Logga inBli medlem
Galonflickan Pernillas Straff

Del 1

Pernilla satt på föreläsningen i stordjursanatomi som en av alla 125 förstaårsstudenter på veterinärprogrammet. Som vanligt när det var det minsta regnigt ute hade hon cyklat dit iförd gummistövlar, riktiga galonbyxor, galonjacka och sydväst. Som vanligt hade hon hängt av sig jackan och tagit av sig sydvästen, men hängselgalonisarna behöll hon på. Hon älskande känslan av de röda byxorna som hon hade utanpå sin stickade tröja. Galonet på bröstet gick nästan upp till strax under Pernillas haka. Hon brukade tänka att om hon skulle råka dregla skulle det inte göra något alls. Det skulle bara rinna av henne. För säkerhets skull stod det skrivet PERNILLA rakt över bröstlappen, så alla skulle veta vad hon hette och att det var hennes galonisar. Hon kom skapligt undan med sin udda klädsel dels därför att det var många moment utomhus i utbildningen och killarna verkade tycka att det var lite spännande. De flesta tjejerna hade först tittat snett på henne och kommit med många gliringar, men eftersom hon helt klart var bäst i klassen hade det hela lugnat ned sig efter ett par veckor. Pernilla hade också två kompisar från förr i klassen som båda hade riktiga galonkläder, även om de tog av sig sina på föreläsningarna. De hette Anna och Yasmina.

Plötsligt rycktes dörren upp och två poliser kom in i lokalen. Den kvinnliga polisen gick fram till föreläsaren medan den manlige stannade kvar och vaktade dörren. Poliskvinnan viskade något till föreläsaren som direkt pekade på mig och sa att det är hon där i regnbyxor. Den kvinnliga polisen stegade fram till raden där Pernilla satt och sa att hon måste komma med dem. En förskräckt Pernilla trängde sig ut från bänkraden till polisen som direkt satte på henne handbojor. De körde iväg med Pernilla till häktet.

Vad handlade detta om? Jo i tonåren hade den skärpta tjejen Pernilla kommit på glid, rökt hasch, druckit en hel del och kommit i dåligt sällskap. Via några äldre killar blev hon inblandad i att överfalla folk och ta deras pengar. Pernilla hade bara hjälpt killarna att hålla utkik, men tydligen hade de utredande poliserna inte trott på detta. Nu nästan tre år senare hade en åklagare tagit upp fallet och ville statuera exempel med Pernilla. Under tiden hade Pernillas mamma tagit ett rejält tag om sin dotter och faktiskt lyckats få ordning på flickan. Ridning hade varit en stor del i detta, men Pernillas mamma var tyvärr mycket hästallergisk och fick ett par rejäla anfall av Pernillas stallkläder i hallen.

Pernillas mamma hamnade på sjukhus och efter det hade de ett långt samtal om ridningen. Pernilla kunde verkligen inte tänka sig att sluta rida och dessutom ville hon ju bli veterinär. Lösningen blev att Pernilla var tvungen att ha galonoverall till stallet och skölja av sig noga innan hon gick in i huset hemma. När de tillsammans packade upp den specialbeställda overallen undrade Pernilla vad hon gett sig in på. Overallen var av tjock galon med plast på både utsidan och insidan. I bensluten fanns band som gick under klacken på gummiridstövlarna och av någon underlig anledning var den bara öppen upptill. Man fick liksom åla sig in i den och sedan stänga vattentäta dragkedjor på axlarna. Det fanns också matchande armbågslånga tumvantar i galon. Pernilla älskade verkligen hästar och ridning så om detta var priset för att kunna fortsätta rida var det nog värt det. När hon skulle iväg gick hon ut i garaget och drog på sig galonoverallen och tog vantarna i handen. Sedan fick hon gå några hundra meter till busshållplatsen. Det knarrade lite om den tjocka overallen och det svischade när ben och armar rörde sig. I början tyckte hon det var pinsamt att behöva gå omkring så och hon förklarade allt för alla om hon fick chansen. Men overallen var verkligen bra och snart såg hon fram mot att dra på sig den vilket väder det än var. Visst, om det var varmt kunde det ju bli lite svettigt med då körde hon med bara underkläder under och duschade när hon kom hem.

Ett höstlov skulle hon åka på ridläger och hon fick hjälp av sin mamma att beställa lite fler och kanske mindre konstiga regnkläder. Det blev marinblå höga hängselbyxor med förstärkningar på knäna och i baken i lysande rött med matchande jacka och vantar i smidig galon. Allt beställdes på nätet och Pernilla förstod att hennes mamma hade beställt overallen på samma ställe. På nätbutikens först sida stod det att de hade ”Speciella kläder för speciella personer” och att de var specialiserade på ”skydd, kontroll och säkerhet” och med ”speciellt fokus på ungas behov”. När de bestämt sig för modellen av galonkläder var det dags för tillval. Det gick att få kläderna i dubbelsidig galon, och det ville hon gärna ha eftersom det var så bra på overallen.
-Är du säker på att du vill ha galon inåt också?
-Helt säker!
-Du har allt blivit en liten galontös!
-Kanske det.
Men det fanns ett val till som hon såg att hennes mamma snabbt klickade i; låsbart. Vad kunde det betyda? Sedan gick det att få tryckt text på alla plaggen. Pernillas mamma fyllde i namn och telefonnummer och valde största typsnittet. Sedan tryckte hon iväg beställningen innan Pernilla han blinka. Hon frågade sin mamma om varför hon hade klickat i att kläderna skulle vara låsbara. Hennes mamma svarade att hon hade en kollega som var fostermamma till en tjej som också tidigare kommit på glid.
-Hon heter tydligen Fanny och de säger att låsbart är bäst till henne.
-Varför då?
-Så att galonflickan inte kan fuska.
Pernilla undrade lite vad hon menade, men tänkte inte mer på det just då. När regnkläderna kom packade de upp dem tillsammans och Pernilla prövade. De var verkligen mjuka och skönt plastiga. Det visade sig att det fanns öglor för hänglås på knäppena för hängslena på galonisarna, och öglor för att låsa jackan. Det gick till och med att låsa fast vantarna. Pernilla tyckte det var lite spännande, fast hon sa inget.

Första dagen på ridlägret såg hon direkt på samlingen att de flesta tjejerna hade regnkläder på. Ungefär hälften hade galonkläder och av dessa var det tre stycken som hade samma märke som hon själv med sina namn i tryckt text tvärs över plaggen. Pernilla gissade att de var lite yngre än hon själv. En av dessa tjejer (det stod ”Anna Panna” tvärs över hennes galonisar) kom fram till henne efter samlingen och sa
-Jag heter Anna! Fan vad du i är kinky då. Brukar du ha låsta galonisar? Titta Fanny, Pernilla har låsgalonisar som du.
Tjejen som hette Fanny kom fram och tittade på Pernillas galonisar. På Fannys kläder fanns samma sorts öglor som på Pernillas, fast i varje ögla satt det ett litet hänglås. Wow, tänkte Pernilla, att det verkligen fanns folk som var inlåsta i sina galonkläder. Och hade inte hennes mamma nämnt nån tjej som hette Fanny?
-Fast hennes är ju inte låsta. Men vänta lite nu…
Fanny kände på Pernillas kläder både här och där, sen utbrast hon
-Men det här är ju dubbelsidig galon! Det har ju inte ens jag.
-Jag sa ju att hon är kinky! Välkommen till ridklubben för galonbrudar!
Den tredje galontjejen släntrade bort mot oss. Hon såg ut att vara från Mellanöstern och på hennes galonisar stod det ”Yasmina”.
-Fanny är lite knäpp, hon låser sina galonisar själv.
-Yas, du vet att jag inte har något val?
-Det är klart jag vet, men jag gillar dig ändå Fanny Fetisch.
Kinky galonbrud? Var det var hon var? Hade hon en fetisch för galonkläder? Pernilla hade inte riktigt tänkt på varför hon tyckte att galonkläderna var så sköna, men så kanske det var?
Pernilla inspekterade Fannys galonkläder. Galonisarna satt över jackan och knäppena på hängslena var låsta. Tumvantarna var fastlåsta i ärmarna på jackan.
-Hur låser du vantarna?
-Det kan jag inte själv. Anna eller Yas, eller nån annan får hjälpa mig.
-Hur låser du upp alltihopa?
-Kan jag inte heller själv. En av ledarna här har nycklar och så finns det hemma förstås.
-Förlåt, men hur går du på toa?
-Det gör jag inte
-Va?
Yasmina klappade till Fanny på baken, sedan vänder hon sig om och putar ut med sin egen bak. Pernilla kan läsa ordet ”BLÖJBAK” på Yasminas galonisar.
-Blöjor? Har ni blöjor på er?
-Ja, Fanny måste ju men jag tycker bara det är praktiskt.
Det tog Pernilla ett tag att smälta det här. Men efter några dagar på ridlägret med de tre andra galonflickorna kändes det helt naturligt att kalla sig själv just galonflicka. Hon provade också att ha blöja som hon fick av en av ledarna på lägret. Men att låsa galonisarna kändes som att gå för långt även om hon måste medge att det kittlade lite när hon tänkte på det.

Så här hade Pernilla blivit galontjej. Sedan hade hon tagit studenten och kommit in på drömutbildningen. Men hur skulle det gå nu? Skulle hon hamna i fängelse? Om hon blev dömd för brott skulle hon inte kunna gå klart utbildningen. Hela hennes framtid stod på spel. Hon satt nu på häktet i sina galonisar och var ledsen, rädd och ensam.

Tillagd 27 nov 2020   Noveller   #Kvinna #Kvinna som top #Kvinna som bottom #Uppfostring/Disciplin #Rörelsehindring/bondage #Låsbara plagg #Skamlekar/förödmjukelse #Extremt blöjbärande #Galon/regnkläder

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 4903  Anmäl 

Den skandinaviska gemenskapen för oss vuxna som släpper fram vår inre litenhet, för oss som tycker det känns bra att bära blöjor och för våra vänner, nära och kära. ♥
Bli medlem – enkelt och gratis  Om ABDL Scandinavia  Regler  Feedback / Kontakt  Annonsera   Grafik: Standard / Diskret   Copyright © 1996-2024