Hannas sommarskola Del 26

Hannas sommarskola

Del 26

Tjugosex.

Tid är ett abstrakt begrepp. När man har roligt kan en dag vara kort som en minut. När man längtar efter något trevligt kan en minut kännas som en evighet. När man fått på sig smisk-kolt och blöja och väntar på att få smisk på bara stjärten för att ”någon” tagit två bananer, så kan tre timmar kännas som en hel vecka. Till sist var klockan ändå fem i sju och flickorna fick veta att de skulle ställa upp sig på led och gå till samlingssalen.

När de kom in satt helårseleverna redan på plats och väntade på dem, det var tyst och dämpat i salen, det var inte läge för stim och stoj precis.

På första raden satt ingen. Den var tydligt utmärkt för flickorna. Nio plastade vadderade kisskydd låg prydligt utlagda på trästolarna, så risken att någon som inte var tvungen skulle vilja sätta sig där var obefintlig.

Den här gången kanske kissunderläggen verkligen skulle komma till nytta. Förutom Hanna, som inte blivit bytt på under hela dagen och fortfarande hade den vid det här laget mycket kissiga nattblöjan på sig, var det tre av de andra flickorna, Elmedina, Lena och Alicia, som till slut inte kunnat hålla sig utan blivit tvungna att kissa i sina blöjor. Lena Herstedts blöja var så full av kiss att hon var tvungen att hanka upp den ibland för att den inte skulle ramla av henne och hamna nere vid fötterna. Det var mycket förnedrande. Hon grät av skam och förödmjukelse.

Flickorna gick fram till sina stolar, men vågade inte sätta sig ner innan de fått tillstånd till det. De andra eleverna kunde därför med all önskvärd tydlighet beskåda nio stycken rultigt tjocka blöjstjärtar (med varierande mycket kiss i) titta fram under vippiga små smisk-koltar. Flickorna utgjorde en ömklig syn.

Smiskstolen stod framställd på mitten av podiet. På ett litet avlastningsbord bredvid låg den förhatliga stora hårborsten som sargat Fridas stjärt så, men också något som såg ut som ett stort pingpongrack, tillverkat av genomskinlig smidig plast.

Dörren på podiet öppnades och lärarkollegiet gick in och satte sig på sina platser i halvcirkeln. Fröken Pettersson gick sist, hon var lätt rosig om kinderna och hade ett slags förväntansfullt ansiktsuttryck när hon gick fram till kanten på podiet. Även helårseleverna ställde sig upp när hon kom in.

”Godkväll flickor”, sade hon, ”varsågoda att sitta ner.”

”Godkväll fröken Pettersson”, svarade flickorna unisont innan de satte sig på sina stolar.

Fröken Pettersson såg ut över flickorna i lokalen och samlade sig. ”Det här är sannerligen ingen rolig stund”, sade hon. ”Ikväll kommer jag att få straffa nio stycken flickor för något som bara en av dem har gjort. Det är alldeles förfärligt tycker jag, men när det finns en tjuv ibland er så måste jag ta i med hårdhandskarna. Den tjuvaktiga flickan har haft gott om tid att erkänna, men saknar uppenbarligen modet att bekänna, be om förlåtelse och ta sitt straff. Då blir det nio stycken som får smisk i stället. Så dumt.” Hon såg på flickorna på första raden, en efter en. ”Det här kommer att ta sin tid, så jag tycker vi börjar på en gång. Vi tar er i bokstavsordning tror jag. Kan husmor säga vem som ska komma upp först?”

Husmor tittade på listan. ”Elmedina Ahzouf.”

”Varsågod att komma upp då Elmedina.”

Elmedina blev vit i ansiktet när hon ställde sig upp. Det var knappt så att hennes ben bar henne, hon var alldeles skakig i knäna. Hon kände hur hon kissade lite mer i sin redan välfyllda blöja. Den hängde så tung att hon hörde hur kisset strilade ner i blöjan.

Fröken Pettersson hörde också. ”Jag tror att flickan är lite rädd”, sade hon, ganska belåtet. ”Jag tror att flickan kissat blöjan full. Kom och lägg sig över mitt knä nu.”

Elmedina kunde inte göra annat än att lyda. Fröken Pettersson tog ett stadigt tag i den övre kanten på Elmedinas blöja och skulle precis dra ner den så stjärten blev bar, när Frida plötsligt reste sig upp.

”Fröken Pettersson, vänta”, sade hon, ”det var inte hon, jag vet vem det var. Jag såg det men ville inte skvallra.”

Fröken Pettersson hejdade sig. ”Berätta då vad du har sett”, sade hon, strängt.

”Det var Hanna som tog bananerna. Jag såg det, men jag ville inte säga något eftersom jag fick smisk för att jag hamnade i bråk med Hanna förra gången. Jag visste inte om jag skulle bli trodd.”

Nu var det Hannas tur att bli vit i ansiktet. ”Det är inte sant”, sade hon, ”det är inte sant, jag har inte rört några bananer.” Hon ställde sig upp och pekade mot Frida. ”Varför är du så elak, du ljuger ju.”

Fröken Pettersson såg för ett ögonblick lite förvirrad ut, men samlade snabbt ihop sig igen. hon klappade Elmedina på blöjstjärten. ”Seså, res på dig. Du kan gå och sätta dig igen.” Elmedina snyftade fortfarande när hon reste sig från fröken Petterssons knä och snabbt smög ner och satte sig på sin plats.

”Du hittar väl inte på det här?” Fröken Pettersson såg strängt på Frida.

”Nej jag hittar inte på. Jag såg henne komma med bananerna. Hon åt den ena och smög iväg med den andra.” Frida såg alldeles allvarlig och trovärdig ut när hon sade det.

”Jag har inte gjort det.” Hanna lät både rädd och arg på samma gång. Hon skakade på huvudet.

”Du kan komma upp hit Hanna”, sade fröken Pettersson. ”Det är dags att du får lära dig att ta ansvar för dina handlingar.”

Hanna reste sig sakta upp och gick upp på podiet. Hon fick lägga sig över fröken Petterssons knä. Fröken Pettersson knöt upp hennes snibb och vek ner de fullkissade blöjorna så stjärten blottades. ”Det här kommer att göra ont”, lovade hon, samtidigt som hon bestämde sig för att börja med hårborsten. ”Jag har hört att en del säger att det gör lika ont i den som smiskar som den som får smisk, men det är inte sant. Det kommer att göra mycket ondare på dig, din lilla tjuvaktiga flicka.” Hon lyfte armen för att börja smiska. Hanna spände stjärten och gjorde sig beredd att ta emot första slaget. Allas blickar drogs mot Hannas nakna stjärt och fröken Petterssons höjda arm och hand.

”Vänta...” Precis som första slaget skulle falla reste sig Alicia Frifeldt upp och sprang upp på podiet. ”Gör det inte fröken Pettersson. Det var inte Hanna som tog bananerna, det var jag.” Hon brast i gråt när hon sade det. ”Jag var så hungrig så jag tog bananerna, jag trodde man fick ta frukt.. Sen förstod jag att det inte var så, men jag vågade inte säga något.” Hon snyftade. ”Men det här har blivit så fruktansvärt fel och Hanna ska inte behöva få smisk för att Frida står och blåljuger.”

Fröken Pettersson skakade på huvudet. ”Och varför ska jag tro på dig då?”

”För att jag talar sanning. Och för att det är jag som ska ha smisket, inte Hanna. Och förresten har alla hört Frida säga att hon ville skylla på Hanna. Eller hur?” Hon vände sig till flickorna som satt på första raden. Först var det tyst, men sedan sade Elmedina ”jag hörde det.” ”Jag också” fortsatte Lena. ”Jag med”, sade Linda. Rebecca höll också med. Frida stirrade på dem och sade ”fy fan vad taskiga ni är.”

Det avgjorde saken för fröken Pettersson. Hon sänkte armen och lade ifrån sig hårborsten. ”Nej”, sade hon, ”det är nog inte Hanna som ska ha smisk”. Hon spände blicken i Frida. ”Dig ska jag ta hand om senare.” Hon släppte upp Hanna från sitt knä. Hanna knep ihop benen för att inte tappa blöjan på golvet när hon ställde sig upp. Fröken Pettersson märkte det och sade ”du kan få slippa blöjan en stund Hanna, du behöver nog lufta stjärten lite. Gå du och sätt dig på din plats.”

Hanna lät blöjan falla till golvet. ”Låt den ligga” sade Fröken Pettersson. Hanna gav Alicia en snabb kram innan hon gick ner och satte sig. ”Tack”, sade hon tyst.

Fröken Pettersson vände sig mot Alicia. ”Det var bra att sanningen kom fram till slut, det hedrar dig. Men samtidigt måste du förstå hur mycket oro och elände du skapat för alla andra. Det är inget som kan passera obemärkt.”

Alicia skämdes för vad hon gjort, det syntes tydligt på henne. ”Jag vet”, sa hon tyst.

”Kom hit och lägg dig”, sade fröken Pettersson.

Alicias blöja drogs ner. Fröken Pettersson tog plastpaddeln och smiskade Alicias stjärt ända till Alicia grät krokodiltårar och bad om förlåtelse för allt hon ställt till med. Det var en tillräckligt hård stjärtaga för att alla skulle tycka att Alicia blivit ordentligt straffad, men det kändes ändå som om fröken Pettersson sparade sitt bästa krut till Frida, som ju stod näst på tur att få smisk. Alicia fick niga för fröken Pettersson och tacka för smisket och be alla sina kamrater om förlåtelse innan hon fick ställa sig i skamvrån, med blöjan nere och den illröda stjärten exponerad. Hon grät, men var ändå lättad att det var över.

”Nu undrar jag vad vi ska göra med flickan som försökte komma undan genom att ljuga mig rakt upp i ansiktet och skylla på en oskyldig kamrat”, sade fröken Pettersson. ”Jag har aldrig varit med om något liknande.”

Fridas ansikte var askblekt.

”Kan vaktmästaren snabbt hämta fram smiskbänken?”, sade fröken Pettersson. ”Remmar också tack.”

Vaktmästaren gick för att utföra sitt uppdrag. Han var snart tillbaka. Smiskbänken var en gammal trotjänare, en kraftig träkonstruktion med läderklädsel, lik en gammal gymnastikplint. Frida fick lägga sig på mage över den. Hennes ben och lår sattes fast med remmar vid bänkens ena benpar så att hon inte kunde röra på vare sig stjärt eller underkropp, hennes händer spändes fast på andra sidan. När blöjan togs ned och stjärten blottades var hon totalt fastspänd, hjälplös och immobiliserad. Hon grät förtvivlat. Rädd för det som skulle komma.

Fröken Pettersson sade ”varsågoda och kom upp flickor. Frida ville gärna att en kamrat skulle råka illa ut. Nu tänker jag mig att ni kan få hjälpa mig att korrigera henne. Vem vill börja? Ni kan välja på paddeln eller hårborsten.”

”Börja du Hanna”, sade Rebecca när ingen klev fram. Hanna förstod att hon inte skulle kunna undvika att vara tvungen att slå Frida i stjärten, så hon tog hårborsten och smiskade Fridas rumpa tio-tolv gånger. Frida grät och skrek, fast Hanna inte slog hårt. Det var nog mest skammen som fick henne att gråta. ”Du är inte värd att slösa kraft på”, sa Hanna och la ifrån sig borsten.

Det fanns andra som slog hårdare och mer och Fridas stjärt fick ta emot så mycket smisk att hon hjälplöst snörvlade och grät som ett litet barn när det var över.

”Ska jag ta loss henne?”, frågade vaktmästaren.

”Låt henne ligga kvar”, sade fröken Pettersson. Jag ska gå och ringa hennes vårdnadshavare och be dem komma och hämta henne. De kan ta loss henne när de kommer.” Hon gick fram och lutade sig fram mot Fridas rödgråtna ansikte. ”Frida Niederkorn”, sade hon, ”du är härmed relegerad från Fridhem. Sådana som dig vill vi inte ha här.” Hon drog upp Fridas blöja igen. ”Det är lika bra du har blöjan på, ifall det kommer bajs.”

Tillagd 20 aug 2018 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Kvinna som bottom #Adult Babyhood #Napp, etc. babyattribut #Uppfostring/Disciplin #Påtvingad babyfiering #Låsbara plagg #Smisk #Smärta #Skamlekar/förödmjukelse #Tvångsmatning/tvångsdrickning #Allt-i-ett-blöjor #Snibb #Extremt blöjbärande #Våta blöjor

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 4202 ⚑ Anmäl