Hannas sommarskola Del 7

Hannas sommarskola

Del 7

Sju.

”Förlåt att jag skrek åt dig, det var dumt av mig. Jag kallade dig för fula saker och hotade dig och det var elakt. Jag har fått munnen tvättad med tvål för att jag skulle lära mig och det var rätt åt mig. Förlåt.” Hanna var röd i ansiktet av skam när hon stod framför Frida och bad henne om förlåtelse. Hon hade ont i magen.

Frida tittade på henne länge och svarade sedan ”okej.”

”Nu är det din tur Frida”, sade Pernilla, ”har du något att säga till Hanna?”

Frida tyckte fortfarande inte att hon gjort något fel, men hon ville inte riskera något utan sade ett snabbt ”förlåt”.

”Det lät inte som om du menade det” sade Pernilla, ”vi får prata mer om det sedan.” Hon vände sig till Hanna. ”Nu ska du få gå och träffa husmor. Hon är på sitt kontor, jag följer med och visar.”

Elin Korhonen tittade medlidsamt på Hanna när hon gick ut ur rummet hand i hand med sin assistent. Stackare, tänkte hon när hon såg Hannas blöjstjärt vippa som stjärten på en liten anka. Det där måste ju vara bästa sättet att få en tonåring att vilja ta livet av sig.

”Kom in”, ropade husmor när Pernilla knackade på kontorsdörren. ”Kom in bara.” Hon log när hon fick syn på Hanna. ”Hanna Axelsson, välkommen. Det känns nästan som om jag känner dig redan fast jag bara såg dig som hastigast på gården. Men jag har ju pratat med din mamma flera gånger, så jag vet redan en hel del om dig. Jag ser att du varit hos syster Ann-Sofie och fått blöja. Bra. Då slipper vi prata om den saken.”

Pernilla tittade på Hanna och sade hennes namn med uppfodrande röst. ”Hanna?!”

Hanna förstod vad som förväntades av henne och neg för husmor. ”Hej”, sade hon med liten röst.

”Varsågod och sitt Hanna.” Hon pekade mot en fåtölj vid ett samtalsbord.

”Syster har sagt att vi ska lägga på kisskydd om Hanna ska sitta i stoppade möbler”, sade Pernilla. ”Ska jag hämta?”

”Är du kissnödig Hanna?”, frågade husmor. ”Tror du att det kommer kiss i blöjan?”

Hanna rodnade och skakade på huvudet.

”Då går det nog bra ändå den här lilla stunden. Vi klarar oss själva en stund nu. Tack för att du visade henne hit.” Pernilla gick och stängde dörren efter sig. Husmor satte sig mittemot Hanna, lutade sig fram och tog till orda. ”Hur känns det?”

”Bedrövligt. Jag fattar inte. Jag har inte förtjänat det här.” Hon darrade på rösten. ”Jag tycker det är så elakt.”

”Dina föräldrar är inte elaka utan bryr sig mycket om dig. De är bara väldigt oroliga för dig och vill att du ska få hjälp. Vi ska ge dig den hjälpen. Att det känns tufft att höra förstår jag såklart, men ibland behövs det ordentliga åtgärder för att få resultat.” Husmor tittade efter en reaktion i Hannas ansikte men fann bara en tom blick. ”Du kommer att upptäcka hur din träning är upplagd allt eftersom så jag tänker inte gå igenom så mycket nu, bara några grundläggande saker.” Hon tog upp en lista och började gå igenom den. ”För det första: alla vuxna på skolan är till för dig. Pernilla kommer att vara mycket med dig nu i början, men hon gör annat också. Men du kan be vemsomhelst om hjälp. Det betyder också att du måste lyda alla vuxna och att alla vuxna kan ge dig konsekvenser om du gör fel. Som du ju redan hört så kan konsekvenser vara både fysiska och psykiska. Man kanske till och med kan säga att hela din vistelse här är en sorts konsekvens.”

”Ja...” Hanna snyftade till.

”Du startar din tid här som en liten bebis som behöver hjälp och stöd med allt. Sen får du försöka bevisa för oss att du förtjänar förtroende. Gör du det så kanske saker och ting kan ändras under resans gång. Det vill du väl?”

”Ja.”

”Låt oss prata om din klädsel. Din mor berättade för oss att du vägrade ha skoluniform på dig. Vi hade naturligtvis kunnat säga att du var tvungen att ha den, men i stället beslöt vi oss för att visa dig vad felaktiga val kan innebära för konsekvenser.”

Hanna kände en ångestklump i magen.

”Ibland är det faktiskt bättre att få vara som alla andra. Men nu har du gjort ditt val och då får du ta konsekvensen av det. Att du sitter här i blöja som en liten baby är en konsekvens. Att du har blöja innebär också att du kommer att få gå i kläder som passar för en mycket liten flicka. Du slipper se ut som alla andra och får en helt egen look. Du kommer att få mycket uppmärksamhet för den. Sannolikt kommer du inte att vilja ha den, men du har gjort ditt eget val. Din mamma har varit mycket kreativ när hon valt kläder till dig, jag vet inte vilka fantastiska webshopar hon hittat till.” Husmor log.

Hanna visste att hennes mamma gillade nätshopping och fasade för fortsättningen.

”Du kommer att få kläder som vi valt till dig varje morgon, så det blir många överraskningar för dig, fast några saker kommer ändå att vara likadana hela tiden.” Hon reste sig upp och gick och hämtade en vit pappkartong som hon ställde på bordet. Hon log när hon öppnade den och tog fram det första plagget. ”En sådan här liten mössa till exempel”, sade hon och höll upp den så att Hanna kunde se. Det var en vit babyhätta med knytband och spetsvolangkant. ”Är den inte bedårande söt? Och du blir alldeles ensam om att ha en sådan fin liten mössa. Den både skyddar dig från solen och definierar dig som person.”

Hanna tänkte bara en sak: Herregud.

”Så har vi sådana här små söta sockor med spetsvolang som du också kommer att få ha varje dag, de är så söta, ser du? De passar så bra till dina rosa lackskor med spänne som du också kommer att vara ensam om.” Hon lade ner sockorna och visade de blanka rosa skorna. ”Sen blir det som sagt lite olika saker du kommer att få ha. I dag har jag valt ut den här söta blusen till dig.” Hon tog fram en bakknäppt vit liten sidenblus med klockade små puffärmar och en liten Peter-pan-krage. Blusen hade en rak modell och en centimeterlång liten volangkant längst ner vid fållen. ”Ska vi se till att få dig klädd nu då? Kom hit så jag får ta av dig bh-n. Bebisar har inte något behov av bh.

Hanna hade verkligen små bröst, så hon skulle klara sig utan bh, men det var det sista plagg hon hade kvar som påminde henne om den vuxenhet hon haft så sent som i morse. ”Snälla, låt mig få ha den?”

”Kommer aldrig på fråga. Kom hit nu.”

Om Hanna hade tänkt protestera så hann hon ändra sig. Hon kunde fortfarande känna smaken av tvål i munnen.

Husmor tog av henne bh-n och satte på henne den lilla blusen, det tog en stund att knäppa den i ryggen. Hanna skulle inte kunna ta av den utan hjälp. Så sattes volangsockorna och skorna på innan förödmjukelsen fullbordades med den vita babyhättan. Husmor var inte nöjd med knuten under Hannas haka först. ”Det blev ju alldeles snett”, sade hon. ”Upp med hakan så jag kan knyta om.” Andra gången gick det bättre. Hon var nöjd. ”Men halle då, det var det sötaste jag har sett i hela mitt liv. Nu är du verkligen en riktig bebis Hanna. En toj toj bebis!” Hon nöp Hanna i kinden. ”Äj du en sån toj fin bebis?”

”Men jag ska väl ha något mer på mig?”, vädjade Hanna.

”Menade du en kjol eller en byxa?”

”Ja, något i alla fall?”

”Vi tycker att det räcker bra såhär idag. Det är inget konstigt att bebisar springer runt i bara blöjan, det gör inget. Och du är ju så söt med din lilla blöjstjärt. Den är klappvänlig.”

Tillagd 7 jun 2018 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Kvinna som bottom #Adult Babyhood #Napp, etc. babyattribut #Uppfostring/Disciplin #Påtvingad babyfiering #Låsbara plagg #Smisk #Smärta #Skamlekar/förödmjukelse #Tvångsmatning/tvångsdrickning #Allt-i-ett-blöjor #Snibb #Extremt blöjbärande #Våta blöjor

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 4112 ⚑ Anmäl