En dikt om Anna
Höstkylig kväll i en medelstor stad Här har vi Anna på nattpromenad Ute på rundan hon känner så väl med brådska ikväll, utav särskilda skäl För hon måste in till en wc nånstans men allting är stängt så det finns ingen chans Hon viker så av nedåt stadens kanal Hur ska detta gå? Hon har snart inget val Anna hon kniper så duktigt hon kan, på sträng instruktion av sin särskilde man "Låt inga olyckor hända ikväll" Och hon tänker lyda, vill inte få skäll Oj vad det tränger, det börjar bli svårt trots att hon kämpar och kniper så hårt Trycker med handen för att hålla tätt Motar paniken, det är inte lätt Så kommer den känsla hon bävat inför Hjärtat det rusar, hon närapå dör! Värmen som sprids känns så kusligt bekant Ofta förut har det gått likadant Anna ser ner på de blåjeans hon bär Inte får byxorna mörkna såhär! Men att få hejd på det är inte lönt Allt är försent, och så olämpligt skönt! Anna hon blundar och bara ger tappt Forsande rännilar sprider sig snabbt Det varma som rinner, det ångar av skam Hon skulle på toa, men hann inte fram Där står hon kvar för att samla sitt mod Kinderna bränner av upphetsat blod Låter det svalna - det börjar bli dags Hon måste gå hemåt mot tryggheten strax Oron för hemgången växer sig stor I fläckade byxor och tjippande skor Tänk om hon stöter på folk där hon går Åh, vilken skam om de ser och förstår! Äntligen smyger hon så därifrån Tassar på stigarna fram utmed ån Nattluftens vind gör det ruggigt och kallt Genomvått tyg smiter åt överallt Nu sista biten bland asfalt och hus Anna försöker att undvika ljus Kryssar sig fram mellan gatlyktors sken, det som belyser två mörkvåta ben Så är hon framme vid porten till slut Trapphuset nu, tänk om nån kikar ut! Ser någon på genom titthålets lins? Möjlig skandal är det bästa som finns Strax är hon räddad, men finns det en risk? Bävan för hemkomsten - ska hon få smisk? Mest är det pirr - det är bara en lek Hon hoppas på tröstande kramar och smek Han sitter uppe när hon kommer in Utbrister "välkommen älsklingen min!" Men så förändras hans tonläge fort Pekar på byxorna: "Vad har du gjort?!" Brännheta kinder och hjärtklapp igen “Olyckan” - finns det nån ursäkt för den? Funkar en halvsanning? Lögn fastän vit? “Allt bara kom - det var inte med flit!” “Genast till duschen!” är ordern han ger Makten är hans - vad som händer och sker Hon måste lyda, hans ord blir till lag Underbart spel till varandras behag Klistriga, fuktiga byxor dras ner Tvekan om påföljden finns inte mer Det hon befarat blir sant med en snärt Handflatan klatschar mot rödrosig stjärt Aj vad det svider, men härligt - och sen blir stackars Anna en flicka igen Tårar i ögonen, snörvlande nos Fullvuxna kvinnan har flugit sin kos Därefter dusch och en omständlig tvätt, så får hon morgonrock svept om sig, tätt Anna leds ut ifrån badrummets stök Tassar på tå, genom hall, genom kök Så är de framme vid sovrummet strax Annas förväntan är skruvad till max Biter på läppen som småflickor gör Är hennes Stora på bättre humör? Blicken har mjuknat, nu verkar han snäll "Kom här, jag har något särskilt ikväll" Vad ligger upplagt på sängen där, säg? Stor, vit och prasslig för olydig tjej Först får hon lägga sig, pudras - och så åker den prassliga tingesten på Nu är hon trygg och kan skönt slappna av Fri från sin uppvuxna världs alla krav ---- |
Poesi för de mindre och de större
Tillagd 9 nov 2020 Noveller #Kvinna som bottom #Adult Babyhood #Allt-i-ett-blöjor #Okontrollerade olyckor #Kärleksfullt omhändertagande #Uppfostring/Disciplin #Smisk #Skamlekar/förödmjukelse #Man #Kvinna #wet
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.