Logga inBli medlem
Hannas sommarskola

Del 3

Tre.

Fridhems skola låg vackert i en glänta framför en skogssjö, i slutet av en evighetslång grusväg genom gammal mörk granskog. Huvudbyggnaden var herrgårdslik och putsad i gult, precis som flyglarna. Gårdsplanen var välkrattad och mitt mellan byggnaderna stod en flaggstång med vajande svensk flagga. Det såg idylliskt ut.

Hanna och de andra flickorna tog sina väskor med sig och gick ur bussen. På gårdsplanen stod en mottagningskommitté redo, lärare, husföreståndare, assistenter, skolsyster, vaktmästare och kokerska. De var säkert dubbelt så många som de elever de tog emot, men det fanns ju andra elever på skolan också, fast de inte var ute på gården när bussen kom. Hanna tittade misstänksamt på dem. De var verkligen gammeldags klädda, precis som hon föreställde sig att personal på en gammal internatskola skulle se ut, lärarinnorna hade vita knytblusar och mörkblå knälånga plisserade kjolar, svarta strumpor och blanka skor. Vaktmästaren i uniform med blanka knappar, skolsyster med vit sjuksköterskedräkt och vit hätta. Längst fram stod fröken Pettersson, huvudläraren, klädd som de andra, men med mörkblå kavaj och med håret uppsatt i en stram knut i nacken. Hanna tyckte de såg allvarliga ut. Hon såg inte ett enda leende hos någon av dem, bara raka streck till munnar.

Vaktmästaren tog till orda. ”Uppställning på två led, snabbt.” Flickorna radade upp sig, det blev inga spikraka led, men de hade ju just kommit.

”Välkomna till Fridhem flickor”, sade fröken Pettersson, samtidigt som hon betraktade flickorna framför sig. Det var som vanligt när det kom en ny grupp. Någon klädde sig som en liten slampa, någon hade långbyxor, någon hade alldeles för mycket smink, ett par såg nervösa ut, någon försökte vara oberörd och tugga tuggummi.

Flickorna visste inte alls vad som väntade dem, men det gjorde fröken Pettersson. Ordning och reda var det som väntade. ”Ni är här för att ni brustit i ordning, uppförande, omdöme och studieflit. Alla de sakerna ska ni få förbättra under sommaren. Ni kommer att åka hem som bättre flickor än ni är nu. Ni kommer att vara artigare, mer disciplinerade, snällare, mer ordningsamma, mer studiemotiverade.” Hon tittade på dem. ”Är det någon som inte tror mig?”

Ingen vågade svara. Det var inte läge att försöka göra sig lustig eller kaxig. Fröken Pettersson påminde alldeles för mycket om tant Martha i handmaids tale för det, även om hon inte hade någon elektrisk kofösare i bältet.

”Bra. Det var nämligen rena rama sanningen. Om ni sköter er så kommer ni att ha det bra här. Om ni inte sköter er så kommer vi att korrigera det. Vi arbetar med både ris och ros på den här skolan och vi tror på konsekvensbaserad disciplin. Let the punishment fit the crime kanske man skulle kunna säga. Men det kommer ni att märka.” Hon såg strängt på flickorna. ”Vår skola är helt drogfri och vi har nolltolerans för alkohol, narkotika och tobak. Energidrycker är inte heller tillåtna. Om någon av er har med er något av det jag räknat upp så kan ni lämna det till vaktmästaren nu på en gång och slippa konsekvenser. Jag skulle råda er att göra det.”

Hanna funderade. Hon hade två paket Marlboro menthol och ett halvfullt paket till i väskan. De skulle ändå inte räcka länge. Det kanske var dags att sluta röka i alla fall. Hon räckte upp handen.

”Ja?”, sade fröken Pettersson.

”Jag visste inte, eh, om det där med tobaksförbud. Jag har lite cigaretter. Men jag behöver dem inte...”

”Det gör du verkligen inte lilla vän, sade fröken Pettersson, ”och dessutom har du läst reglerna dåligt om du inte visste om att tobak är förbjudet här. Seså, ge dem till vaktmästaren genast.”

Hanna tog upp cigaretterna ur väskan och gav dem till vaktmästaren som tog emot dem och lade dem i en kartong.

”Det är illa när flickor i din ålder röker. Det är ohälsosamt och farligt”, sade huvudlärarinnan. ”Det var bra att du lämnade in dem. Om du känner ett sugbehov i framtiden så får du gå till syster och få en napp i stället. Det är bättre.”

Hanna rodnade. ”Tack, men nej tack.”

”Vad heter du flicka?”

”Hanna Axelsson.”

Fröken Pettersson såg på henne igen, uppifrån och ner. ”Jaså det är du som är Hanna. Ja välkommen hit. Dig ska vi ta väl hand om.” Hon lät inte snäll när hon sade det. Så vände hon sig till hela gruppen igen. ”Är det någon mer som vill göra livet lite lättare för sig så ska det ske nu.”

Alicia Frifeldt passade på att lämna över två burkar Red Bull. En av tvillingarna Herstedt, de var identiskt lika tyckte Hanna, gulliga tjejer, brunögda och brunhåriga och iförda likadana ljusblå sommarklänningar, räckte upp handen och frågade om smågodis var ok. Hon fick svaret att sötsaker var något man fick förtjäna på Fridhem och att hon skulle lägga påsen i vaktmästarens låda.

”Är det nåt jäkla hälsohem eller?”, viskade Elin Korhonen till Hanna.

”Jag tror dom vill markera från början bara”, viskade Hanna tillbaka.

”Nu får ni följa med husmor till er sal och göra er i ordning efter resan”, sade fröken Pettersson. Ni ska tvätta er, få byta om till era uniformer och bädda era sängar. Vi ses till kvällsmaten och då kommer ni redan att se prydligare och mer ordningssamma ut än nu. Marsch iväg.”

”Varsågoda att följa med mig då”, sade husmor och började gå mot en av flyglarna.

Hanna tog sin väska och skulle gå efter, men hindrades av syster som gick fram till henne och tog henne i handen. ”Du ska följa med mig i stället Hanna”, sade hon.

”Men varför det?”

”Följ med mig bara.”

”Men varför?”

”Vi tar det på mitt kontor. Kom nu.” Syster såg vänlig ut, hon hade blå ögon och långt ljust hår uppsatt i hästsvans. Små smilgropar faktiskt. Hon såg inte ut att vara äldre än 25. Syster Ann-Sofie stod det på hennes namnskylt.

Hanna insåg att hon inte hade mycket att välja på och följde med.
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 4105  Anmäl