Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoMalin blir plötsligt kallad mamma
Del 1
| Han är så söt. Tänk att han som är så stor och manlig kan bli så liten och behövande av mig. Oj, förlåt. Malin heter jag och mannen jag beskriver är män pojkvän eller sambo är mer rätt säga idag. Han brukar vara den som tar hand om mig och skyddar mig. Men han har blivit sjuk nu och ligger på sängen. Vet inte riktigt vad det är med honom. Men han mår inte så bra just nu. Verkar som han har hög feber och tappat aptiten. Men låt mig ta det ifrån början. Jag kom hem och såg att hans skor vart innanför dörren. Vilket är väldigt ovanligt då jag brukar vara hemma minst två timmar innan honom. Men ju längre in jag kommer i vår lägenhet, så finner jag honom på soffan. Han ligger med en filt halvt över sig och sover. Han ser helt utslagen ut, så jag låter honom fortsätta sova en stund, efter jag rättat till filten på honom. Jag börjar göra vid lite i hemmet och försöker vara tyst för inte störa honom. Känner det börjar bli dags göra mat, så går ut i köket och börja med kvällsmaten. Han ligger fortfarande och sover. När jag står där i min egna värd, så hör jag ett "hej" och jag hoppar till. Hej, säger jag med. Du vart hemma tidigt. Har det hänt något gubben? Jag vart dålig på jobbet. Så jag bestämde mig för gå hem. Jag känner mig lite yr och dåsig kan jag erkänna. Berätta han. Jo, jag ser det. Vill du ha något? Ett stort glas vatten tack Malin. Jag ger honom vattnet och han häller i sig det som han aldrig druckit något på en evighet. Sedan säger han att han måste nog gå på toaletten. Så han ger mig glaset och rör sig emot toaletten. Då hör jag en duns och springer ut ur köket. Han ligger på golvet och rör sig inte. Han är död tänker jag, för sedan höra hur han jämrar sig lite och börjar röra sig. Skriker i stunden att han ska vara stilla medan jag ringer ambulans. Men han lugnar mig och säger åt mig att det är ingen fara. Jag sätter mig på golvet med honom. Samt tar honom till mig och säger han skrämmer mig nu. Han gör ett tapert försök att krama om mig och lugna mig som bara han kan göra. Samt att han snart är bättre igen ska vi se. Ta det bara lugnt lilla Malin. Jag ler och tittar han i ögonen. Sedan så tittar jag över honom lite snabbt och ser att någonstans mellan fallet och nu. Så verkar han lättat på sitt behov. När jag påtala det här så blir han helt förvånad själv. Jag säger åt honom att han kanske ska ta ett bad och lugna kroppen. Så kan jag ta hand om det här och dra ner värmen på maten. Låter som en bra plan tycker jag, säger han. Så jag hjälper honom upp och in i badrummet. Även att ta av honom kläderna och spola upp vatten i badkaret. Precis innan jag lämnar honom i badet, så säger jag åt honom ropa om det är något. Var av han svarar. Jag kanske ska börja kalla dig mamma Malin också. Jag lämna honom och viftar med handen som han vore töntig. Men i själva verket är det jag som känner mig töntig. För han har aldrig sagt så till mig. Men just ordet "mamma" fick mig typp få fjärilar i magen. Jag gilla det eller? Nä, ta dig samman. Det finns lite att göra i hemmet nu. Dra ner värmen i ugnen och hämta något torka upp med. När det vart gjort så går jag förbi badrummet, för fråga hur det står still. Ser att han somnat igen och får panik. Springer fram till honom och tar tag i honom. Han vaknar till yrvaket och fråga vad det är? -Du kunde drunkna din idiot! Men snälla Malin. Så mycket vatten är här inte. Sluta nu vara så mammig av dig. Känner hur de där orden knyter sig åter igen i mig. Jag gillar han typp kallar mig mamma. Men inte riktigt på ett hånade sätt. Som nu. Jag bryr mig faktiskt om dig. Snässer jag till honom. Förlåt vart inte så jag mena säger han då. Han förstod att jag vart sur, men inte varför. Kom nu säger jag till honom och tar en handduk åt honom. Han reser sig upp och jag kastar handduken till honom. Ser han börjar torka sig och fråga om jag kan gå ut och lägga upp maten? Ja, svarar han. Jag böja lägga upp och ropar att det är klart. Han kommer med mjukbyxor och hoodtröja. Vilket är ovanligt se honom i den här årstiden. Jag fråga hur det är. Han säger att han bara fryser efter badet antagligen. Men det blir nog snart bra igen ska vi se. När vi sitter här vid bordet så petar han runt i maten och det åker in lite då och då. Slut så kan jag inte låta bli fråga om jag ska mata honom. Tack för omtanken Malin. Men du behöver inte mamma dig med mig. Jag har bara inte aptiten just nu helre tror jag. Känner mig dum innan, när jag snäste emot honom. För så fort han nämner något med att jag vissar honom moderlig sida. Så blir jag glad och varm. Men hur ska jag kunna berätta det för honom? Säger att vi kanske ska åka till akuten eller vårdcentralen i alla fall om han fortsätter så här. Då svarar han. Du vet lika väl som mig Malin att de bara skickar hem mig med två Alvedon och en ipren. Ring om något förändras. Jag vet han har rätt. Men jag har ju moders känslor nu. Jag kan inte bara stänga av dom. Men får ge med mig lite och säger att han får göra vad som känns bäst för honom. Så länge han är vaken åtminstone. Men är han inte kontaktbar. Så ringer jag ambulansen direkt. Ja mamma Malin säger han igen. Var av han ursäkta sig för sagt så. Jag vill inte riktigt säga något. Men jag går bort till honom och ger honom en kram. När jag kommer bort till honom känner jag att strumporna blir blöta. Tittar ner på golvet, men ser att stolen är blöt också. Samt byxorna hans. Har du kissat på dig igen gubben fråga jag? Han tittar lika förvåna på mig och får inte ut ett ord. Gör inget säger jag till honom. Mamma tar hand om det och ger honom ett leende. Gå in i badrummet igen och tvätta av dig. Han reser sig och går iväg med huvudet lågt. Jag står där med huvudet i fullt snurr och kommer tänka på att det kanske finns något för hjälpa i källaren efter morfar. Springer fort ner och hittar lådan med det jag söker. Springer upp med lådan och möter honom i dörren på väg ut ifrån badrummet. Säger åt honom att gå in i sovrummet och lägga sig på sängen. Vilket han gör. Efter han frågat vad jag sprang iväg för innan. Du får snart se säger jag bara. När han lagt sig på sängen så säger jag till honom lägga sig på rygg och lyfta rumpan. Han tittar förvånat på mig. Men då presentera jag för honom en blöja som blev över, efter morfar gått bort. Han börjar med protester. Men jag påminner honom om de två senaste olyckorna, samt att mamma vet alltid bäst. Jo, det är väll så. Så han och ger efter. Är inte som han har så mycket energi ändå. Efter lite jobb och justering så har jag fått på honom blöjan hyfsat vettigt tycker jag. Lyfter på täcket och låter honom glida under. Sedan så lägger jag mig jämte och smeker honom på ryggen. Tills han somnar igen. Reser mig upp för göra vid köket. Men tittar på min stora man en extra gång. Han är så liten och sött nu. Tänk att han till och med kalla mig mamma. Mamma Malin. Det har ett skönt klang över det, tänker jag på. Medan jag lämnar min lilla plut i sängen och åtgärda köket. |
Tillagd 22 feb 2023 Noveller #Kvinna #Man #Relationer/kärlek #Allt-i-ett-blöjor
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.