Logga inBli medlem
Från mamma till nya mamma Del 2
Jag träffade Sara på jobbet. Hon hade varit min hemliga kärlek sedan första dagen hon började där. Det var som om att se en enhörning svepa in på en regnbåge, Jag minns hur jag blev alldeles yr första gången jag såg henne. Jag kan inte beskriva vad det var som tog tag i mig. Famlande i mitt eget underskott var det något som slog ner som en blixt i mig.

Hennes ögon var kanelbruna, håret är mörkt och uppsatt i en knut. Hon hade ett ovalt ansikte, rund haka, fylliga läppar.

När hon en dag kom fram till bordet där jag satt och åt och frågade om hon fick slå sig ner blev jag oerhört nervös. Hennes röst var bestämd och hennes blick var klar.

Allt snurrade. Jag brottades med en stark förvirring. Hur var det möjligt att en kvinna kom fram och frågade om hon fick äta tillsammans med mig, jag som kände alltid kände mig lika osynlig som bitcoins? Jag fick ta tag i bordskanten. Hon såg det.

”Skrämde jag dig?” frågade hon. Jag skakade knappt synligt på huvudet. Hon log varmt emot mig.

”Jag heter Sara”, sa hon och sträckte fram sin högra hand. ”Pär”, mumlade jag.

”Jag har sett dig och tänkt att vi skulle äta tillsammans någon gång”, sa hon. Jag blev chockad av det hon sa. Jag var övertygad om att hon drev med mig och blev ledsen. Jag fick tårar i ögonen. Hon såg det och blev förskräckt.

”Oj då! sa jag något tokigt?” Jag skakade på huvudet. ”Vill du att jag ska gå”, frågade hon? ”Nej, snälla gå inte”, pep jag fram ynkligt utan att våga se på henne.

”Du gör mig förvirrad”, sa hon. ”Förlåt, jag blev bara så överraskad när du frågade om du fick slå dig ner. Jag är inte van vid kvinnligt sällskap”, erkände jag och ångrade mig direkt.

”Har du aldrig varit tillsammans med en tjej?” frågade hon. Jag skakade på huvudet utan att våga se på henne. ”Så himla gulligt”, sa hon. Jag slog ner blicken och kände hur jag kissade i blöjan. Blöjan var nu genomvåt.

Är du blyg för tjejer? frågade hon. Jag nickade. Jag var så oerhört nervös att jag spillde på mig.

”Oj då!” sa hon. Hon tog några servetter, gick runt bordet och började torka av mig. Jag satt som förstenad. Hon torkade av mig på samma sätt som mamma alltid gjort, det var på alla sätt ”mamman som torkar av barnet som spillt på sig”. ''

”Blir du generad”, frågade hon samtidigt som hon fortsatte att torka av mig? Jag nickade. ”Men det är väl inget att bli generad för, jag hjälper dig ju bara lite grann. Män behöver nästan alltid hjälp av kvinnor eller hur,” sa hon. Jag nickade.

”Är du van vid att kvinnor tar hand om dig?” frågade hon, med en lätt skämtsam ton. Jag visste inte varför hon ställde den frågan. Jag slog ned blicken, visste inte hur jag skulle svara. Jag hade berättat under våra luncher att jag fortfarande bodde hemma. Jag berättade det inte självmant eftersom jag skämdes över att jag trots mina 24 år bodde med mamma. Det var hon som med frågor fick mig att motvilligt berätta.

Jag minns hur jag trots min blick i bordet, kunde ana hur hon liksom samlade sig för att kommentera det jag sagt. ”Du måste tycka om din mamma,” sa hon. Jag sa inget, satt som förstenad övertygad om att hon skulle skratta åt mig. ”Jag tycker att det är bra att du bor hemma så länge som du känner att du behöver det,” sa hon. ”Jag är 24 år”, pep jag. På något sätt ville jag att hon skulle bekräfta det hon nyss sagt. Hon var tyst en stund. Det kändes som om hon samlade sig för att ge ett svar.

”Ja, du är 24 år men du vet att en del killar behöver lite mer tid med sin mamma innan de lämnar boet, det är inget konstigt med det.”

”Tycker du inte?” mumlade jag i ett enormt bekräftelsebehov. Hon sträckte sig över bordet och tog mina händer. ”Nej Pär, jag tycker att alla ska få leva som de vill och framför allt behöver.

”Är det säker?” pep jag fram. Hon tryckte mina händer lite lätt. ”Ja, det är säkert. Vi har ju pratat mycket under våra gemensamma luncher och vet du Pär, jag tror att du behöver bo med din mamma. Jag tror du behöver den omvårdnad och den trygghet det innebär att bo med sin mamma.
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 5740  Anmäl 

Den skandinaviska gemenskapen för oss vuxna som släpper fram vår inre litenhet, för oss som tycker det känns bra att bära blöjor och för våra vänner, nära och kära. ♥
Bli medlem – enkelt och gratis  Om ABDL Scandinavia  Regler  Feedback / Kontakt  Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 1996-2024