggrad. Han berättade även att mitt liv skulle bli precis som förut, med ett undantag, jag hade blivit inkontinent. De hade kunnat göra ett ingrepp, men operationen hade bara drygt 30% chans att lyckas, och om den lyckades skulle jag behöva träna upp mina muskler igen. Med andra ord; pottränas på nytt. Om operationen misslyckades däremot kunde jag få diverse olika problem med min kropp. Vi valde att inte genomföra operationen, men jag skulle förbli inkontinent för resten av mitt liv. Jag slutade med gymnastik då jag inte kände för att visa upp mig själv iklädd en blöja, men det värsta hade inte ens börjat… Min mor dog när jag var väldigt liten, jag minns knappt hur hon såg ut. Under delar av min uppväxt hade min far druckit stora mängder alkohol, och nu hade han börjat igen. Min far blev så småningom psykiskt sjuk, och en dag när jag kom hem från skolan skulle han visa det på ett ganska radikalt sätt. Jag gick upp till mitt rum, då jag behövde byta min väldigt blöta blöja. När jag öppnade dörren fick jag nästan en chock. Hela rummet hade gjorts om till ett skötrum, men för vuxna! När jag såg på alla bebisprylar i vuxen storlek hörde jag plötsligt min fars röst bakom mig. ‘Hallå prinsessan’ sa han och kände på min blöjbak. ‘Åh, någon behöver visst en ny blöja. Lägg dig ner så ska pappsen byta på sin lilla flicka’. ‘Pappa, vad är allt det här’ frågade jag och hans svar gjorde mig stel av skräck. ‘Om du tänker fortsätta beté dig som en bebis, är det så jag tänker behandla dig!’. ‘Du vet ju att min inkontinens inte är mitt fel!’. ‘Håll käften!’ skrek han och örfilade mig riktigt hårt. Sen hotade han med att slå ihjäl mig om jag inte gjorde precis som han sa. Efter det blev jag behandlad som en bebis i flera år. Min far tog mig ur skolan och höll mig hemma hela tiden. Han klädde mig i barnsliga kläder och klänningar, som aldrig helt täckte blöjan jag hade på mig. Han tvingade mig att använda napp, nappflaska, haklapp, plastbyxor och alla möjliga bebisattribut. Jag sov i en gigantisk spjälsäng, och åt, eller rättare sagt blev matad, i en enorm barnstol. Han hade till och med en stroller i min storlek som han tvingade ner mig i och sedan tog han mig på långa promenader genom kvarteret! Han sa till våra grannar att jag hade fått en mental störning efter min mors död, som fått mig att bli bebis på nytt igen. Efter några år av det att jag levt mitt liv som en bebis blev jag till slut fri. Jag hittade min far i vardagsrummet död bredvid massvis av flaskor. Han hade drunknat i sina egna spyor. Jag packade några saker, tog min fars kontokort, tog mig ut och köpte mig kläder som jag faktiskt skulle trivas i, och tog kontakt med en advokat. Eftersom både mina föräldrar nu var döda, och jag var 18 år fick jag ett stort försäkringsbelopp, ett stort arv, plus att huset, bilen och alla våra ägodelar föll i min ägo. Man kan säga att jag fick en ganska rejäl summa… Jag utbildade mig inom inkontinens och startade HIFIOS när jag var tjugoett. Och nu är vi här…”. Jag stirrar förskräckt på henne efter berättelsen. Hon har så mycket hat inom sig att inget kan stoppa henne. -”Men om du själv har gått igenom det, varför vill du utsätta andra för det!” skriker jag oroligt. -”Jag vill inget hellre än att hjälpa barn och ungdomar med sin inkontinens och sängvätning, om de får lägre än 8 på testresultatet.”. -”Men varför?!”. -”Därför att efter mycket forskning och utbildning förstod jag att om man har högre resultat än 8 så är man mer eller mindre ett hopplöst fall. Jag hade 9, precis som du. Och om ni nu ändå är hopplösa fall, kan jag lika gärna göra mot er som min far gjorde mot mig. Det läker inte såren, men det lindrar…” säger hon och skrattar lågmält och elakt. Jag blir nästan paralyserad av fasa. -”Åh, är lilla Mellie rädd? Såja, såja. Robonanny kommer ta väl hand om dig. Du kommer vara min och hennes lilla bebis för alltid!” hon vänder sig om och går ut genom dörren. Jag vill skrika men får inte fram ett ljud. Plötsligt kommer Robonanny in genom dörren och ställer sig framför spjälsängen. -”Nu när vi har sovit ska mamma ta god hand om dig!”. Fortsättning kommer. |
Fortsättning:
Del 1 (18 apr 2020)Del 2: Förnedringen fortsätter. (9 aug 2018)
Del 3: Att skapa ett monster. (13 aug 2018)
Del 4: En dejt med skötbordet (18 apr 2020)
Tillagd 13 aug 2018 Noveller #Kvinna #Adult Babyhood #Napp, etc. babyattribut #Kärleksfullt omhändertagande #Uppfostring/Disciplin #Påtvingad babyfiering #Rörelsehindring/bondage #Smisk #Smärta #Skamlekar/förödmjukelse #Tvångsmatning/tvångsdrickning #Allt-i-ett-blöjor #Blöjbyxor/plastbyxor #Extremt blöjbärande #Våta blöjor #Smutsiga blöjor #Okontrollerade olyckor #Plast/lack/PVC #Medicinskt/doktorlekar
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.