Logga inBli medlem
Hannas sommarskola

Del 4

Fyra.

’Varsågod och sitt.” Syster satte sig på sin stol och bjöd Hanna att sitta mitt emot henne, på besöksstolen, av stål, sitsen klädd i grön galon. Hanna satte sig ner, hon var tveksam och undrande över vad hon gjorde där. Hon förstod inte riktigt. Kände sig förvirrad.

”Varför är jag inte med de andra?”

”Du är väl inte så bra på att vara med andra, eller som andra? Det är vad jag har hört i alla fall.”

”Jag vet inte vad du menar, jag har väl inga problem med det?”

”Din mamma har skrivit brev till oss och jag har pratat med henne i telefon flera gånger, och det är vad hon säger i alla fall, att du är en flicka som gärna vill bestämma över både dig själv och andra och att du har en övertro på din egen vuxenhet.”

”Jag har ingen aning om vad hon menar med det. Hanna kände sig irriterad. ”Jag är myndig, så jag antar att jag är vuxen.”

”Ja, eller, nej, inte just nu.”

”Vaddå?”

”Visst har du skrivit på ett kontrakt innan du kom hit? Att du ska stanna hos oss och följa reglerna på skolan?”

Hanna nickade. ”Ja men det innebär väl inte att jag är omyndigförklarad?”

”Nej du har ju alltid ett val. Om du vill lämna oss så kan du göra det, men i så fall har jag förstått på din mamma att du inte kan komma hem. Så antingen stannar du här och accepterar reglerna som gäller eller klarar dig själv.” Syster såg allvarlig ut när hon sa det. ”Det är viktigt att du har det klart för dig.”

”Du har fortfarande inte sagt varför jag skulle följa med dig.”

”För det första vill jag att du ska veta att du alltid kan prata med mig om du tycker att livet blir besvärligt. Det kanske kan vara skönt att veta, för jag tror att du kommer att känna dig lite ledsen och ensam ibland.”

”Varför det?”

”Därför att du inte är här på riktigt samma villkor som de andra flickorna. Dina föräldrar har bett om extra hjälp för dig.”

”Vaddå för extra hjälp?”

”Flera saker.” Syster tog fram ett kuvert med Hannas mammas handstil på. Hon tog upp brevet som låg i. ”Dels har de mycket ångest över att de brustit i din uppfostran, att de varit för släpphänta och låtit dig bestämma alldeles för många saker alldeles för fort. Så en av de saker du ska få lära dig när du är här är att du inte är så självständig och stor som du tror utan att du fortfarande är liten och behöver hjälp.”

”Alla människor behöver väl hjälp ibland.” Hanna förstod verkligen inte vad hennes mamma menade.

”Hon skriver att du är stursk och näbbig och inte lyssnar på vare sig goda råd eller tillsägelser.”

”Det kanske beror på hur jag blir tillsagd.”

”Fast det ska inte spela någon roll och det kommer det inte att göra när vi är färdiga med dig här. Meningen med din vistelse här är att vi ska lära dig att vara bra på att vara lydig.”

”Lydig?” Det var ett triggande ord för Hanna. ”Jag är ingen jäkla hund.”

”Såklart inte. Du är en ung flicka som behöver hjälp med gränssättning. Det är inget fel på att vara lydig, eller snäll för den delen. Dina föräldrar vill att du ska bli lydig och snäll.”

”Jag ska verkligen försöka.” Hanna kände att det inte var någon idé att argumentera med syster Ann-Sofie. ”Kan jag gå till de andra nu?”

”Nej. Vi har flera saker att klara av här först. Låt mig bara säga en sak först. Det som fröken Pettersson pratade om på skolgården, konsekvenserna…”

”Ja.”

”Den här skolan använder sig av fysiska och psykiska konsekvenser. Du kommer att få ont i stjärten om du inte anpassar dig och följer reglerna.”

Vad menade hon? ”Ont i stjärten?”

”Jag kan lova dig att du får ont i rumpan om du hamnar över någon av fröknarnas knän. Jag har sett dem smiska tillräckligt många stjärtar för att veta att du kommer att gråta och skrika och be om att det ska sluta och att det inte kommer att göra det innan de tycker de är färdiga med dig. Försök att undvika det så mycket du kan.”

Hanna svalde hårt. Att hon skulle kunna få smisk hade hon aldrig kunnat tänka sig. Vad var det för plats hon hamnat på?

”Sen vill jag prata med dig om din inkontinens.”

”Va???”

”Din mamma skriver att du kissat på dig både dag och natt och att det inte är något som bara hänt någon enstaka gång.”

”Men Gud! Jag kissade i sängen ganska ofta till jag var nio-tio kanske. Sen har det inte hänt igen.” Hon rodnade. ”Eller jo nu på skolavslutningen, men det var ju för att jag druckit för mycket. Jag har verkligen inga sådana problem annars.”

”Så du tycker att det är normalt för en artonåring att kissa på sig för att hon är full och dessutom kissa i sängen under natten? Det tycker inte jag.”

”Det vet jag inte, men det har nog hänt fler än mig i alla fall.”

”Din mamma har i alla fall bett att du ska få ha blöja på dig och det önskemålet tillgodoser vi självklart. Jag har beställt ett förråd som ska räcka hela sommaren.”

”Blöja? Är du inte klok? Jag ska inte ha någon gammal blöja på mig.”

”Jo det ska du. Du ska ha blöja på dig både dag och natt. Dels för att förhindra olyckor och dels för att du ska få lära dig att du är en liten flicka som faktiskt är i behov av kontroll, både fysiskt och psykiskt.”

”Du, jag går nu.” Hanna var redan halvvägs uppe ur stolen.

”Du gör som du vill som sagt. Men vart ska du ta vägen? Har du några pengar? Kläder?”

Hanna tänkte efter. Hon kanske hade en tusenlapp på sitt kort. Det var i princip allt. Några extra par trosor och en extra BH. Ett par strumpbyxor. ”Inte direkt, lite pengar har jag väl men...”

”Det låter inte som en bra plan. Du kanske skulle överväga att stanna här i stället, ta chansen att läsa upp betygen och göra dina föräldrar glada. Det kanske lönar sig i längden.” Syster såg vänligt på Hanna. ”Jag skulle se det som en möjlighet.”

”Men allvarligt, blöja? Ska jag kissa i den också? Eller ska jag bara ha den på mig?”

”När blöjan är på så är det inte du som bestämmer över den längre, så det får du nog räkna med att göra. Jag säger inte att det här kommer att bli roligt för dig, men det är två månader det handlar om. Det kanske ändå är bättre än att inte ens ha tak över huvudet.”

Hanna muttrade. ”Det är som att välja mellan pest och kolera känns det som.”

”Men du får ändå ett val. Vilket blir det nu?”

Det blev tyst en lång stund. Sen sade Hanna ”jag får väl ta på mig den där gamla blöjan då”.

”Utmärkt. Jag tycker du gjort ett klokt val. Är du rakad förresten?”

”Va? Men lägg av.”

”Är du rakad på snippan? Du kanske inte kan det ordet? Slidan? Skötet?”

Hanna kände sig upprörd. ”Frågar du mig på allvar om jag rakar fittan, gör inte alla det?”

Syster Ann-Sofie såg plötsligt väldigt sträng ut. ’Fel svar. Men då får jag väl titta efter. Av med klänningen och trosorna och hopp upp på britsen.” Hon reste sig upp och gick fram till undersökningsbritsen, drog ut skyddspapper från rullen som satt fäst på väggen och rev av. ”Seså, hoppa upp här nu. Har du inte fått av dig klänningen än?” Hon gick fram till Hanna. ”Upp med armarna.” Hanna kom sig inte för med att protestera utan gjorde som hon blev tillsagd och syster tog tag i klänningsfållen och drog klänningen över Hannas huvud. ”Ligg ner”, sade hon sen. Hanna lade sig ner på britsen. ”Lyft på rumpan gumman.” Trosorna togs av och så låg Hanna naken på britsen med bara sin lilla spets-bh på sig. Syster tittade på Hanna, uppifrån och ned. ”Jodå, du är ju rakad, jag trodde nog det. Du ser ut som en bebis därnere. Från och med nu sköter jag din rakning. Du får komma hit för inspektion varannan dag så hjälpte jag dig om det behövs. Små flickor ska inte hålla på med vassa saker.”

Hanna skämdes och kände sig dum. Hon ville komma upp och få på sig kläder igen. ”Kan jag resa mig nu?”

Syster svarade inte på frågan. Hon böjde sig över Hanna och stoppade in två fingrar i hennes snippa.

”Men vad gör du?”

”Du är ju våt i snippan. Är du lite upphetsad? Eller har du kissat på dig?”

Hanna visste inte vad hon skulle svara. Hon hade inte kissat, och upphetsad kände hon sig inte, bara förödmjukad. ”Nej...”

”Har du haft sex?”

”Ja.”

”Det kommer du inte att ha när du är här. Du kommer inte att onanera heller.” Hon smekte lätt på Hannas klitoris och noterade att Hanna reagerade med att flämta till. ”Små flickor tar inte på sig själva på den här skolan. Om de försöker sig på något sådant så kommer de att straffas. Förstår du?” Syster tog bort sina fingrar och tvättade händerna. ”P-piller?”

Hanna nickade. ”I väskan.”

”Jag tar hand om dem. Du behöver dem inte.”

”Men jag får sån mensvärk om jag inte tar dem.”

”Det får jag hjälpa dig med då i så fall. Det finns vetekuddar. Nu ska jag ta på dig blöjan.”

Hanna kände hur hon blev röd i ansiktet av skam. Syster öppnade förrådsdörren och tog ner ett stort paket med blöjor från en hylla. ”Det här är blöjor som man har i plastsnibbar. Vet du vad plastsnibbar är?”

”Eh, ja, det är väl såna där man knyter i sidan. Jag tror min storasyrra hade sådana när hon var liten.”

”Du också, har din mamma berättat. Så vi kom överens om att de skulle passa dig. Jag tycker att det är bra, för man kan reglera tjockleken efter ändamålet. På dagen här i skolan kanske du inte behöver ha så tjockt, men på natten och på utflykt kan vi stoppa i fler blöjor.”

”På utflykt?”

”Vi tar en sak i taget. Isär med benen nu.” Syster daskade Hanna på låren så hon skrevade ordentligt och pudrade hennes snippa och stjärt och var noga med att alla veck och öppningar blev ordentligt inpudrade. ”Här luktar det bebis. Känner du det? Det är du som luktar bebis.” Hon skrattade lite när hon öppnade blöjpaketet och tog fram tre raka tjocka vita madrassblöjor. ”Det blir nog bra att börja med.” Så öppnade hon en påse snibbar och tog fram en stor vit plastsnibb. Hon lade blöjorna i snibbens fickor. ”Stjärten upp.”

Hanna var som i chock men gjorde som hon blev tillsagd. Syster sköt in blöjpaketet under Hannas rumpa och vek upp blöjan mellan benen på Hanna och upp över snippan. Snabbt och vant knöt hon sedan snibbarna i rosetter på Hannas höfter. ”Nu får du komma upp.” När Hanna ställde sig upp kände syster efter så snibben satt tätt och höll blöjan ordentligt på plats. Hon knöt upp snibben på den ena sidan och justerade den så blöjan satt alldeles rakt. Så tog hon två steg tillbaka och betraktade resultatet. Hon var nöjd med det hon såg. ”Sådär”, sade hon, ”nu är du klar. Vad gullig du blev. Du ser verkligen ut som en bebis. Känns det bra?”

Det gjorde det verkligen inte. Det kändes tjockt och varmt och otympligt och framförallt fruktansvärt genant. Hon kom ihåg innan hon slutat kissa i sängen, hur hon fått ha blöja några gånger när familjen skulle sova borta, hur mycket hon hade skämts när hon var tio år och vetat att hon var för gammal för att ha blöja. Nu kändes det ännu värre. Hanna ville sjunka genom jorden. ”Nej det gör det inte. Det känns hemskt. Kan jag ta på mig nu?”

”Men du ska inte ta på dig något här. Du ska gå till dina kamrater i er sovsal och så kommer du att få hjälp av er husmor med kläder som din mamma skickat. Det är slut med storflicksklänningar och stringtrosor nu. Där finns sånt som passar bättre.”

”Jag kan ju inte gå ut så här?”

”Klart du kan. Du får helt enkelt acceptera att du är en liten blöjflicka från och med nu. Alla vet att små blöjflickor har just blöjor. Det kommer inte att vara någon hemlighet för någon här på skolan.”

”Men...”

”Nu ringer jag efter din assistent så hon får komma och hämta dig. Du behöver nog lite hjälp med att bära dina blöjpaket. Sen måste du ju ha kisskydd med dig till sängen, och om du ska sitta i stoppade möbler. Du får komma och hämta mer när det behövs.”

”Men?”

”Jag tror du hakat upp dig. Här ska du få förresten, som en hjälp med rökavvänjningen.” Syster tog fram en stor napp med band och hängde den runt Hannas hals. ”Gapa stort nu lilla vän, jag vill inte höra några mer men från dig.” Hon stoppade in nappen i Hannas mun innan hon helt sonika tog tag i Hannas axlar och vände henne om för att ge henne några ganska rejäla klappar på blöjstjärten. Ljudet av plast och tjocka lager cellstoff ekade genom rummet. ”Kom ihåg vad jag sagt om stränga fröknar och ont i stjärten. Öppna din väska nu. Jag vill ha dina P-piller innan jag ringer efter Pernilla.”

Hanna kände att hon ville dö.
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 4107  Anmäl