Hannas sommarskola Del 23

Hannas sommarskola

Del 23

Tjugotre.

Bussen rullade in på skolgården och stannade framför de nio flickorna. De kunde se de nyfikna blickarna och de pekande fingrarna hos flickorna inne i bussen. Hanna kände det som om alla tittade på henne och något låg det nog i den känslan. Dörren öppnades och helårseleverna kom ut. De var ungefär trettio stycken, en del i Hannas ålder, några ännu yngre. Man kunde läsa hela gymnasiet på Fridhem. De hade alla rutiga plisserade västklänningar på sig, vita blusar under.

”Välkomna tillbaka”, sade Fröken Pettersson. ”Jag hoppas ni haft en trevlig resa och att ni uppfört er som vi förväntar oss av Fridhemselever. Vi tänkte att ni skulle få hälsa på era nya kamrater som kommer att vara hos oss i sommar.” Hon vände sig mot Hanna och de andra. ”Ska ni niga för era kamrater en och en nu och säga era namn? Du kan börja Frida så tar vi i tur och ordning sedan.”

Frida tog ett steg fram ur ledet, knixade snabbt och sade ”jag heter Frida, jag är arton år.” Proceduren upprepades sedan med de andra flickorna. När det var Hannas tur att gå fram tog Fröken Pettersson till orda innan Hanna hann säga något. ”Här har vi en lite speciell flicka som har särskilda regler under sin vistelse här. Hon behöver uppfostras alldeles från början igen och som ni ser betyder det att hon är en stor liten bebis under tiden hon är här. Ni får alla hjälpa till att ta hand om henne så hon kan bli en stor flicka igen. Vi uppskattar om ni håller koll på hennes blöjor till exempel.” Hon tittade på Hanna och konstaterade sedan: ”det kanske någon borde gjort redan ser jag, för den där blöjan ser riktigt välfylld ut”.

”Jag hann inte byta på henne innan uppställningen”, sade Pernilla. ”Förlåt.”

”Jaja”, sade Fröken Pettersson. ”Man kan väl inte förvänta sig mer av en bebis.” Hanna skämdes och kände sig alldeles förtvivlad när hon såg de andra flickornas roade leenden. ”Ni får gärna ta med henne på små promenader förstås, fortsatte Fröken Pettersson. Säg till någon ur personalen så hjälper de till att ta sele på henne.” Så vände hon sig mot Hanna igen. ”Ska du presentera dig nu då?”

Hanna tog ett steg fram och neg. Hon vågade inte ta ur den stora nappen ur munnen, så när hon skulle presentera sig hade hon svårt att forma orden. ”Schag hete ’Anna och ä achton å.”

”Hon säger att hon heter Hanna och är arton år”, sade Pernilla glatt. ”Tror ni på det?” Alla skrattade. ”Arton månader på sin höjd”, sade en av flickorna. Skrattsalvorna rullade.

”Var är Anna-Lena och Jeanette”, frågade fröken Pettersson. Två av flickorna steg fram och neg. ”Här fröken.”

”Bra. Det är väl roligt att Hanna kommit, tycker ni inte det?”

”Jo...” Anna-Lena svarade för dem bägge men såg inte så road ut.

”Då behöver ni ju inte känna er så annorlunda längre, när ni inte är ensamma om att ha blöja på er. Nu finns det ett stort blöjbarn till.”

Hanna såg på Anna-Lena och Jeanette och förstod att det var de som var sängvätarna hon hört talas om. Hanna tyckte synd om dem som behövde associeras med henne.

Tillagd 6 aug 2018 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Kvinna som bottom #Adult Babyhood #Napp, etc. babyattribut #Uppfostring/Disciplin #Påtvingad babyfiering #Låsbara plagg #Smisk #Smärta #Skamlekar/förödmjukelse #Tvångsmatning/tvångsdrickning #Allt-i-ett-blöjor #Snibb #Extremt blöjbärande #Våta blöjor

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 4186 ⚑ Anmäl