Hannas sommarskola Del 16

Hannas sommarskola

Del 16

Sexton.

Frida och Hanna fick ställa upp sig för blöjkontroll innan frukost. Husmor kände på deras nattblöjor och konstaterade att de bägge var torra. Så fick de gå till tvättrummet och sitta mittemot varann på varsin potta och potträna en lång stund. Hanna tyckte det var pinsamt såklart, men Frida hade det ännu jobbigare med förödmjukelsen i att få blöjan avtagen och bli satt på pottan som en ettåring. Hon var alldeles röd på kinderna. Hennes stjärt var också fortfarande röd och öm. ”Fattar du att det här är ditt fel”, sade hon till Hanna. Hanna svarade att Frida nog mest hade sig själv att skylla.

Bägge flickorna lyckades i alla fall kissa en skvätt till sist. ”Duktig flicka som kissar på pottan”, sade husmor till Frida när hon torkade henne mellan benen.

Efter pottningen var Fridas blöjstraff i alla fall över, så hon fick gå och ta på sig vanliga trosor och skoluniform igen. Hanna fick däremot nya blöjor på sig. Sen tog husmor med henne tillbaka och valde ut en utstyrsel för dagen. Det blev en ljusgul liten klänning, stora puffärmar, vippig underkjol, självfallet inte längre än att Hannas blöja syntes både fram och bak. Vita knästrumpor, en ankstjärtsbyxa och en gul liten mössa fullbordade utstyrseln. ”Du är så fin”, sade husmor, ”som en liten solstråle.”

Pernilla tog med dem till frukost och Hanna fick havregrynsgröt med mjölk och katrinplommon i sin skål. Hon förberedde sig på att bli alldeles kladdig igen, men Alicia kom till hennes räddning. ”Jag kan mata dig om du vill”, sade hon. ”Om jag får förstås”, sade hon sedan och vände sig till Pernilla.

”Det går bra, men se till att hon äter upp allt.”

”Vill du?” frågade Alicia igen. Hanna nickade. Alicia var snäll mot henne. Det kändes skönt.

”Då så, få tar vi en stor sked för mamma...” Hon skrattade lite.

Hanna gapade lydigt.

Efter frukost fick de ställa upp sig på skolgården. Gymnastikläraren fröken Karlsson stod framför dem. Hon såg sträng ut. ”Nu är det dags för er första gymnastiklektion. Ni kan ställa upp er två och två på ett led och hålla hand med en kamrat så ska vi gå till omklädningsrummet.”

Flickorna gjorde som fröken Karlsson sade, men Hanna blev över. De var ju nio stycken och det var väl på något sätt självklart att ingen i första hand valde att hålla hand med henne. Hanna kände sig lite dum och visste inte vad hon skulle göra. Hon tittade på fröken.

”Du får hålla Pernilla i handen”, sa fröken Karlsson. Pernilla gick fram och tog Hannas hand. ”Kom så går vi och har lite gympa. Det tycker du väl är roligt?” De gick över den välkrattade skolgården, bort mot gymnastiksalen och omklädningsrummet.

Hanna tänkte att det kanske ändå skulle kunna bli roligt med gymnastik. Hon var bra på bollspel och hade bra kroppskoordination. Det kanske kunde imponera på någon av de andra flickorna. Men blöjan skavde mot låren och stjärten hela tiden. Det kändes obehagligt och förnedrande.

I omklädningsrummet hängde blåvitrutiga gymnastikpåsar vid varje plats. Varje påse var märkt med ett av flickornas namn. Hanna hittade sin påse ganska snabbt. Som de andra flickorna satte hon sig på bänken och öppnade den. Hon ville så gärna hitta en t-shirt och ett par shorts, men i hennes påse låg i stället en blank liten rosa gymnastikdräkt med vippig tyllkjol fastsydd i midjan, en sådan som treåringar älskar att ha på sig på barngymnastikuppvisningar. Det låg också ett par sockiplast och en plastsnibb och fem stycken tjocka raka vita blöjor i påsen. Hon rodnade av skam.
De andra flickorna började snabbt byta om till sina gymnastikkläder, men Hanna kunde inte förmå sig att ta upp dräkten. Hon ville verkligen inte ha den på sig.

”Jag ska hjälpa dig att byta om”, sade Pernilla.

”Men jag ska väl inte ha… …den där… på mig?”

”Jodå, det ska du.”

Pernilla tog den babyrosa gymnastikdräkten ur påsen och höll den framför Hanna. ”Den är söt. Din mamma har så bra smak. Har du sett vilka fina puffärmar?” Pernilla väntade inte på något svar utan började knäppa upp Hannas gula klänning i ryggen. Hon tog av henne klänningen så Hanna stod i bara blöjan och ankstjärtstrosan. ”Sådär gumman, lyft på fötterna nu, en fot i taget så jag kan ta av dig blöjtrosan.” Pernilla sade det med snäll röst, men Hanna höll ändå på att börja gråta. Blöjtrosa, vem använde ens ett sådant ord 2018? Hur förnedrande var det egentligen inte att vara 18 år och få hjälp att ta av sig sin blöjtrosa? Hon hatade det, verkligen. När trosan tagits av fanns inget mer att skyla sig med. Nu såg alla hennes tjocka blöja puta och svälla i stjärten och upp mellan låren, pösa upp över snippan, plastsnibbsrosetterna stadigt fastknutna på höfterna. Hon kände sig totalt hjälplös.

”Har du kiss i blöjan?”

”Nej”

”Jag ska känna för säkerhets skull.”

Pernilla kände på framsidan av Hannas blöja och mellan benen. ”Duktig flicka, du är torr. Bra, då kan vi byta blöjan efter gympan. Hopp i dräkten nu så vi kan börja lektionen.” Hanna satte sig på bänken och fick hjälp att trä i fötterna i den blanka dräkten. Pernilla drog upp den över låren innan Hanna fick resa på sig för att avsluta påklädningen. ”Oj, här blev det nästan stopp”, sade Pernilla när hon drog upp dräkten över Hannas blöjrumpa. ”Du skulle behövt ha en storlek större med tanke på hur tjock din blöja är. Men dräkten är ju elastisk så det ordnar sig nog.” Sockiplasten sattes på innan Hanna fick hjälp med att komma i de genomskinliga puffärmarna och Pernilla rättade till dräkten så den satt rakt och fint och så att den lilla ballerinakjolen strutade ordentligt. Den täckte bara halva rumpan. Den gula babyhättan togs av och Hannas långa ljusa hår sattes upp i två tofsar med rosa sidenband.

”Nu är du klar”, sade Pernilla. ”Vad fin du blev. Vill du titta i spegeln att du blev så söt?” Det ville inte Hanna men hon visste att hon inte kunde säga det utan att riskera att bli straffad. Pernilla verkade lynnig idag. Hon gick fram till spegeln och betraktade sig själv, såg den tjocka blöjan puta under den rosa blanka dräkten, sina bröstvårtor som tryckte mot tyget, de löjliga puffärmarna som såg ut som små blomklockor, tofsarna i håret. Hon såg inte ut som en liten bebis utan som en tonårsflicka som blivit klädd i babykläder. Förödmjukelsen var total.

”Om Hanna är klar så är jag säker på att alla andra är färdiga också”, sa fröken Karlsson. ”Då går vi in i gymnastiksalen flickor. Ni ska ha redskapsgymnastik idag. Hanna behöver inte oroa sig. Hon får ett eget program som är mer anpassat för henne.”

De romerska ringarna var nedhissade, plintar, bockar, gymnastikmattor och bygelhäst stod framme.

”Ni kan dela pröva redskapen fritt först flickor”, sade fröken Karlsson. ”Det är alltid bra att bekanta sig med sakerna innan man börjar på allvar.”

Flickorna gick till de olika redskapen och började pröva. Hanna visste inte vad hon skulle göra, så hon stod kvar, undrade över vad hon skulle få göra.

”Ja just det, Hanna, du ska få öva på lite olika saker med Pernilla i stället. Det är inte lämpligt att små blöjbarn sysslar med redskapsgymnastik. Ni kan hålla till på långmattan där borta och så kanske du kan pröva att gå balans på bänk också. Tror du att du klarar det?”

Hanna stod tyst och kände tårarna komma. Hon ville inte börja gråta, men det gick nästan inte att låta bli.

”Kom Hanna”, sade Pernilla. ”Vi ska börja med lite uppvärmning. Kan du sången om Vipp-på-rumpan-affären? Annars lär jag dig. Den är jättelätt.” Hon började tralla på sången: ”Vi gick in i en affär, sa god dag vad har ni här, kan man möjligtvis köpa sig vantar här? Nej tyvärr nej tyvärr, för detta är en liten klappa-händer-affär-klappa-händer-affär-klappa-händer-affär -detta är en liten klappa-händer-affär klappa händer är det enda som vi säljer här. Och då klappar man händerna när man sjunger det sista. Så gör vi rörelser till allt vi sjunger om. Ska vi pröva? Ställ dig mitt emot mig och hjälp till att sjunga.”
Hanna visste vilken sång det var. De hade sjungit den när hon gick i förskolan och hon var tre år. De sjöng om skak-på-huvudet-affär, knäpp-med-fingrar-affär, hopp-på-stället-affär och slå-på-knäna-affär. Hon såg att de andra flickorna tittade på henne. ”Vad duktig du är Hanna”, sade Pernilla. ”Nu ska vi avsluta med vipp-på-rumpan-affären. Då brukar man ju fråga om man kan köpa kalsonger, men jag tänkte att det passar bättre om vi frågar om man kan köpa blöjor. Eftersom du ju har blöjor.” Hon log. ”Nu sjunger vi riktigt högt och så vippar du allt du kan på blöjstjärten sen. Vi gick in i en affär… Högre kan du.”

De andra flickorna stannade upp vid sina redskap och tittade på Hanna som kände sig som en fullständig idiot när hon med sin högsta röst tvingades sjunga ”…kan man verkligen köpa sig blöjor här? Nej för detta är en liten vipp-på-rumpan-affär…” och vippa på sin stora blöjrumpa i takt med sången.

Pernilla berömde henne för att hon var så duktig och sa att de skulle ta sista versen en gång till så alla fick se vad duktig hon var. ”Kom och ställ er i en halvcirkel flickor så får ni se vad Hanna är duktig på att vicka på rumpan.”

De samlades runt Hanna och såg på henne när hon sjöng sin fråga om det gick att köpa blöjor. ”är hon inte en duktig baby”, sade fröken Karlsson, ”du är så duttig och du vippar så bra”. Akta så du inte trillar på stjärten bara.”

”Det gör väl inget”, mumlade Frida, ”inte med den blöjrumpan.”

Under resten av lektionen fick Hanna pröva att göra kullerbyttor, hoppa groda, (”Kom igen Hanna, hoppa som en riktig groda, så blöjbaken riktigt studsar i golvet!”) krypa som en bebis fram och tillbaka på gymnastikmattan och gå balans på en bänk, fast Pernilla höll henne i handen hela tiden. Det var hemskt. Hon kände sig så dum. Särskilt när Pernilla berömde henne för minsta lilla sak. Det fick henne att känna sig ännu mindre.

Tillagd 24 jun 2018 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Kvinna som bottom #Adult Babyhood #Napp, etc. babyattribut #Uppfostring/Disciplin #Påtvingad babyfiering #Låsbara plagg #Smisk #Smärta #Skamlekar/förödmjukelse #Tvångsmatning/tvångsdrickning #Allt-i-ett-blöjor #Snibb #Extremt blöjbärande #Våta blöjor

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 4139 ⚑ Anmäl