Logga inBli medlem
Julia

Del 30: Flytt

Medan Julia var hos sin mamma åkte jag iväg till Jonte för att vara flyttkarl en dag. Frågan var om jag skulle våga ha blöja på mig eller inte. Men jag har ju sagt för mig själv att ha blöja jämt, så…blöja på. Men det blev en tunn Tena som troligen inte syntes eller prasslade. Tog med mig 2st i reserv.
Lommade ner i tunnelbanan och åkte till Jonte. Undrar om han fick ihop några fler flyttkarlar. Blir jobbigt om det bara blir han och jag. Nåväl, släpkärra hade han hyrt i alla fall såg jag när jag närmade mig porten.
Väl inne hos Jonte kunde jag till min lättnad se en del kända ansikten, Ante, Tompa och Pelle var på plats. Urgamla kompisar från skolan. Pelle var det länge sedan jag träffade så det blev en hel del snack om då och nu.
Till slut var det slutsnackat och Jonte drog upp planen. Packa så mycket som möjligt i släpet och sen kör vi till lunchtid då Jonte har beställt pizza, sen tar vi resten.
Blev en hel del slit, 2 våningar utan hiss känns efter ett tag. Sen blev det extra jobbigt, då Jonte kommenterade.
-Vad är det för konstiga kallingar du har som sticker upp där bak?
Följt av
-Men har du blöjor?
Vad skulle jag göra, alla andra grabbar hade ju hört och sett? Det var bara att erkänna.
-Eeh, jo det stämmer. Nu blev det lite pinsamt här tror jag.
-Å fan! Sade Ante. Så du kissar på dig? Följt av ett lite fnitter.
-Ja, ibland. Speciellt om jag ska lyfta tungt som nu. Så jag tänkte att jag måste skydda mig idag. Därav blöjan.
-Men, varför det? Frågade Ante. Prostatan är det väl bara äldre så har problem med eller…?
-Nej, det är inte prostatan. Sen tänkte jag, jag drar en vals. Det är något annat, jag går på utredning. Men sjukvården är ju som den är, så är man inte dödssjuk eller idrottsman, så är man lågprioriterad.
-Jaha, det var ju tråkigt. Sade Jonte. Men jag hoppas det löser sig. Ska vi fortsätta flytta nu?
Alla återgick till flyttandet. Jaha, var det inte värre än så? Tänkte jag för mig själv.
Efter ett par timmars slit så blev det en paus med lunch och pizza.
Jonte slog sig ner vid mig och efter en stund sade han.
-Du vet när jag var med om olyckan då jag miste benet.
-Ja.
-Då låg ju jag på sjukan ganska länge. Och var ganska risig.
-Jo, det vet jag. Jag var ju upp och besökte dig.
-Men, vad du nog inte visste vara att jag fick ha blöja ganska länge då.
-Å fan. Hade du?
-Ja, dels så länge jag var sängliggande och ett antal veckor efteråt. Jag hann helt enkelt inte alltid in på toa när jag satt i rullstol och senare med kryckor.
-Ja, det kan man ju förstå att du inte var så snabb då.
-Så, det jag vill säga är att jag förstår dig hur du har det.
-Tack, men så farligt är det inte. Gör ju inte ont eller så.
-Nä, men ändå. Hur tar Julia det då?
-Jättebra faktiskt. Hon accepterade det snabbt och det går hur bra som helst med henne. Snart får hon ju två stycken att byta på. Sade jag med ett leende.
-Oj, så hon byter på dig. Jag kommer ihåg när jag låg på sjukan. Det var alltid ett problem om det var en ung snygg sköterska som skulle byta på mig. Jag vet inte hur många gånger jag fick ribba och det blev pinsamt.
-He he! Ja, sådana problem behöver ju inte jag bry mig om. Julia blir bara glad om jag får ribba.
Allmänt gapflabb från alla grabbarna som satt och lyssnade.
-Hmm, sade Ante. Det där verkar trots allt inte så dumt. Om jag hamnar på sjukan någon gång skulle jag också vilja ha en snygging som byter på mig.
Mer gapflabb.
-Nog, med garv nu grabbar. Vi har en del kvar att bära. Sade Jonte.
Jag ursäktade mig med att jag måste gå på herrummet innan jag kunde bära. Alla skrattade och jag frågade då.
-Det var ju kul det här. Ingen som ska byta på mig?
Total tystnad. Alla skakade på huvudet. Ante svarade.
-Inte för alla pengar i världen. Och ett nytt skratt.
Det blev slit och släp ett tag till innan jag kunde kliva på tunnelbanan hem igen. Det här gick ju riktigt bra, jag som hade trott att grabbarna skulle reta ihjäl mig om de såg mig i blöjor.
Efter lite sms-kontakt med Julia så insåg jag att hon fortfarande var kvar hos sin mamma.
När jag klev av tunnelbanan så såg jag en bekant tjej. Och hon såg mig. Alltså varför? Har jag inte fått utstå tillräckligt med pinsamheter idag, och nu tjejen med barnvagnen från i fredag. Givetvis så kände hon igen mig.
-Hej! Sade hon lite kort.
-Hej! Svarade jag medan jag gick mot utgången. Tydligen skulle hon också ut. Suck!
-Ber om ursäkt om jag var lite framfusig senast. Sade hon.
-Det är lugnt. Sade jag. Du försökte bara hjälpa och det ska du ha tack för.
-Skönt, jag var lite orolig att jag gjort bort mig.
-Nej då, den enda som gjorde bort sig var jag som kissade på mig.
-Inget att skämmas för. Alla har nog haft en olycka någon gång. Jag ville bara hjälpa när jag erbjöd en blöja.
Äh, vad f:n tänkte jag. Jag berättar.
-Tack, det var snällt. Men jag hade redan en blöja på mig.
-Oj, hade du?
-Ja! Fast den läckte då. Nu har jag en som inte läcker.
-Oj har du nu också. Aha, jag fattar, du är inkontinent. Beklagar.
-Nej, jag är inte inkontinent. Jag bär blöja helt frivilligt. Skönt och praktiskt, om den nu inte läcker förståss.
Tjejen stannade och slog handen för munnen.
-Ooj!
-Förresten, Patrik heter jag. Och jag sträckte fram handen.
-Eeh, Lena. Och hon besvarade handen.
-Men oj alltså. Det har jag aldrig hört talas om att vuxna har blöja frivilligt.
-Tja, det är väl så att man inte direkt skryter om det. Men jag känner flera som gör som jag och har blöja.
-Vaa, skojar du.
-Nä, dagens sanning.
-Men, varför?
-Som du sade nyss, ”alla har nog haft en olycka någon gång”. Man slipper olyckor då. Dessutom slipper man leta efter offentliga toaletter och man skulle känna att blåsan är full. Har du aldrig känt paniken av kissnödighet och inte vetat var du ska hitta en toalett?
-Jo, gudars. Nog har jag haft den paniken många gånger. Men oftast löser det sig genom en buske eller att man hittar en toa.
-Oftast, men inte alltid?
-Hrm. Nja, inte alltid. Jag har också haft olyckor.
-Ja, du ser. Om man har blöja på sig när man är ute långt från en toa, så slipper man det problemet. Dessutom slipper man äckliga offentliga toaletter.
-Jo, de vill man ju helst slippa. Urk!
Nu flög fan i mig.
-Ja, du ser. Det finns en del positiva sidor med blöja. Du kan få en blöja av mig och prova.
-Va, nej jösses. Det kan jag inte. Skulle skämmas ihjäl om någon såg mig.
-Det är ingen som ser att man har blöja. Du såg ju inte det på mig. Du kan väl prova när du är själv och ute och går med barnvagnen.
-Men dina blöjor skulle nog inte passa på mig. Vi har väl helt olika storlekar?
-Inget problem. Du kan få en av min sambos blöjor.
-Va, har din sambo blöja också?
-Ja, hon har också fattat poängen med blöja. Dessutom är hon gravid och har lite svårt att hålla tätt.
-Haha, det känner jag igen.
-Här bor jag. Jag kilar upp och hämtar en blöja.
3 minuter senare var jag tillbaka med en blöja.
-Varsågod. Vill du beställa egna så är det här en bra sida att beställa på. Sade jag och gav Lena en lapp med Save Express adress.
-Tack! Sade Lena och blev knallröd i ansiktet.
-Vi stöter väl på varandra igen någon dag, så då kan du väl berätta hur det gått.
-Vi får väl se om det blir så. Hej då!
-Hej då! Sade jag och gick upp till mig.
En timme senare dök Julia upp.
-Hej, älskling. Hur var det hos mamma?
-Bara bra. Vi pratade en massa om bebisar och kan du tänka dig. Vi pratade blöjor.
-Oj. Men hon vet väl att du har blöja. Det såg hon ju redan på bröllopet.
-Jo, hon visste, men inte hur mycket jag använder blöja. Vi pratade ganska länge om det. Och jag berättade som det var att jag har det varje dag och jag berättade t.o.m. att jag tänker fortsätta med blöja efter förlossningen.
-Oj igen. Men hur tog hon det då?
-Hur bra som helst. Hon stöttade mig fullt ut. Dessutom berättade hon en sak som jag helt glömt.
-Jaha?
-Jo, tydligen var jag sängvätare när jag var liten och fick ha nattblöja. Jag hade tydligen det tills jag var 9 år.
-Åfan!
-Ja, just det. Jag har helt glömt bort det, men nu när hon berättade så kom minnet tillbaka lite. Tydligen så hade jag inte speciellt mycket emot att ha blöja på natten. Hon misstänkte t.o.m. att jag gillade att ha blöja då.
-Ja, det kan ju förklara att du gillar det nu.
-Precis! Men hur har din dag varit då?
-Puh, jobbig. Både på det ena och det andra sättet.
-Jaså?
-Fysiskt med att bära en massa. Men också att grabbarna lyckades se att jag hade blöja.
-Ånej! Pinsamt värre då?
-Ja det kan man väl säga. Blev en del skratt. Men jag drog en vals om medicinska skäl så de lugnande ner sig. Sen var det lugnt där. Tills nästa grej hände.
-Nästa grej?
-Ja. Du kommer ihåg vad som hände i fredags. Jag träffade en mamma som erbjöd mig en blöja.
-Hihi. Ja, det glömmer jag inte.
-Jag stötte på henne igen på tunnelbanan hem.
-Och?
-Givetvis så kände hon igen mig och hejade. Så det var ju inte mycket mer att göra än heja tillbaka. Hon började givetvis prata. Sen flög fan i mig. Och jag berättade att jag hade blöja på mig och till slut erbjöd jag henne en blöja.
-Vaa, du är ju inte klok. Du kan ju inte prata blöjor så där med okända personer.
-Jo, tydligen så gick det. Hon fick en av dina blöjor att prova.
-Vaa, berättade du att jag också har blöja?
-Eeh, ja.
-Suck! Så nu ska man gå omkring här och veta att folk skrattar åt mig som blöjkvinnan när jag är ute.
-Tror jag inte. Hon tog ju emot blöjan. Det kommer hon nog att hålla tyst om.
-Suck, snälla, berätta inte för alla att jag har blöja.
-Ursäkta. Trodde inte det skull vara någon fara. Om jag stöter på henne igen så får jag väl säga till henne att hålla tyst.
-Du vet inte var hon bor eller har för mobil då?
-Nä, vet inget mer än att hon heter Lena. Men hon verkar trevlig. Du skulle nog gilla henne.
-Ja, får väl hoppas att hon är en vettig kvinna då. Suckade Julia.
-Men du, en dag att minnas det här.
-Jo, tack. Får väl se hur det slutar.
-Slutar?
-Ja, du måste nog byta på mig snart. Mamma bytte på mig för ganska många timmar sedan så de är nog fyllda till max nu.
-Aah, mamma bytte.
-Ja, mamma bytte. Mamma och jag pratade ju om det där och hon byter gärna på mig i fortsättningen.
-Alltså, här hemma är det jag som byter på dig. Så det så.
-Haha, jo det vet jag. Men hemma hos mamma och pappa får mamma sköta det. Okey?
-Helt okey.
-Ja, du. Undrar när jag kan vara så där öppen mot mina föräldrar. Känns inte som jag kommer bli det någonsin. Är faktiskt lite avundsjuk på din relation med din mamma.
-Min mamma är bäst. Så det så. Sade Julia med ett brett leende.

Tillagd 9 jun 2020   Noveller   #Man #Kvinna #Diaper Love #Allt-i-ett-blöjor

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 4794  Anmäl 

Den skandinaviska gemenskapen för oss vuxna som släpper fram vår inre litenhet, för oss som tycker det känns bra att bära blöjor och för våra vänner, nära och kära. ♥
Bli medlem – enkelt och gratis  Om ABDL Scandinavia  Regler  Feedback / Kontakt  Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 1996-2024