Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoHon befriade mig från den vuxna världen Del 3
| Del 4 – Det avslöjas Det ringde på dörren, jag blev överraskad, jag hade inte bestämt med någon. Jag hade nästan aldrig några andra än mamma och min syster hemma. Jag öppnade. Utanför stod Irja. Klädd i en svart, blank knälång regnkappa, med droppande paraply och håret uppsatt i en strikt knut. Hon gav intrycks av en sträng lärainna. ”Hej!” sa hon glatt Jag fick en chock. Jag hade inte bjudit hem henne. Jag hade inte vågat. Jag insåg att om hon kom hem till mig så skulle min stora hemlighet avslöjas, min inkontinens. Jag var så chockad att jag inte ens svarade på hennes hälsning utan klämde fram ett desperat; ”ska vi gå ut? Jag ska bara hämta jackan”. Hon log; ”nej, jag hade tänkt överraska dig och att jag skulle få se hur du bor, hur du har det hemma hos dig, du bjuder ju aldrig hem mig” sa hon. ”Men… jag har så stökigt”, pep jag fram ynkligt. ”Så bra att jag kom då, jag är bra på att få ordning och reda på både hem och män”, sa hon, log och tog ett kliv in i lägenheten. ”Men, vi kan gå ut och fika”, sa jag med en vädjande, pipig och desperat röst. ”Nej Pär, idag umgås vi här hemma hos dig”, sa hon med den där bestämda, beordrande rösten och den skarpa blick som alltid fick mig att sjunka ner i undergivenhetens dimmor och känna mig som en vilsen treåring. Jag insåg att hon skulle känna en doft av urin. Mamma och min syster påpekade alltid att det luktade kiss, ”du måste börja med blöjor igen”, sa de. Mamma hade det på mig varje dag och varje natt fram till jag flyttade hemifrån. På mitt tjat om att få slippa blöjorna sa hon alltid; ”när du flyttar hemifrån får du göra som du vill.” När jag flyttade in i min lilla lägenhet kastade jag allt det mamma skickat med av inkontinensskydd: blöjor, plastbyxor, sängskydd trots mammas och min systers vädjan att inte göra det. De, framför allt min mamma hade alltid bestämt över mig och jag hade så länge drömt om att bestämma själv. Äntligen fick jag göra det. Det var så klart inte så bra men den intensiva drömmen jag haft i 21 år om en blöjfri tillvaro kastade allt sunt förnuft överbord jag kände mig vuxen och fri. Det enda jag använde var frottéhandduk och de kalsonger i plastad frotté som mamma sytt åt mig. Hon kallade dem träningsbyxor. Jag kunde ibland, som en belöning få gå i bara dem utan blöja. Jag var oerhört stolt de gånger det hände. Jag såg direkt att hon regerade på lukten. ”Det luktar kiss. Har det bott en inkontinent åldring här innan dig?” frågade hon. ”Jag vet inte”, mumlade jag. ”Eller det kanske är du som kissar på dig”, sa hon och tittade utforskande på mig. ”Näää, jag kissar inte på mig”, sa jag med en röst som darrade samtidigt som jag blev så nervös att jag kissade på mig. ”Jag är väl ingen babys”, fortsatte jag desperat medan jag kände hur frottéhandduken blev tung av all ny urin. Jag insåg någonstans att hela jag lyste; jag ljuger. Hon såg allt mer konfunderad ut. ”Varför blir du så stressad av att jag sa det där?” ”Jag är inte stressad”, sa jag med en röst som skrek ut motsatsen. Återigen en konfunderad och utforskande blick som gjorde mig knäsvag av nervositet. Hon strosade runt i den lilla lägenheten och liksom tog in varje detalj. Strök med ett finger här och där. ”Här behövs verkligen en kvinnas hand”. Jag kan hjälpa dig, sa hon och fortsatte; jag ska nog kunna få ordning både på dig och din lilla lägenhet. På mig?” pep jag fram ängsligt. ”Ja, även på dig, du behöver också en kvinnas hand.” Gör jag”, svarde jag nervöst. ”Det gör alla män”, sa hon som om det vore en naturlag. Jag vågade inte fråga mer om det. ”Ska vi gå ut nu?” pep jag fram. ”Nej, vi stannar här idag. Vi har inget speciellt att göra ute.” Återigen den där skarpa blicken, det där bestämda och tydliga sättet, som jag inte vågade säga emot. Hon satte sig i soffan. ”Kom och sätt dig här”, sa hon och klappade på en plats bredvid henne i soffan. Hon liksom samlade sig en stund, sedan tog hon mina händer i sina. ”Pär, det är ingen slump att jag är här, hon satt tyst en stund innan hon fortsatte; ” Jag har länge förstått att du döljer något för mig, det gör mig ledsen, mycket ledsen. Jag känner att du inte litar på mig och det gör ont. Om man älskar varandra vågar man prata om allt, även väldigt jobbiga saker. Saker som man kanske skäms för. Berätta nu för mig, vad det är du inte berättat för mig.” ”Det är inget”, kved jag fram. Hon tog mig i sin famn, kramade mig och viskade i mitt öra; ”Pär, jag lovar dig att du inte kan berätta något för mig, som kommer att chocka mig. Berätta nu.” ”Svetten bröt fram i pannan. Jag kände en rädsla in i benmärgen. Jag insåg mitt all min stress att jag skulle bli tvungen att berätta. Hela min kropp, hela min själ, hela mitt tankeväsen sjönk ihop som en ballong som tappar all luft. Jag började gråta hejdlöst. ”Jag kissar på mig”, hulkade jag fram. Jag kände mig så svag, så ynklig och helt utlämnad. Hjärtat bultade så hårt, att synfältet försvann, allt började flimra. Hon kramade mig hårt. ”Kommer du att göra slut?” pepgrät jag fram. Hon vaggade mig. ”Nej, Pär, jag kommer inte att göra slut, tvärtom, jag älskar dig ännu mer nu när du varit öppen mot mig. Hon höll om mig hårt. Det gav mig en trygghet som jag inte känt sedan jag flyttade hemifrån. ”Är du våt nu?” frågade hon. Jag nickade svagt. Jag var förkrossad. Jag grät ut all min stress, all min frustration, all min nervositet men jag grät också för att det trots allt var befriande att det oundvikliga inträffat. Det hade under varje minut av den tid vi varit tillsammans varit en oerhörd stress att inse att det till slut skulle avslöjas. Jag var helt säker på att hon skulle lämna mig om hon fick reda på det. ”Sccchh, allt kommer att bli bra. Allt kommer att ordna sig. Jag ska ta hand om dig. Jag ska ta hand om både den store och den lille Pär”, sa hon med moderlig, bomullsmjuk röst samtidigt som hon klappade mig på tröstande och lugnande på rumpan. Jag somnade utmattad i hennes armar. Del 5 – Missmodets svarta ljus blåstes ut Jag vaknade av att hon strök mig ömt över kinden. ”Du somnade”, sa hon. Hon betraktade mig länge under tystnad. ”Har jag sovit länge?” frågade jag. Hon skakade på huvudet, ”nej bara en lite stund, en halvtimme kanske”, sa hon. Hon log varmt emot mig men blev plötsligt allvarlig.’ ”Pär, jag älskar dig, varför har du inte berätta för mig att du kissar på dig?” frågade hon. Jag slog ned blicken och skruvade nervöst på mig. Hon upprepade frågan; ”jag vågade inte”, mumlade jag. ”Varför vågade du inte?” Jag började gråta igen. ”För jag trodde du skulle göra slut”, sluddrade jag fram på väg mot det själsligt riskfyllda. Min högsta önskan var hitta en deleteknapp. ”Men det är väl klart att jag inte skulle göra slut för att du kissar på dig. Jag älskar dig Pär, det spelar ingen som helst roll att du kissar på dig.” ”Gör det inte?”, mumlade jag sluddrande med tårarna rinnande ner för kinderna. ”Men det är väl klart att det inte gör”, sa hon och torkade mina tårar med baksidan av sin hand. ”Kommer du inte att göra slut.” Hon log varmt mot mig och skakade på huvudet. ”Vem vet, jag kanske älskar dig ännu mer, nu har jag ju också en liten kille att ta hand om, sköta och uppfostra”, sa hon. ”Uppfostra”, hulkade jag. Hon log; ja, du vet att mammor både sköter och uppfostrar sina små babysar så att de lär sig lyda och bli duktiga små pojkar. I gråtdimmor hörde jag det hon sa; ”mamma, ta hand om, sköta, babys och uppfostra.” Jag förstod knappt vad hon precis sagt ändå fick hennes ord missmodets svarta ljus att blåsa ut. Ett starkt lugn spred sig i min kropp. Det kände som min ständiga flykt från mig själv äntligen var över. Hon accepterade mig precis som den jag var. Men hennes ord; ”ta hand om, sköta och fostra”, rullade runt i mitt huvud som tvätt i en torktumlare. Hon måste ha skojat, tänkte jag. Det hade hon inte. |
Jag tappar greppet och kontrollen
Tillagd 12 mar 2023 Noveller #Kvinna som top #Man #Egenupplevt #Min vardag #Utlevnad #Adult Babyhood #Napp, etc. babyattribut #Kärleksfullt omhändertagande #Uppfostring/Disciplin #Påtvingad babyfiering #Allt-i-ett-blöjor #Blöjbyxor/plastbyxor #Våta blöjor #Vardagsuttryck/Vardagsutlevnad #Öppen utlevnad
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.