Logga inBli medlem
Hannas sommarskola

Del 5

Fem.

Det knackade på dörren till systers rum. Syster ropade ”kom in” och dörren öppnades.

In i rummet kom en ung kvinna med ett leende på läpparna. Hon hade smala fina drag, håret uppsatt i en hästsvans och bar praktisk hängselkjol och vit blus, knästrumpor och svarta skor. Hon gick direkt fram till Hanna och gav henne en kram. ”Nej men lilla gumman”, sade hon och log mot Hanna. ”Gud vad söt du är Hanna. Vilken gullig blöjbebis du är. Jag heter Pernilla och jag är assistent här på skolan. Du och jag kommer att vara tillsammans en hel del.” Hon klappade Hanna på kinden. ”Det ska bli bra ska du se. Jag ska hjälpa dig.”

Hanna undrade vad hon skulle behöva få hjälp med men ville inte fråga. Hon slog ner blicken.

”Hanna, det är väldigt oartigt att inte svara när Pernilla hälsar så snällt på dig”, sade syster Ann-Sofie med sträng röst. ”Nig för Pernilla nu och hälsa ordentligt på henne.”

Skulle hon niga för en assistent som bara var några år äldre än henne själv? Det kändes konstigt, men hon ville inte utmana ödet. Hon sade ”hej Pernilla” och knixade snabbt för henne.

”Det var ett av de sämre försök att niga jag sett”, sade syster torrt, ”men du är väl inte van vid att visa respekt för andra. Vi får skriva upp det på listan över saker du ska träna på.”

”Hon kanske är lite generad”, svarade Pernilla. ”Är du det?”, frågade hon Hanna, ”är du generad över att jag kommer in och får se dig i blöja?” Hon klappade Hanna på blöjstjärten. ”Det behöver du inte vara. Jag visste ju att du skulle ha det och det har funnits fler blöjbarn här på Fridhem, så jag är van. Vi har några sängvätare som sover med blöja nu också, så du är inte ensam. Eller det är ju bara du som har dagblöja förstås, men ändå.”

Hanna rodnade. Det kändes så dumt att ens tänka på att hon hade blöja på sig. Den var så tjock mellan benen att hon var tvungen att stå lite bredbent och när hon tittade ner så såg hon snibbrosetterna på höfterna och ovansidan av blöjpaketet som gick en bra bit upp mot naveln. Det var ingen tröst att höra att det fanns några andra som sov med blöja. INGEN skulle se lika fånig ut som hon i alla fall.

Pernilla väntade inte på att Hanna skulle svara. ”Jag tog med en skrinda”, sade hon glatt, ”du får hjälpa mig att bära ut dina blöjor till den.” Hon vände sig till syster Ann-Sofie. ”Hur många paket ska vi ta med?”

”Börja med fyra paket. Sen får ni du inte glömma kisskydd till sängen och till stolar. Snibbar och tvättlappar. Jag har beställt engångshaklappar också, ifall ni ska på utflykt. Annars har ni väl vanliga i matsalen?”

”Jag tar med ett paket haklappar också. Kom och hjälp mig nu Hannagumman.”

Haklappar? Kisskydd? Tvättlappar? Blöjpaket? Snibbar? Hanna kände sig illamående.

”Jag ska gå och prata med köket om Hannas matsituation nu”, sade syster. ”Slå igen dörren när ni är färdiga.” Hon vände sig till Hanna. ”Som sagt, kom tillbaka i övermorgon så jag får titta om du behöver få snippan rakad och om du behöver lite stjärtsalva. Du ska ju inte behöva få blöjeksem.”

”Ja syster”. Hanna svarade med låg röst.

”Lycka till Hanna. Vet du vad du ska göra nu när jag går?”

Hanna tänkte efter. Sen knixade hon för syster.

”Du behöver träna som sagt, men du förstod vad jag menade i alla fall. Om du anstränger dig ska det nog ordna sig i slutändan.” Hon klappade Hanna på rumpan och gick.

”Jaha”, sade Pernilla, ”nu sätter vi fart. Var en duktig flicka och hjälp mig att packa dina saker i skrindan. Jag tar fram så kan du bära ut och så hjälps vi åt att packa sedan. Vi måste ju vara noga om allt ska få plats. Tror du att du kan ta ett blöjpaket i vardera handen, klarar du det vännen?” Pernilla lät vänlig och käck. Hanna fick två stora blöjpaket med sig.

Hon öppnade dörren försiktigt och tittade ut. Skolgården var fortfarande tom så hon skyndade sig till skrindan för att ingen skulle se henne.

Det tog en stund att få ut allt och lägga det i ordning i skrindan. ”Så där”, sade Pernilla till slut. Nu går vi till salen och träffar dina kamrater. Kan du vara en stor flicka och dra skrindan själv? Vi kan låtsas att du är en fin häst som drar en vagn.” Hon log. ”En riktigt söt liten baby-häst.”

Pernilla tog handtaget till skrindan.

”Hoppla Pålle!”
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 4109  Anmäl